Dagens frukost:

Hembakat bröd och hemodlade groddar.

*love*

Film-marathon

Kom på att jag knappt ser film längre. Jag älskar film. Så, igår körde vi på stort med tre på raken. Shutter Island, Salt och Killers. Den förstnämnda var jag antagligen sist i stan med att se, men bra var den. Lite förutsägbar, men bra. Vi listade ut twisten ganska omgående.

.

Nu står M och vispar våffelsmet och jag ska slappa. Har sprungit typ 2 mil den här veckan (vågar inte mer för min rygg) och även varit på core, kört lite styrka och gått några mil promenad, så jag ska försöka njuta av degandet. Svårt, dock.

.

Härlig söndag på er!

Fattar nada!

Var på bokrelease av Kaj Falkman häromdagen och skulle knäppa lite kort (efter medgivande). Det blev såhär. Detta föreställer alltså Kaj Falkman på Dansmuseét när han pratar om sin bok Varför skrattar människan?. Fattar nada, alltså. Fullmånen som spökar?

Tjockis vs. smalis

Jag ÄLSKAR Biggest Loser! Säsong 8 startade i Sverige i måndags, och jag grinade redan till första avsnittet. Abby, gud vilken sorg. Hennes två barn och man dog i en bilolycka och hon är ensam kvar... *bröl*
.
Det bästa är ju finalen, och den kan man fusk-se viktminskningen i klippet nedan. Kolla in, det är ju helt sjukt hur annorlunda man ser ut som fet vs. fit!

Ser fram emot svenska versionen som startar 6 sept... *love love love*

Det här med titlar...

Jag har haft en typ omöjlig titel på jobbet sedan april förra året. Compliance Coordinator. (Typ Lokal Compliance Officer? Ni fattar? Nähä, inte?). I vilket fall så utarbetades nyss min nya titel sedan jag bytte chef och team. Jippie, tänkte jag, nu kanske det blir något normalt som någon fattar! Det var nästan lite hemligt med den där titeln, typ vi kan inte publicera dokumenten på intranätet ännu för din titel är inte fastställd än.
.
Folk jobbar som lärare, läkare, säljare, webredaktörer, systemutvecklare, frisörer, ekonomer, jurister... Alla fattar typ mer eller mindre vad det innebär. Och nu har jag hört min nya titel- ryktesvägen. Helt officiellt blir den klar i veckan. Äntligen kan jag svara folk när de frågar vad jag jobbar som...
-HCP COORDINATOR!
Jippie, som sagt. Fattar ni nu eller? Nä, tänkte väl det.

Mailbomb:

Gud alltså, typ 400 nya mail och minst hälften med action required på jobbmailen! På 6 arbetsdagar, SEX DAGAR! Nu känns det plötsligt inte alls bra att jobba igen imorn. Skönt att jag har suttit en timme ikväll och fått en liten överblick iallafall *Uff*

Lite trött på att flexa ut tid nu...

Jag hade glömt bort hur det känns att vara uttråkad.
Jag är aldrig uttråkad.
Nu är jag det.
Jag har redan lämnat in klänningen på kemtvätt efter att någon spillde ut ett glas rödvin på Louise & Davids bröllop, köpt vit färg och börjat måla min hylla som nu ligger på tork, köpte lite kläder i rena farten, städat, handlat, läst ut två böcker, lagt upp sommarens bilder på facebook, spelat bejewled blitz och slagit alla vänners rekord, gjort inpackning i håret, solat lite på balkongen efter sovmorgon.
Springa orkar jag inte, jag gjorde det både igår och förrgår.
Orkar inte ringa nån heller, för jag är skittrött.
*Dilemma*
-
Gud vad tråkigt det är att vara uttråkad.
Ibland känns en dag evighetslång.
Hur är det möjligt att klockan bara är 17:20?!
Möjligtvis orkar jag ta mig iväg på kvällsplaner. Det är ju trots allt fredag.

Familystuff och inredning:

Idag flyttar min ena syster till Lund. Iallafall för åtminstone tre år. Det kändes lite sorgligt att krama hejdå igår, även fast det egentligen inte är hejdå. Dessutom ligger ju Lund bara 60 mil bort. Dock flyttar andra systern till Berlin i slutet av augusti, på obestämd tid, och båda syrrorna typ samtidigt känns lite hårt. Tur att jag har brorsan kvar i stan. Och föräldrar, mormor, kusin och kusinbarn ochsåvidare. Dessutom blir M farbror vilken sekund som helst.

.

Vad jag vill säga är att jag verkligen diggar att hänga med släkten, även fast jag känner mig lite som en outsider bland syskonen som har koll på en massa saker jag inte har en susning om (t.ex. inredning och design). Så fort jag är hemma hos mamma blir jag sjukt inspirerad att bara fixa fint hemma, men i praktiken vet jag liksom inte riktigt hur man gör. När jag kom hem igår satte jag iallafall upp Osynliga Bokhållaren som mamma gav mig i julklapp, och nu ligger ett gäng påbörjade böcker alldeles vid min sida och påminner mig om att de vill bli lästa. Eftersom jag inte har något sängbord är det perfekt.

.

Sen vill jag köpa soffa, tv och matta och slänga en massa gammalt hopplock. Mamma har sagt att hon kan vara inredningskonsult. Efter att allt detta är gjort kommer jag väl aldrig i hela mitt liv vilja flytta. Mierda. Idag får jag ju lön också, med semestererpålägget från juli till råga på allt, kan det komma mer lägligt?

Sant Pol de Mar...

Åh, härliga dagar i St. Pol i kusinens mans familjs femvåniga strandhus med terasser...Fast första dagarna regnade det, men framåt måndagen kunde vi sola och bada i det salta medelhavet. Jag önskar att jag kunde lägga upp bilder så att ni fick se det enormt makalösa huset och en av terasserna där vi åt frukost och (oftast) middag, och på det sötaste barnet i världen (Nerea). Men, ingen vill figurera öppet i en blogg och det respekteras.
.
Vi tog en-timmes-tåget till Barcelona på söndagen (allting stängt) och tog det annars mest lugnt. Träffade några av deras katalanska vänner, var på en ekologisk feria (marknad), gick runt. Skönt. På tisdagen åkte vi hem (och fick tillbringa ungefär 7 timmar på flygplatsen eftersom flighten var grymt försenad). Vi kom hem klockan 04 imorse...

Kvällspromenad längs St. Pol...

.

Jag läser om Oscar Wao på stranden nedanför huset...

M spanar upp på ett Gaudi-hus i Barcelona...

Jag vid ett gammalt vakttorn högt upp på ett berg mellan Barcelona och Caleya...

Hejrå! Sticker utomlands för andra gången denna vecka...

Fast den här gången för privat bruk. Till Sant Pol utanför Barcelona, med M. Så jäla nice. Fast nu vill jag bara sova. Taxin hämtar klockan 05 imornbitti. Hasta luego!

Konversation med Nya Chefen i måndags:

Nya Chefen: Vill du ha något från baren? Vin? Öl? (Obs, det var fri bar)
Jag: Nej tack. Men ett fat med chokladpraliner skulle sitta fint.
.
.

Och så kom han med det här. Jag tror att det blir bra med nya chefen asså. Lite trist bara att inte längre få åka till Danmark stup i kvarten, det har liksom blivit lite av en vana.

Tack før den. Och så har jag sjungit med Sam Brown.

Kæra Petchie, tack før att åtminstone EN person førstår mig:

.

"Men varför tog dina läsare ditt förra inlägg som att du inte fattade faran med älgar på vägarna? Konstig tolkning, jag förstod iaf att det inte var så du menade ;-) "

.

Kanske behøver jag inte lægga ned bloggen helt då, vilket jag kom i lite tvivel om...

.

Anyways; jobbigt med danskt tangentbord. Har æntligen en timmes paus innan bussen hæmtar oss i Helsingør.

.

Jæklar vad jag har ætit.

Och sovit lite.

Och lyssnat.

,

Och sjungit med Sam Brown i kør (!!!) (Ni vet Oh you'd better stop before you tear me all apart, you'd better stop before you go and break my heart, ooh you'd better stop...). Rætt ballt. Kænde mig som en fjortis nær jag frågade om autograf, men vadfan, hennes hit ær ju en riktig klassiker.

Louise & David = ♥

I ett fullkomligt spöregn gifte sig mina vänner i Sofia Kyrka igår, och de var helt otroligt vackra. Jag menar, bara se bilden då de skär upp bröllopstårtan. Fabulous! Och sen var det ju bröllopsfest i dansmuseets otroliga lokaler, och jag vågade hålla tal (på engelska! Gäster från Spanien och Österrike...) och trodde att hjärtat skulle trilla ur klänningen av all nervositet. Kände mig ändå manad, eftersom det var hos mig de träffades första gången 2006 då M tog med sig sin barndomsvän David och Louise sa att han såg ut som långben med mascara, fast snygg.

.

Sen spillde någon en massa rödvin på min klänning som nu måste på kemtvätt, och idag ska jag göra alldeles ingenting eftersom jag ska upp klockan 04 imorn och åka till Danmark i tre dagar med jobbet på sommarkonferens. M kommer hem sent ikväll från fjärran öster, men vi hinner inte ses förrän på torsdag och på fredag morgon sticker vi till Spanien. Livet är bra härligt hörreni!

Barndrömmar...

Gud, jag hade den mest sjuka drömmen i natt. Jag fick barn, men barnet var en liten fästing som satt på min vänstra höft. Där var den tvungen att sitta tills den hade sugit blod och blivit typ 3 centimeter stor. Det var skitjobbigt eftersom jag bara ville rycka bort den, men då skulle ju mitt lilla barn dö. När fästingen hade blivit sådär lagom stor började små händer växa ut, och sedan skulle minstingen börja ammas. Inte så lätt att amma en trecentimeters fästing med minihänder ska jag säga er. (Metamorphosis?)

För några år sedan drömde jag att jag födde ett barn, men barnet var ett knäckebröd utan pålägg. Det värsta är att jag var hungrig och åt upp knäckemackan. Jag åt upp mitt eget barn liksom, fatta ångesten i drömmen.

.

Så ja, så här ser mina drömmar om barn ut. Och nu ska jag på bröllop. I Stockholmsregnet. Hallelujah - vädret har alltid den bästa timing.

Okej, man vill inte krocka med en älg, och inte med kameler heller.

Jag menade bara, att jag tyckte skylten var söt. Och påminde om Sverige. Inte att jag ville krocka med en älg eller att de inte finns (och tro mig, jag må bo i Stockholm, men jag åker ofta på vägarna utanför, och jag har aldrig sett en flock med älgar, en och annan i skogen och här och där, visst, men...Renar har jag aldrig sett utanför typ Skansen, I wish. Vill gärna norrut. Finns det speciella varning-för-ren-skyltar, precis som för får på Gotland?). Poängen ja, poängen var bara likheten. Samma varningsskylt, olika djur, samma planet. Sött.
,

Fotograf: M, idag.

En vanlig dag i mellanöstern...

är inte så olik den i norra Europa...

Översta fotot taget idag av M. De mötte dock kameler på vägen; hur ofta möter man älgar på våra vägar liksom?!

Small time shot away

M är just nu på utflykt i öknen, och jag jobbar hemifrån och undrar när den jädrans förkylningen ska släppa taget om min näsa och hals. Imorgon ska jag ju på bröllop! M försökte boka om sin flight från fjärran öster, men det gick inte. Han missar helt enkelt sin barndomsväns bröllop, men han får åtminstone tillbringa dagarna på femstjärnigt hotell med allt betalt.
.
För min del har det varit en omvälvande vecka. Först trodde jag att jag skulle bli uppsagd eftersom vårt team hux flux skall upplösas, men istället visade det sig att jag flyttas över till marketing och får vara någon slags topic-expert året ut medan processen förflyttas. Vad som sker nästa år är svårt att veta, men jag har ju ändå bara visstids-anställning året ut. På något sätt känns allt rätt spännande, och nya chefen tror jag blir bra. Det är förövrigt han som håller i innebandyn på tisdagar, så nu känner jag min pressad att våga mig dit igen. Jag har inte satt min fot där sedan jag blev halvt misshandlad av killen som skulle bli farsa samma dag.
.
Trevlig helg på er runtom i världen.

Lämnad, igen.

Min kille är ute och reser med jobbet. Igen. Jag känner mig lämnad. Titt som tätt åker han iväg, en vecka eller mer, ibland mindre. Inte som jag, ett par dagar till Danmark här och där, utan till andra sidan jorden. Långt bort där det blir sandstorm och termometern visar 50 grader. Ibland får man telefonsamtal som det här:
-Jag har varit med om en bilolycka!
-Vad fan, shit, vad har hänt?
-Vi blev påkörda bakifrån. Hinner inte prata nu, måste lägga på, polisen kom just!
Eller sms såhär:
-Är tillbaka på hotellet nu. Lever. En bilbomb sprängdes tidigare idag ganska nära.

Det känns nästan alltid (men inte alltid) som världens undergång när han reser, och han reser ofta. Tänk om han DÖR? Vad fan gör jag då?! Nu sitter jag här och äter resterna från gårdagens middag med pappa (gazpacho) och känner mig ensam. Min sista semesterdag (på två veckor - sedan 5 dagar till Sant Pol i Spanien, om han inte DÖR vill säga) och solen skiner. Skynda att älska utläst (påmind om döden), telefonen tyst, kroppen förkyld. Måste hitta på något. Igår fick jag champagne hos min Träningskompis och kom hem senare än tänkt, men jag känner mig ändå ensam. Jätteensam. Det är nästan så att jag längtar till jobbet, men bara lite. Pyttelite.