Vi var från samma land. Inget land, mittemellan land, vårt eget land som egentligen inte fanns men var det enda. I vårt land pratade vi ett mittemellan språk, inget språk, vårt eget språk som egentligen inte fanns men var det enda. Ingen annan som förstod, ingen annan som kom från samma land, vårt land, där vi kom ifrån och som var det enda. Alla gränser och hav försvann och vi var det enda när vi satt där vid strandkanten och såg ut över vårt eget land, det enda landet och ingenting annat fanns.
.
4 comments:
Pratar du om mej nu? hehehe :)
alla som känner sig träffade;)
Du formulerar dej så bra (har säkert sagt 100 ggr nu..), fin text verkligen!
Anki-tack!
Post a Comment