Hatet 2.

Idag kom hon in på mitt jobb igen. Den här gången hann jag inte gömma mig. Med sina gigantiska bröst och små spindelben i vita kapribyxor kom hon rakt emot mig med frågan "Har ni några ytterplagg?". Hon kände inte igen mig. Så mycket hon förstört för mig, och hon kände inte igen mig. När jag hade förklarat och hon sagt "men så söt du har blivit" och allt jag tänkte på var hur hennes bröst började brinna en gång när hon spelade flöjt, gick det upp ett ljus.
.
"Har du haft det bra?" frågade hon. "Ja, jag är butiksansvarig och pluggar juridik. Men det var ju inte så roligt att ha haft dig som lärare". Hon rörde inte en min och det märktes att hon inte fattade ett ord av vad jag sa, men jag sa det. Jag sa det som jag har velat säga sedan 1992 då vi slutade sexan. Däremot, blir det aldrig som man har tänkt sig.
.
"Er klass var en av de bästa. Ni låg på topp i mattekunskaper i hela Stockholm och det tyder ju på god undervisning". Hon förstod ingenting. Jag sa att hon varit elak, att hon hotat med att sluta om inte jag hade gjorde det. "Du och Ken var problembarn", sa hon likgiltigt. "Och jag tog hand om er".
.
Jag påminde henne aldrig om gången hon slog Pablo i huvudet med en flöjt, då hon bad mig att hålla käften med ryggen vänd mot klassen-fast jag inte ens var där utan hemma sjuk, då hon skickade hem elever till mig med hälsningen att det var mitt fel att vi inte kunde gå på musikal, då hon drog in mig i ett enskilt rum och sa att jag skulle gå ut i klassen och säga att jag inte ville följa med på en sista klassresa och jag gick tillbaka och sa att "Elsa sa åt mig att jag skulle säga att..", då hon snackade skit om min morsa inför hela klassen tills jag började gråta, då hon beskyllde mig för att ha snott en schal och det sedan visade sig att hennes favoritelev snott den och var kleptoman i övrigt, då hon gav alla andra omdömen utom mig, då hon sa till min mamma att alla lärare och elever hatade mig och mamma ringde runt till alla och t.ex. musikläraren sa att jag var en av hans bästa elever någonsin (jag fick inte 5:a i många ämnen, men musik var ett av dem), då hon sa rakt upp i mitt ansikte att hon inte förstod hur precis alla i klassen hade valt mig som de ville gå med i högstadiet då man fick välja två killar och två tjejer att gå med, då hon varje dag i princip sa något elakt eller låtsades om att jag inte fanns.

Det satte sina spår. När jag började högstadiet hade min lärare Claudine hört rykten om att en bråkig, jobbig elev skulle börja i hennes klass. När hon förstod att Elsa syftat på mig började hon skratta. "Anna, hon som är så glad och omtyckt?" Jag gillade skolan, älskade min klass och tyckte om de flesta ämnena. Tills Elsa fucking Rhamqvist tog bort all min lust. Den kom inte tillbaka förrän jag började läsa juridik.

Fy fan, hon kände inte ens igen mig.
.