.
Inget gott har kommit ut från detta. Stört. Kunde jag inte ha fått gått ner ett ynka hekto bara för att få känna att något bra kommit ut från detta? Hur kul är det att ligga på 3kg PLUS från semestern i januari, då jag inte tränade och åt precis vad jag ville inkl. kakor typ varje dag? (Alltså: Jag har gått upp 3kg från att jag kom hem från semestern, där jag gick ner 2kg. Och nej - inte i muskler).
.
Idag jobbar jag till och med hemifrån för att jag sedan igår har känt mig yr och svag. Jag är säker på att en nybakt bulle hade fått mig att känna mig piggare...
.
Lösgodiset kan jag gärna skippa, egentligen äter jag just godis väldigt sällan, men naturella chips, hempoppade popcorn, hembakta bullar/kladdkaka...är det så himla farligt egentligen? Måste jag alltid vara så drastisk?
.
De gånger när folk har påpekat att jag har gått ner i vikt och frågat hur, är svaret alltid detsamma:
-Eh...jag har inte tränat på någon månad och så har jag ätit precis vad jag vill...
.
It's not fair!
14 comments:
Säger det igen - unna dig ngt en dag i veckan! Du kommer bli tokig.
Och så tycker jag det är så tråkigt att det är sånt fokus på VIKT hela tiden, herregud ett par hg? Förlåt, men det känns helt märkligt. Jag växlar ett par KILO varje månad beroende på typ mens osv, och det är ju högst naturligt?
Alltså, 3 kg är inte ett par hg... det är STOR skillnad när jag springer...Orkar inte lika mycket. Det är inte bara utseendemässigt, det påverkar mina prestationer!!
Sen är det kanske lite skillnad att tänka så, om man förvisso växler i vikt men alltid är smal... Jag är TUNG, orkar då inte samma saker! Har två löplopp framför mig och ville detoxa innan samt gå ner för att kunna få bättre tid...
Sen menar jag ju att det är orättvist att gå UPP när man INTE äter onyttiga saker, tycker du inte? Det är ju skillnad om man skiter i det och liksom går upp ett par hg... men om man verkligena nstränger sig, och ÄNDÅ GÅR UPP? Då förstår du väl att det är omotiverande?
Du skriver "Jag har istället gått upp några hekto" vilket var vad jag reagerade över.
Och nä, jag tycker inte det är "orättvist" att gå upp i vikt. Däremot tycker jag det skulle vara orättvist om du mår sämre rent fysiskt när du tränar. Eller att du mår dåligt psykologiskt av att inte äta något sött alls - därför tror jag det bara är bra på längre sikt att man måste få unna sig något lite ibland, om det så är en halv bulle en gång i veckan.
(Har aldrig riktigt förstått det där med att man som smal skulle ha mindre att säga till om gällande hur man mår/inte mår när man går upp och ner i vikt.)
Håller med Egon om att du borde unna dig något en dag i veckan. Eller typ, på vardagar äter du inget sånt, och på helgerna får du.
Det kanske är mindre drastiskt och funkar ändå, tror jag.
Har du kontrollerat så du inte kompenserar godisätandet med annat? T.ex. nötter eller ostar som visserligen är goda fett- och proteinkällor men som fort blir mycket energi..
Sen tar det mycket längre än två veckor att bli fri från sockerabstinensen! Jag tycker att det är väldigt duktigt att du har klarat dej sådär BRA som du redan gjort! Stirra dej inte blind på vågen, var istället nöjd över att du inte matar din kropp med socker, snabba och tomma kolhydrater!
Viktnergång och träning har inget samband. Nu vet jag inte när du ska springa dina lopp men antar att det inte är så många veckor dit..? Att börja gå ner i vikt NU innebär att du går back i träning och att löpningen och prestationerna blir lidande. Det går INTE att utvecklas och prestera då kroppen får in mindre energi än vad den gör av med. Satsa på träning och vikt i två skillda perioder.
Angående att du tycker att det händer för lite på vågen så anser jag att du måste se det som ett mycket längre projekt än två veckor! Ska du förändra din vikt genom justeringar med kosten kan det ta månader! Skulle du ha 20 kilos övervikt skulle det garanterat ha hänt saker på vågen redan men jag antar att du ligger väldigt nära din matchvikt eller kroppens trivselvikt och då krävs det ENORM diciplin och strikthet och det gäller att strama åt på alla punkter. Vill du samtidigt hålla igång med träning blir det ännu tuffare.
Så frågan är, vill du det här tillräckligt mycket? Är det värt det? Just nu får jag en känsla av att du inte riktigt har den rätta motivationen..
Har du kontrollerat så du inte kompenserar godisätandet med annat? T.ex. nötter eller ostar som visserligen är goda fett- och proteinkällor men som fort blir mycket energi..
Sen tar det mycket längre än två veckor att bli fri från sockerabstinensen! Jag tycker att det är väldigt duktigt att du har klarat dej sådär BRA som du redan gjort! Stirra dej inte blind på vågen, var istället nöjd över att du inte matar din kropp med socker, snabba och tomma kolhydrater!
Viktnergång och träning har inget samband. Nu vet jag inte när du ska springa dina lopp men antar att det inte är så många veckor dit..? Att börja gå ner i vikt NU innebär att du går back i träning och att löpningen och prestationerna blir lidande. Det går INTE att utvecklas och prestera då kroppen får in mindre energi än vad den gör av med. Satsa på träning och vikt i två skillda perioder.
Angående att du tycker att det händer för lite på vågen så anser jag att du måste se det som ett mycket längre projekt än två veckor! Ska du förändra din vikt genom justeringar med kosten kan det ta månader! Skulle du ha 20 kilos övervikt skulle det garanterat ha hänt saker på vågen redan men jag antar att du ligger väldigt nära din matchvikt eller kroppens trivselvikt och då krävs det ENORM diciplin och strikthet och det gäller att strama åt på alla punkter. Vill du samtidigt hålla igång med träning blir det ännu tuffare.
Så frågan är, vill du det här tillräckligt mycket? Är det värt det? Just nu får jag en känsla av att du inte riktigt har den rätta motivationen..
Jag tycker också du ska strunta i vågen och hekton hit o dit! Ät du kladdkaka om du vill det är inget man dör av. Vill du absolut gå ned i vikt så minska portionerna på tallriken, se till att du inte äter mer än 1500 kcal per dag och du kommer att minska i vikt - om det är vad du vill.
Jag har insett att choklad/glass/bullar är alldeles för gott för att skippa. Känns SÅÅÅÅÅ tråkigt att skippa sånt som är gott. Sen är det ju en annan sak om man äter alldeles för mycket, men det vet jag ju att du inte gör:) Så; fortsätt som du gör! Jag tror oxå min kropp har hittat sin trivselvikt och jag har inga planer på att förändra något där MEN skulle gärna jobba på att få en tajtare och få mer muskler!
Egon - fast jag skrev totalen i mitt inlägg, 3 kg, och att det är orättvist och omotiverande att gå UPP när man anstränger sig - en annan sak om jag inte skulle anstränga mig. Det tycker jag är ganska självklart... Vad av det skylle motivera mig när målet är att bli lättare inför lopp? (som jag skrev i tidigare inlägg om mitt godisförbud som mål)
Anki - mycket bra inlägg! TACK! Du vet verkligen vad du pratar om. Jag tror du har rätt i att jag kanske har kompenserat med ost och nötter lite grann... fast jag åt bara nötter en gång under de här två veckorna, och generellt mindre kalorier per dag... Hm... Poängen var ju ändå att det är så OMOTIVERANDE att tom gå UPP när man ska vara "Nyttig". Loppen är 2 och 9 juni.
Så Lala/Anki: Nä, jag vill det inte tillräckligt mycket. Det är inte värt det. Jag måste göra alldeles för drastiska saker för att gå ner typ 5 kg, och då orkar jag inte träna... Men ändå...trist att gå UPP i vikt när jag tränar (i FETT) och ner (i FETT) när jag slappar och käkar onyttigt...
Jag har både igår och idag ätit godis och sånt, och jag tänker INTE avstå helt från sånt eftersom det ändå inte ger några resultat för mig. Visst, mindre kemikalier, men som Lala skriver så käkar jag ändå inte SÅ mycket av det att jag verkligen behöver sluta...
Men det viktigaste är väl hur du mår i kroppen, inte vad vågen visar?
Ja, och jag mår såklart sämre om jag går upp i vikt då det är tyngre att springa = presterar sämre, klädeerna sitter sämre = jag mår psykiskt sämre, och dessutom är det vetenskapligt bevisat att endorfiner frigörs när man går NER i vikt och skapar lyckokänslor.. :P Vågen hänger ju ihop med hur kroppen mår.
Jag mår både bättre och sämre av att äta vad jag vill alltså, och både bättre och sämre av att träna.
Hmm...
Jag var också sådan när jag var som smalat. gick ner tre kilo av att vräka i mig julmat en gång;) och alla sjuksköterskor som försökte få mig att gå upp i vikt blev helt förtvivlade:) det var dock innan jag fyllde 30. fylla 30 var livsfarligt...dock så VÄGER jag inte mycket. bara 52 men allt har blivit större..vikten är jag nöjd med men inte magen..
en anledning till att jag inte äter så mycket sött och onyttigt är inte pga vikten utan för vad det gör med kroppens inre..man kan ju vara fet inuti kroppen och jag ser på mina föräldrar vad onyttig mat och godi fört med sig i äldre ålder för dem och där vill jag inte hamna...dock irriterande att bara för att jag är smal tycker folk att jag kan vräka i mig godis...:(
Helt rätt Pim, det handlar naturligtvis om att inte vilja stoppa i sig SKIT! Fet inombords är dock ingen risk eftersom jag inte vräker i mig + rör på mig, så alla värden är bra (iallafall sist jag kollade...).
FOlk tror liksom inte på en när man inte tillhör normen. Irriterande. Det finns väl av alla sorter? Även de som är tjocka fast de är jättenyttiga och de som är smala fast de bara äter skit.
Post a Comment