Tuesday, April 20, 2010

Onyttigt igen - utvärdering:

Satan vad skönt det var att skippa Godisförbudet och äta onyttigheter fredag-lördag-söndag-måndag. Jag fick inte ens dåligt samvete, utan förlikade mig med tanken på att jag aldrig kommer bli en smalis och får springa milen med tunga ben.
.
Idag visade vågen ett helt kilo mindre än i fredags. Jag gillar min onyttighets-diet bättre än den andra måste jag nog säga.
.
Ps. Jag äter oftast nyttig mat och vräker inte i mig 17 kilo godis om året, och så tränar jag regelbundet. Vill annars inte rekommendera min diet till någon icke-hyperaktiv eller stillasittande person.
Ps2. Är helt inne i löpandet igen. 3 ggr förra veckan och hittills 1 gång denna vecka (imorse). Me like!

11 comments:

TRÄNINGSLYCKAN said...

Och jag tror att det där aldrig kommer att förändras för dej sålänge du har den inställningen att onyttigheter gör dej gott och att din kropp behöver dem. Med det menar jag INGET illa och jag menar inte heller att du på något sätt skulle behöva ändra inställning till det. Men jag tror att en viktig del för framgång är att TRO på det man håller på med. Tror du inte på konceptet att skippa onyttigheterna för viktnergång så kommer det inte heller att lyckas.

Sen kan jag tänka mej att du äter mindre mat då du äter onyttigheter eftersom de ofta ger en mättnadskänsla ganska länge och att du kompencerar onyttigheter med annat då du inte äter dem. Det kan vara en naturlig orsak till ditt problem.

Om onyttigheterna även oftast äts de dagar du inte tränar (eller bara promenerar) så betyder det att du får totalt sätt in mindre energi än om du tränar och äter mer och att kroppen är lättare eftersom du inte tränar just den/de dagarna och musklerna t.ex. inte binder vätska på samma sätt.

Sen spelar även vätskebalansen roll, de dagar du tränar dricker du antagligen mer och det gör dej tyngre på vågen.

Det är många aspekter att ta hänsyn till och jag köper fortfarande inte "ät onyttigheter och gå ner"- argumentet innan jag fått se HELHETEN hur du VERKLIGEN äter/lever/tränar i två veckor! :D

TRÄNINGSLYCKAN said...

Vad jag ville ha sagt är alltså att jag verkligen tror på dej och att det går OM DU VERKLIGEN VILL DET SJÄLV! Det gäller bara att vara envis, trägen och diciplinerad och att ge det TID. Händer det INGENING på två månader, DÅ kan jag verkligen förstå din frustation, men har du egentligen någongång gett det den tiden som krävs? På riktigt? En långsiktig planering på minst 8 veckor?

SOM SAGT, jag säger inte att du MÅSTE DET, eller ens att det är värt det, men jag tror att om du verkligen VILL och är motiverad att satsa så har du all kapacitet i världen!

It´s all about me said...

Mitt problem är diciplin. Men jo, jag har försökt i 2 månader, och mer därtill. Funkar inte. Behöver nog proffessionell hjälp. Min kropp diggar att ligga runt 65kg, under det är ett HELVETTE att nå, det är lite som att den anpassar sig efter den vikten oavsett vad jag gör. Eller ja, säkert kan jag ta till helt sjuka (enligt mig) metoder så som överdriven träning eller minimalt kaloriintag, men jag orkar inte träna mer än ca 3 pass i veckan 8 ibland två, ibland 5) + gå 5 mil. helt enkelt inte värt det. Jag ersätter säkert lite mat med onyttigheter, men jag vräker inte i mig, äter inte varje dag, köper typ aldrig godis, inte ens varje månad.

Brukar fundera på om jag verkligen VILL och vad jag är beredd att offra... och det är nog inte så mycket... Orkar liksom inte. Har jobbat över 2h per dag senaste månaden och känner mig allmänt trött. Vi får se vad som händer helt enkelt, hur jag kommer orka osv nu när det är ljusare ute! Orkar redan springa mer och längtar efter långa utflykter! :)

Tack för dina långa kommentarer Anki, och jag önskar att jag hade din diciplin!!

TRÄNINGSLYCKAN said...

Det är det jag menar, jag tror på dej om du verkligen är beredd att satsa MEN det ÄR och kommer alltid att vara ett helvete. Det blir liksom aldrig LÄTT och man måste vara beredd att offra. Är det inte övertid på jobbet så är det småbarnsliv eller arbete eller träning man vill göra, eller varför inte allt på en å samma gång som jag också provat på. Det är SKITTUNGT så därför är det så viktigt att man verkligen har VILJAN och målmedvetenheten. Det kommer alltid att finnas ursäker och bortförklaringar! Det kommer alltid högtider, fester och kalas!

Sen skriver du att "jag ersätter säkert lite mat med onyttigheter, men jag vräker inte i mig" - och det är det som är så sjukt, det är just de där SMÅ SMÅ sakerna som har så STOR STOR betydelse då kroppen ligger på sin trivselvikt! Det är därför det blir så jävla jobbigt och man får fråga sej om det är värt det!!!!!


Och kom ihåg - träning och viktnergång har inget samband! Att träna för att gå ner i vikt är enligt mej helt fel metod och snarare den svåraste vägen att gå. Dina tankar om att behöva träna helt sjuka mängder är fel ände att börja i. Tänk i stället INGEN träning (endast promenader o. lättare motion som viss gruppträning)och en diciplinerad åtstramad kost - då kommer resultaten. Pratar vi om att "tighta till" kroppen och muskeluppbyggande så är det en HELT annan sak, men att gå ner i vikt genom att träna "ihjäl sej" bryter bara ner och ger ingen sund grund att stå på inför framtiden.

Personligen tycker jag att det låter som att din kropp TRIVS som du är nu och att det då istället kanske skulle vara lönt att acceptera den som så och inte "pressa dej" med vikttankarna som du kanske egentligen inte har nån ork och motivation för JUST NU. Jobba istället för att bli stark och snabb i din nuvarande kropp, jag tror absolut INTE att det krävs 5 kg bort för att du ska lyckas med det! Du är bra som du är, har bra värden och rätt matchvikt! Vem vet, då du slutar tänka vikt & onyttigheter, kan vad som helst hända! Du har ALLA möjligheter framför dej!

Kör hårt och lycka till med träningen!

Linna said...

jag har med börjat springa som en liten gnu. det är så skönt! :) jag är inte snabb men det kanske man blir framöver om man har tur! :)

It´s all about me said...

Tack Anki! Det är helt sant det du skriver, och även det jag själv brukar säga - gå ner i vikt är lättare om jag inte tränar, utan går promenader och sånt. Men... det bara kliar i kroppen av det! Jag GILLAR att åtminstone träna lite grann... men ja, då klarar jag inte av dieten. Så, jag får välja. Detoxa ner mig lite senare i sommar och ägna mig mer åt nedvarvning/meditation och sånt. Sen är ju grejjen, att om jag går ner i vikt, börjar träna igen...så börjar jag äta mer igen och går upp IGEN. SUCK! Nu ligger jag på lite väl mkt överskott, men det är samtidigt inte hela världen - kvalificerar inte till Biggest Loser direkt ;)

Har så jädra svårt att gilla mig själv bara! Alltid fulast och sämst, jobbigt värre. Att det ska vara så svårt för mig att acceptera mig själv!

Linna: Lätt! Man utvecklas hela tiden och det blir lättare för varje gång! :)

Lala said...

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver AK! När jag tränar behöver jag mer mat = väger mer, om jag som t.ex. hela mammalediga året bara promenerar rasade kilona och jag behöver inte äta lika mycket som då jag tränar (styrketräning). Nu är dock mitt problem att jag har så himla sladdrig kropp, vikten är jag nöjd med men jag vill VERKLIGEN TAJTA till kroppen!! Drömmer oxå om den perfekta kroppen MEN, det är inte värt det enligt mig. Tycker det är sååå fruktansvärt TRÅKIGT att inte få äta GODSAKER! Man vill ju njuta oxå. Den som säger sig njuta av att knapra en morot tror jag inte på för fem öre;-) Sem behöver man ju inte vräka i sig godsaker varje dag, men dte vet jag ju att varken du eller jag gör. Tror oxå det hmycket handlar om acceptans - att gilla sig själv!!!! Jag kommer hellre aldrig bli någon smalis med drömkroppen så det är lika bra att sluta drömma - jag har varken den rätta orken, viljan eller disciplinen! Nu försöker jag ändra tänket att istället röra/träna på mig för att MÅ BRA - inte vara miss beach 2010;)

It´s all about me said...

Det är alltid så härligt att läsa dina kommentarer Lala kring detta, du känner verkligen igen dig! (skillnad dock att du faktiskt har en killer body och grymt bra vikt...). Tycker dock att det är lite orättvist liksom, som du säger, att då man struntar i det och mest bara går promenader går man minsann ner i vikt, sen när man tränar och ska vara duktig, då ökar man (ja, i FETT också pga matlusten och hungern!!). STÖRIGT. Jag vill känna mig nöjd, bra som jag är, glad över det jag presterar istället för det jag INTE presterar - varför ska det vara så satans svårt?!?!

Lala said...

Jaaa, me too!! Lixom, BARA VARA NÖJD. Det är det svåraste!!!! Jag har verkligen ingen killer body!!! Vikten är OK men jag hade hellre jag haft din kropp - fast och muskler! Man är aldrig nöjd;)

TRÄNINGSLYCKAN said...

Men så är det ju för ALLA, mycket lättare att gå ner i vikt om man INTE tränar! Och tränar man inte så äter man mindre, musklerna binder mindre vätska och kroppen behöver inte sätta sin energi på att bygga upp och reparera.

Men att öka i FETT trots att du tränar betyder ju bara en sak och det är att du då får in mer än du förbrukar. Då är det inte träningen som är boven i dramat utan kosten.

Sen tycker jag i era fall att det inte finns någon orsak ALLS att skippa onyttigheterna helt, och speciellt inte om ni inte ens känner er motiverade till det!Då är det ju ingen mening! Att acceptera sej själv som man är, är mycket viktigare än vad vågen visar. Och vem har sagt att man är nöjd efter 3 kg minus?

It´s all about me said...

Fast Lala, jag är INTE fast och tränad, inte det minsta!!! Man kanske kan se lite på benen, men...

Jag skulle inte vara nöjd efter 3 kg minus, men 60 vore en bra vikt för mig = lättare på alla sätt. Jag vägde 6 ett tag förut o kände mig faktiskt nöjd... Men... vi får se. Jag pendlar upp o ned i vad som är värt och inte.