It's all about that I'm in love with the fairytale Norway:

Resan till Norge är egentligen alldeles för vacker att både skriva om och visa bilder.
.
Allting var fruktansvärt storslaget, fjordarna tog över allting annat och vattenfall dånade överallt. Fotona gör ingenting rättvisa. Allting ser så litet ut här, medan man i verkligheten är liten som en ärta. Luften är ren, vattnet kristallklart, avstånden svindlande och lugnet slående. Vi hade fyra otroliga dagar, med försök att sova i bilen, systerutflykt, bilfärjor, laguner, konserver, för mycket godis och chips, nästan krock med en skock får på vägen och 2150 kilometer bil körda. På hemvägen hann vi dessutom äta i Dalarna i släktens hus där mormor och morbror var, och sedan hälsa på gamla hederliga Fagersta.
.
Det känns märkligt att vara tillbaka i Stockholm och jag känner mig återigen lurad. När jag var liten var det någon som sa att
Sverige har det renaste vattnet
och
Sverige är det vackraste landet i Norden.
Knappast. Ändå går jag på det gång efter gång.
.
Den här delen av Norge slår precis allting jag har sett tidigare i den här delen av jordklotet, kanske förresten av hela världen. Stundvis kunde jag inte ens fatta att det inte var en dröm.

Nedan finner ni ett urval bilder:

.

Lillehammer, med försök att sova i bilen första natten (sovd tid: 0 h)
.

Kvitfjell; försök två att sova i bilen första natten; sovd tid 2h (kl.04-06)

,

En fors utanför Otta

Förundran över Norges gröna vatten utanför Otta

Vi hittade en gammal halvruttnad hängbro några mil innan Trollstigen...

.

Jag var helt hänförd över detta: Norway - really?

Utsikt över Trollstigen, efter att ha åkt upp för just de där vägarna...

Utsikt från Trollstigen

Den klassiska utsikten över Geirangerfjorden, där vi senare åkte färjan över mot Hellesylt... Min lillasyster Y:et jobbar i Hellesylt över sommaren på motellet, därav resan dit

...Geirangerfjorden sedd från bilfärjan

Kommande fem bilder samt ovan; utflykt mot Öye, Urke och Lekneset utanför Hellesylt

Lagun bland fjordarna

Kossor på Grönbete strax innan Öye

Några hus gömda...och minivattenfall överallt. Jag har typ hundra bilder på vattenfall i olika storlekar men de gör sig inte rättvisa på bild

,

Ett hjärta av snö. Här ser det superlitet ut, men i verkligheten var fåren små som prickar bredvid och vatten forsade ut ur öppningen till vänster som säkert var några meter stort

Tunga regnmoln över Lekneset

.

Utsikten från uteplatsen till motellrummet i Hellesylt där vi sov en natt; Geirangerfjorden

,

Hellesylt

.

M fotar Hellesylt från ovan

Hellesylt

Hornidal/Stryn

,

På väg upp mot Dalsnibba, 1073 meter över havet, med risk för ras

En fors med kristallklart vatten mitt i ingenstans, som snabbt värmde mitt hjärta genom sin obeskrivliga skönhet

Den sjukt vackra forsen

Jag vill inte åka hem...

Trollrumpa utanför Skjåk - Ha det!

tomorrow it's all about Geiranger:

Imorgonbitti börjar den ca 100 mil långa färden mot Hellesylt och Geiranger, med skuffen full av konserver, ett par sovsäckar och bra cd's till hyrbilens stereo. M och jag, fyra dagar, Trollstig och Oslo på vägen, sova i bilen med mygg och en natt på hotellet där syster jobbar i Hellesylt; på andra sidan av Geirangerfjorden som kan ses på bilden. Paus från hantverkartjaffs alltså. Adiós!
.

Hantverkarna From Hell part II:

En snabb uppdatering om hantverkarnas proffsiga jobb i M's badrum, alltså där de hade gjort precis allt fel.

.

Här från den 5:e juni 2009:

Och här den 19 juli 2009:

Visst jobbar de galant? Arbetet har verkligen fortskridit och de har som ni ser åtgärdat alla fel och ersatt kostnaderna så att M nu har ett strålande vackert badrum med stora, vita kakelplattor över väggarna, en stor spegel, dusch, tvättmaskin och torktumlare, hängande toalett, handdukstork och handfat med snyggt skåp i ek under. Bra jobbat, hantverkare from hell!

It's all about running:

Jag var just ute och sprang 10km och hade 58min som mål, men med sista kilometerns slutspurt blev det 56min. Förra året sprang jag 11km på typ 70min, så det här är ju verkligen bättre. Nu ska jag käka lite sallad med soyaprotein och sen åka till M och måla element.
.
Yey! My running is back on track!

Dexter och ett glas rosé;

Jag har blivit fast i Dexter, en serie jag inte alls trodde att jag skulle gilla. Grymt bra! Välgjord, spännande och helt... sjuk fast samtidigt normal. Det värsta är att jag gillar Dexter som fan, det känns liksom så fel att han är en helt vanlig, snäll kille och samtidigt...seriemördare och helt saknar riktiga känslor. Snacka om att jag nu fått förståelse för alla som varit tillsammans med killar som det senare har visat sig varit kriminella på ett eller annat sätt, utan att de har märkt någonting.
.
Dexter, you just opened my eyes.

Com Hem verkar inte spara in på sina resurser under finanskrisen direkt:

För en dryg vecka sedan ringde Com Hem till mig och frågade om jag ville binda upp mitt bredband i ett år till, för isåfall skulle jag få de första tre månaderna för halva priset.

-Hm, svarade jag. Jag vill nog kolla upp det där lite. Kan ni ringa mig igen på torsdag nästa vecka?

-Javisst, svarade norrländskan i andra änden.

.

Dagen efter ringde det en kille från Com Hem och frågade om jag ville binda upp mitt bredband i ett år till, för isåfall skulle jag få de första tre månaderna för halva priset.

-Hm, svarade jag. Jag vill nog kolla upp det där lite, som jag sa till din kollega igår. Kan ni ringa mig igen på torsdag nästa vecka?

-Javisst, svarade göteborgaren i andra änden.

.

Typ två dagar senare ringde Com Hem till mig och frågade om jag ville binda upp mitt bredband i ett år till, för isåfall skulle jag få de första tre månaderna för halva priset.

-Alltså, kan ni ringa nästa vecka på torsdag? Jag har redan bett om detta två gånger senaste dagarna.

-Javisst, svarade stockholmaren i andra änden.

.

Sen ringde det när jag var på Gotland,

och dagen då jag kom hem från Gotland,

och innan det några gånger då jag inte orkade svara,

.

och jag blev faktiskt så irriterad att jag avbröt frågan om jag ville binda upp mitt bredband i ett år till, för isåfall skulle jag få de första...

-Jag börjar faktiskt bli lite trött på att ni ringer stup i kvarten när jag BETT ER RINGA TIDIGAST PÅ TORSDAG DEN HÄR VECKAN, jag tror det är bättre om jag ringer själv och ni inte ringer mig mer.

-Javisst, svarade norrlänningen i andra änden.

.

Dagen efter ringde Com Hem till mig och frågade om jag ville binda upp mitt bredband i ett år till, för isåfall skulle jag få de första tre månaderna för halva priset. Jag hade vid det här laget lärt mig både numret och erbjudandet utantill.

-Alltså, det är torsdag imorgon, och jag har bett er ringa på torsdag minst tio gånger. Kan ni ringa imorgon så jag hinner kolla upp vad jag vill?

-Ja men oj, förlåt! Jag antecknar här att vi ska ringa dig på torsdag, svarade det stackars flickebarnet i andra änden.

-Ja, det är torsdag imorgon, svarade jag.

-Jaaa, men vad smart! Det är det ju. Vi ringer dig imorn.

Tjena, liksom.

.

Sen blev det äntligen torsdag,

och telefonen var tyst.

Det var den även idag, fredag.

Så jag bara undrar lite...what the..?

in and out of love;

Herregud, jag har fastnat i den här låten, som påminner om Delerium och som Wero skickade till mig. Den är en helt perfekt jogginglåt. Inget musikaliskt mästerverk i sig kanske, men I love it. Synd bara att videon är så fruktansvärt B.

It's all about industrisemester och vuxenliv:

De flesta har semester nu, men inte vi. Vi är paret som inte bor ihop fast vi varit tillsammans i mer än två år, som inte umgås varje dag eftersom vi har annat för oss, som ser andra bli tillsammans, flytta ihop, flytta isär och träffa nya innan vi ens hinner prata om att eventuellt bli sambos.
,
Just det här med semestra ihop känns så vuxet på något sätt, båda har jobb och industrisemester i fem veckor och åker till skärgården, på charter och målar om hemma. Vi hade en vecka tillsammans förra sommaren, en helt perfekt vecka på Sicilien, och i sommar kommer vi ha fyra dagar tillsammans. Fyra dagar, i en bil, mot Norge, drygt 200 mil på olika vägar och med konserver i skuffen och blandcd's i bilstereon.
,
Ibland tycker folk att vi är så konstiga, liksom men när ska ni flytta ihop då? Ska ni ha semester ihop? och när jag svarar inte vet jag och ja några dagar, så undrar folk om vi verkligen har det bra, kanske knakar det lite? Kanske är det inte seriöst? Sedan sitter de där själva några månader senare och undrar om det var så smart att flytta ihop på en gång, vardagsgnabbet har redan startat och någon kommer hem full fast man lovat, någon gnäller om räkningar, disk, tvspel och att det inte riktigt är som i början längre. Jaha, säger jag, sånt där känner jag inte till, för M och jag är fortfarande i början,

och jag har inget emot att vara där lite till eftersom vi har hela livet på oss,
,
så vem är det egentligen som är seriös?
.

It's all about Gotlands-bilder:

Mina dagar på Gotland bestod mest av...

.

...många timmars promenader; första kvällen gick Wero och jag i tre timmar...

.

...bland annat via Snäck och Hälsostigen där det kändes som att gå i en Trollskog.

Utkanten av Visby är så vacker!

Och så åt vi mest hemmagjorda, goda sallader med quorn eller soyaprotein...
.

...fast en dag blev det glass i hamnen istället till lunch...

...och på lördagen åkte vi till Fårö för att hälsa på Weros mormor och morfar...

.
...och låta Maddes hund Sazzy bada i Fårös vatten, vilket nästan fick Wero att släpas med... (Hur var det med alla arm-muskler egentligen? Hehe...)

...innan vi åkte till raukarna där jag aldrig varit tidigare.

Så mäktigt att man nästan tappar andan!

Rauk-gubben fick en liten avskeds-puss av mig innan vi åkte vidare till bland annat Wero, Madde, Tallens och Nattas farfars grav, deras mammas hus i Åminne, förbi Cementa i Slite och platsen där deras farfar bodde. En riktig släkt-resa med mina gotländska vänner med andra ord.

I den här bilen åkte vi många mil, somliga trodde inte riktigt på att vi hade åkt typ 25 mil när vi väl var tillbaka...

...förbi sånna här hus...

...och lite färistar och LAMM PÅ VÄG! KÖR FÖRSIKIGT - skyltar.

Jag fick mig såklart en bunt smultron, love, love, love.

Weros och mina fötter i bilen...

...och fyra nätter senare var det redan bye, bye Gotland och de fyra systrarna för tredje gången, och tack tack kära vänner för underbara dagar, can't wait to go back!

korall

Jag har korallfærgade naglar, och pløtsligt kænns det helt annorlunda att skriva på tangentbordet. Kanske ær det också før att Wero har en snygg MAC, och før att den dessutom ær på norsk.
.
Sista kvællen på Gotland och vinflaskan jag hade med åker tillbaka oøppnad igen, før vi har ægnat kvællarna åt powerwalks istællet.

It´s all about Fårø:

Idag har vi varit på Fårø typ hela dagen, fikat med Weronicas mormor och morfar, varit på stranden samt beundrat raukarna. Jag diggar Gotlands namn på stællen; Slite, Snæck, Sproge, Buttle, Guldrupe, Hablingbo, Stånga, Vænge och Viklau. Foton coming up, nær jag kommer hem på tisdag alltså. Under tiden myser vi vidare med långa promenader och finlandssvenska (fråga mig inte varfør, men alltid nær vi ses pratar vi vår egen finlandssvenska dialekt med varann).
.
Vi hørs!

imorgon Gotland;

Imorgon åker jag till Gotland i fyra dagar, och hoppas därför att det här regnet ska ta ett litet uppehåll så att jag kan få uppleva Fårö, gå långa promenader och njuta med min gotländska kompis Weronica. Det blir tredje gången gillt med henne på Gotland, underbart!

It's even more about Rebell Robban:

Här skrev jag om Rebell Robban för ett par år sedan. Fram tills dess hade jag aldrig sett honom någon annanstans än på Slussen, men det har jag nu igen; och Gud vad glad jag blev när jag såg att han, med samma gamla långa skägg och slitna keps som alltid, stod och sjöng en trivsam melodi nere på sjöcafét vid mig när jag med lätta steg gled förbi på en powerwalk nu ikväll. Och sen blev jag ännu mer glad när alla gamlingar applåderade så att det ekade över hela sjön.
.

nu vill jag sjunga dig milda sånger;

Men sedär- jag läste boken trots att jag inte skulle, eftersom den låg med i bokhögen från pappa trots att den inte skulle. När en person tycker att boken är ett hett tips och alla andra kasserar den är det alltid intressant att ta reda på vad man själv tycker. Så, jag gav den en chans.

.

Redan från början kände jag tomheten som min pappa pratade om. Boken handlar om en tjej och en äldre dam som finner någon slags djup vänskap och anförtror sig åt varandra i Dalarnas djupaste skogar. Saken är bara att den saknar total känsla och mening. Låt mig ge er ett exempel. Jag citerar från en gång då tjejen pratar om sitt liv med den äldre kvinnan: Jag gick in i det lilla gästrummet och klädde av mig. Hela ena väggen var täckt med speglar och jag ställde mig naken framför dem. När jag betraktade min bild kunde jag inte se några större förändringar. Min hud var fortfarande solbränd utom en triangel kring könshåret och brösten som lyste skarpt vita. Jag lät händerna glida över min platta mage och kände tomheten innanför den felfria huden. Så vände jag mig om och tittade över axeln i spegeln. Skinkorna var vita och en smal vit rand gick tvärs över ryggen strax nedanför skulderbladen. Håret hade växt och föll ner över axlarna. Men det syntes ingen större skillnad, det fanns inga utvändiga spår. Jag vände mig om igen och lade händerna på brösten, sedan slog jag armarna om mina axlar och blundade. Men jag grät inte.

.

För det första: tråkigt, torrt och rätt dåligt språk. För de andra: Vem skulle prata såhär med en äldre dam, ens med en kompis? Stå och beskriva sin felfria hud, platta mage och sina vita skinkor? För det tredje: I repeat: tom. Linda Olsson's hela bok känns mer och mer B ju mer jag tänker på det. Att den dessutom direkt klättrade upp på bästsäljarlistorna kan jag bara inte förstå.

.

Sorry Träningslyckan, men jag tyckte verkligen inte om den.

.

Serie: Var jag ska ta med M när vi åker till Puerto Rico, part 7:

Nu är det åtminstone bestämt att resan till Puerto Rico blir runt den 14 januari. Priserna är som allra lägst då, och dessutom är min kandidat-termin då precis slut, och M:s kvällskurs genom jobbet likaså. Perfekt. Jag är mitt uppe i planerna, mailar folk som hyr ut lägenheter och drömmer mig bort till ettor i Viejo San Juan trots att jag inte har råd, letar vidare, och hittar en billig lägenhet 5 minuters promenad från den här stranden i Boqueron:
.
...Nu väntar jag bara på bekräftelse, och är den ledig kommer vi hyra den i en vecka för bra mycket billigare än hotell.

Meningen från början var förståss att bara bo hos kompisar eftersom möjligheten finns, men när jag började berätta för M om hur jag bott där spärrade han upp ögonen och utbrast

- När jag väl är i Karibien har jag ingen lust att bo i ett GHETTO! Vaddå getto? tänkte jag. Bara för att vi hade hänglås som enda lås på dörren, strömavbrott tjugo gånger per dag, inget varmvatten, knappt kallvatten för en delen heller, kackerlackor på väggarna, delade rum, åkte buss med de andra fattiga och försökte svaka oss med en fläkt? Det är ju så Karibien är för mig, det är ju så Karibien är för de flesta, men visst - lite lyx kan inte skada, for a change.

Sedan mailade Jorge, min vän sedan 10 år och i princip den enda som faktiskt bor där i villa, att vi kan bo hos dem, i Gurabo. Där sov jag ett par nätter 2006 och det vore riktigt behagligt och skönt att slippa alla festande grannar och soplukten hela tiden; så en vecka i Gurabo vore faktiskt helt perfekt:

...men min kompis Jorge och hans tjej Yazmin (och deras två barn) bor i ett nybyggt hus i riktig North american-style, det ser inte alls ut som de typiska karibiska på bilden från Gurabo, förutom att deras hus också ligger på ett berg och har massa lummig grönska bakom sig.

Vi ska såklart hyra bil hela tiden, för utan bil är man helt körd, och första dagarna är det även den kända januari-festen Fiestas de la Calle San Sebastian i de dagarna fyra i Viejo San Juan, och den har jag jämt velat gå på men alltid missat:

För att ha råd med allt har vi bantat ned de tre veckorna till ca 16 dagar; bättre några dagar kortare och ha råd att hyra en egen lägenhet vid en strand i en vecka, än att bo i Río Piedras (ovan referat som ghettot) en vecka extra. Dessutom kan jag kanske förtjäna lite lyx för första gången någonsin på Puerto Rico.

Snart köper vi biljetterna, can't wait!

It's all about sann-drömmar:

I natt drömde jag att jag blev av med jobbet, sådär fult att jag fick höra bakvägen att någon annan skulle ta över min plats så snart som möjligt.
.
Jag har drömt exakt sådant en gång tidigare, då jag var travel assistant manager på Puerto Rico, och dagen efter sa chefen Adiós till mig. Det märkliga var att jag sedan drömde att jag fick tillbaka jobbet, och dagen efter det ringde chefen på riktigt och frågade om jag kunde börja jobba igen.
.
I och med detta är jag nu lite orolig, och hoppas att jag genom att skriva det här inlägget eliminerar eventuell risk för ytterligare en sann-dröm.

De i utkanten älskande:

Jag läser ut böcker på löpande band den här sommaren, det är helt galet hur fort de avverkas för att vara jag. Den här boken tipsade Underlandet mig om, en bok som när jag fick på posten gjorde mig aningen skeptisk eftersom den bara är på 190 sidor. Jag vill gärna att en bok ska vara på 300-400 sidor för att den ska kännas just som en bok, men ändå. Under de första sidorna var jag fortfarande skeptisk, men väldigt snart började jag gilla boken som fan. Känslor och platser förmedlas superbra när öden blandas samman. Jag hade verkligen, verkligen önskat att den här romanen fortsatt ett par hundra sidor till - men samtidigt kanske den då inte hade hållit måttet. Jag var sjukt nyfiken på slutet, hur ska det gå? Ska de få varandra, ska han den där överleva?, men när slutet kom blev jag riktigt jävla förbannad och hade lust att kasta boken ut från balkongen.

It's all about Mindre Goda Grannar, status update 1:

Efter kärring-lappen och trapp-bråket med min Mindre Gode Granne och kommentarer som jag tänker fan fortsätta som vanligt, har ingen techno hörts. Tämligen märkligt, eftersom han var så bestämd med just att fortsätta som vanligt och att han minsann inte spelade på hög volym. Jag undrar om han bara varit bortrest eller om han faktiskt tog till sig utan att erkänna det..?
.
Grejjen är dock att jag ofta är hemma hos M på helgerna, och hans grannar har alltid fest numer, så ingenstans slipper man undan. I fredags hade de under hårdrocksfest, och i lördags hade latinosarna två våningar ner salsaparty. Men helt ärligt, det går ju bara inte att bli sur när de brassar på med Suavemente framåt ett-snåret på högsta volym. Suavemente, som jag skrev om nyligen på min blogg, ger en ju överseende med allt, så jag fastnade i nattens alla Dexter-avsnitt istället. Det är underbart att folk festar till Suavemente fortfarande, trots att man befinner sig i en förort ute i urskogarna långt, långt ifrån Puerto Rico och sångarens hemland.

It's all about my Love for Fan's:

För två nätter sedan tog jag fram min icke allt för använda bordsfläkt från klädkammaren; en present från pappa för några somrar sedan då det var så varmt att affärerna sålde slut på en gång.
.
Min bordsfläkt! Jag älskar den! Jag älskar att somna till ljudet av en fläkt, skippa duntäcket och sova med armarna ovanför huvudet för att det är så varmt. Förutom ljudet av coquies är fläktljudet mitt favoritljud. (Föreställ er dessa två ljud kombinerade, oj oj oj, vilken lycka!)
.
Jag har ägt så många olika fläktar då jag bott i Karibien och Spanien, små och stora älsklingar jag alltid har fått lämna kvar för att fylla väskorna med annat. Min senaste var en som både hade fjärrkontroll och timer (aaah!), den saknar jag fortfarande. Jag gav bort den - undrar om den lever än idag?
.

It's all about Life of Bellman:

Igår var M, hans bror, tjej och jag på genrepet av Rockmusikalen Life of Bellman i Ulriksdals Slottsträdgård; En superbra musikal under bar himmel, inget regn och kvällen var varm. Jag kan verkligen tipsa om den här, som förvisso var gratis för oss men annars kostar 350kr, eftersom till och med jag, som egentligen inte är så förtjust i musikaler, skrattade massor och aldrig blev uttråkad. När Märk Hur Vår Skugga sjöngs mot slutet, en låt jag kunde utantill som tonåring, rös och njöt jag på samma gång. Se den gott folk, se den! Och om ni väl går dit, passa på och njut av omgivningarna runt Ulriksdals slott; det är helt underbart vackert där nere.