De i utkanten älskande:

Jag läser ut böcker på löpande band den här sommaren, det är helt galet hur fort de avverkas för att vara jag. Den här boken tipsade Underlandet mig om, en bok som när jag fick på posten gjorde mig aningen skeptisk eftersom den bara är på 190 sidor. Jag vill gärna att en bok ska vara på 300-400 sidor för att den ska kännas just som en bok, men ändå. Under de första sidorna var jag fortfarande skeptisk, men väldigt snart började jag gilla boken som fan. Känslor och platser förmedlas superbra när öden blandas samman. Jag hade verkligen, verkligen önskat att den här romanen fortsatt ett par hundra sidor till - men samtidigt kanske den då inte hade hållit måttet. Jag var sjukt nyfiken på slutet, hur ska det gå? Ska de få varandra, ska han den där överleva?, men när slutet kom blev jag riktigt jävla förbannad och hade lust att kasta boken ut från balkongen.