Städar och lyssnar på Madonna denna söndagkväll efter lax-och alfapeteftermiddag hos mormor (och ja, jag lärde henne att strecha ryggen efter motionscykeln).
,
Tänkte på att jag inte tycker att det är så snorkul att dammsuga och diska direkt. Men sen tänkte jag på då vi hyrde en lägenhet i Buenos Aires och en städerska kom varje vecka. Städerskan ingick liksom i hyran. Jag ogillade det så sjukt mycket. Kände press att städa innan hon kom, tyckte att det var jobbigt att hon pillade på våra saker och tog i vår disk. Pinsamt, nästan. Och jobbigt. Tyckte synd om henne. Vem vet var de händer varit och var de tvingas vara? Typ.
.
Med det i åtanke gläder jag mig faktiskt ändå åt att städa själv, för jag har provat på att ha en städerska och jag gillade det inte. Inte alls.
11 comments:
Jag var städtant igår. Jag skulle nog inte ha något emot att få det städat hemma (av någon annan). fast egentligen är det ju inte svårt att städa.. bara tråkigt och man har ju inte direkt lust att städa när man kommer hem trött efter jobbet. Då vill man göra annat... Träna, läsa, vila, titta på TV, äta...vad som helst men inte städa.
Håller med om att det inte är särskilt kul at the moment, men åh så skönt när det väl är gjort! Typ som att springa på löpband, jag tycker det är skittråkigt men känner mig så duktig när jag är klar :)
Någon annan som städar är inte alls min grej. My mess = my cleaning. Känns så fruktansvärt fel annars. Jag skämdes över att ha det stökigt då också, så det blev verkligen att städa inför städerskans städning.
Jag kan bara hålla med. Det är ett jävla dilemma att varken trivas med städerska, städning eller oordning. Det finns ingen riktigt bra lösning på den situationen...
jag hatar att städa och diska och drar ut på det tills det liknar en katstrof typ.
har jobbats om städertska på restaurang och hotell och på hotellet kunde man hitta både det ena och andra..
Jag har jobbat som städerska på en toalettfabrik, haha!Fast bara några veckor och jag tyckte att det var skitkul, faktiskt! Hade ständigt "garvattacker" med min finska kollega och när jag slutade fick jag en bibel. Åh, det var faktiskt ett jävkligt skoj jobb! Förutom att gå upp kl 4:30 typ... Var 18 eller 19 då;)
Jag älskar att ha städerska, men jag förstår din Buenos Aires-känsla.
I första huset jag hyrde i Mexiko ingick en städerska som kom två gånger i veckan, och även om det säkert var helt ogrundat kunde jag aldrig riktigt skaka av mig känslan av att hon höll koll på mig för husägarens räkning. Typ att om jag visade mig vara en total skitgris skulle hon berätta det för ägaren som baserat på den infon skulle utföra en minutiös slutbesiktning och dra av kostnaden för varenda liten repa och fläck från min deposit.
Nu har jag däremot en städerska som jag valt själv och betalar själv och hon är här 6 dagar i veckan (här kan ni alla fritt få fantisera om exakt vad det är vi gör som genererar sådana enorma mängder skit) vilket gör att vi lär känna varandra på ett annat vis.
Själv föredrar jag att städa någon annans hem om jag måste städa över huvud taget, så om jag varken hade sambo eller möjlighet att betala för städning skulle jag nog försöka byta med någon kompis så att han städade hos mig och jag hos honom. Risken att fastna i en massa ovidkommande "oj oj, nu måste jag verkligen sortera den här gemlådan" är lite mindre hemma hos andra.
När vi bodde i sverige brukade min pojkvän stå för i princip all städning, jag gjorde något frilansjobb under tiden istället så det blev rättvist på tristess-fronten. :-)
Det där är säkert helt sant; att husägaren har städerskan lite som en koll på oss! Har inte tänkt på det så förrän nu...
Ja, nu blir jag nyfiken - VAD gör ni för något som gör att ni behöver städerska 6 dagar i veckan? haha! Och appropå det - kan man köpa land där du bor och vad kostar det? Med havsutsikt? Appropå det du skrev i tidigare kommentar...
Ja, om JAG skulle hyra ut mitt hus här nere skulle JAG ju definitivt låta det ingå en städare som kunde skvallra på husgästen, och det är ju sant som de säger: Efter sig själv känner man andra. ;-)
Anledningen till att vi har städerska sex dagar i veckan är flera. Vi går barfota och smutsar ned mycket, det är trevligt att inte behöva se disken växa till sig, och det är bra om djuren vänjer sig vid henne eftersom hon bor här och tar hand om dem när vi är bortresta.
Dessutom är det svårt att få ett jobb här i byn, så om man ska binda upp någon är det bättre att anställa på heltid. Jag vill helst inte ha någon som halvsvälter.
Vid sidan av städningen är hon även vår djurskötare, kock, spansklärare, trädgårdsmästare och 'personal shoper'. Hon är liksom vår hemmafru. ;-)
Ja, och så offrar vi ju jungfrur till djävulen varje natt och det sölar ju ned en del.
Nej, tekniskt sett kan man inte köpa land där jag bor eftersom jag bor på mark som ägs gemensamt av indianstammen. I många andra delar av Nicaragua går det dock bra att köpa, eftersom det inte är indianland.
Där jag bor arrenderar man istället marken på evig tid från indianstammen. Anledningen är att de vill behålla viss kontroll, de måste godkänna nästa arrendator om jag vill sälja mitt arrende. Om jag t ex får för mig att sälja till ett företag som vill sätta upp kolkraftverk kan de vägra. Och när en italiensk familj för några år sedan ville köpa mark här för att bygga ett lyxhotell krävde indianerna att de byggde en skola åt de lokala barnen först (vilket de gick med på, ett litet tegelhus är ju en ganska liten del av att lyxhotells budget).
Inte optimalt, men å andra sidan skulle jag ju tvingas underkasta mig bygglovsregler i sverige också och på sätt och vis är det skönt att någon håller lite koll på hur byn utvecklas på lång sikt.
När arrenden säljs betalar man alltid en avgift till indianstammen, ungefär som den svenska stämpelskatten. De kommer ut och mäter upp tomten och jämför med sitt register så man inte blir lurad av säljaren.
Jag skulle inte vilja investera i t ex Thailand där man arrenderar på bestämd tid (ofta 30 år) och sedan tvingas omförhandla, för det känns lite väl osäkert för min del. Arrende på evig tid känns dock mer okay + att till skillnad från Thailand så kan jag som utlänning äga arrendet 100% i mitt eget namn och det är JAG - inte indianstammen eller banken eller någon lokal samarbetspartner - som blir registrerad i det statliga fastighetsregistret.
Tomten jag betalade drygt 3000 kr för har havsutsikt, men ligger inte jättenära havet. Anledningen till att man kan se havet är att den ligger på en höjd i utkanten av byn med fält och dammar fram till havet. Väldigt vackert, men i lokalbefolkningens ögon är det ju inte någon "fin" adress eftersom den ligger i utkanten av byn där bara de riktigt fattiga bor.
Över lag resonerar man väldigt annorlunda här när det gäller huspriser, t ex är hörntomter status och återvändsgränder lågstatus. Så om du kan tänka dig att bo längst in på en återvändsgränd med bara savann eller skog som granne kommer du billigare undan, märkligt nog. Vill du istället bo vid stora vägen och tvingas se alla bilar dundra förbi blir det dyyyyyrt. :-D
Husen som ligger precis på stranden är förstås jättedyra, ofta kostar de kring 100 000 USD även om jag vet några obebyggda tomter som ligger kring 10-25k USD. Strandtomter där husen behöver renoveras rejält kan fås för under 50k USD.
Kan man tänka sig att bo ett kvarter från stranden sjunker priset som en sten. Jag köpte 400 kvm två kvarter från stranden för 300 USD, men se'n tillkommer givetvis avgifter för jurist mm.
Mark med utsikt över vulkan istället för hav ligger normalt kring 4000 USD, men det går att få ned ytterligare om man har tid att vänta på rätt säljare.
Generellt skulle jag säga att tomter med havsutsikt (men inte på stranden) går att få för >1000 USD men priserna varierar enormt beroende på hur långt från havet tomten ligger.
Över lag präglas marknaden av usel transparens och det gör att priserna varierar bisarrt mycket. På en och samma gata kan granne nr 1 begära 1000 USD för sin tomt medan granne nr 2 drar till med 500 000 USD. Det finns inga prydliga små mäklarfönster á la västvärlden där man kan spana in sålda fastigheter och bilda sig en uppfattning om ungefär vad ens eget hus kan vara värt.
Tack för ditt långa svar om mark i Nicaragua, mycket intressant! Jag tycker att det låter bra med arrende på evig tid, och att de kan säga nej till sådant som verkligen förtör miljön. Jag är nyfiken på hur du har det där nere, hur vaniga dagar ser ut, hur du mår, om du längtar hem? Vad har du gjort med den mark du köpt - hr du hus där? Har du byggt? Ingår byggnader på edssa fastigheter?
Jag är öppen för förslag gällade framtiden, så är även M!
Jag har skickat dig ett mess på Facebook!
Post a Comment