Jag har förvisso sagt upp träningskortet, men jag är helt inne i löpning nu. 1 juni ska jag springa Vårruset (5 km) och den 9 juni Blodomloppet (10 km)..
För ungefär 10 år sedan höll jag på att få en hjärtattack av att springa typ 20 minuter och tyckte att det var det värsta jag visste. För ännu längre sen orkade jag inte ens springa en kilometer.
.
Nyss sprang jag 12,5km terräng på 75 minuter (uppskattad längd - hade ingen mätare med mig och bytte slingor hela tiden, så jag utgår ifrån mitt långsammaste tempo). De sista kanske 5 kilometrarna liksom studsade jag fram över rötter och bark under vårsolen som tittade fram då och då mellan gran- och tallbarren. Sjukt skönt. Det är så härligt när saker går framåt och att kunna njuta av en sak som jag förut avskydde. Jag må vara lite fläskig och ett matvrak, men jag har iallafall skaplig kondition!
2 comments:
Visst är det härligt att springa! Extra roligt är det förstås att man gör framsteg väldigt snabbt i början. Kanske inte rent fysiskt så det syns på kroppen men som du säger förvånas man över att man orkar springa sträckor som förut var otänkbara. Själv satsar jag på ett halvmarathon till nästa år, får se hur det går :)
Tror också jag ska satsa på en halvmara! Fast jag vet inte om jag vågar redan nästa år... kanske... vi får se! :)
Post a Comment