Igår var jag ledsen halva dagen. Över allt och inget. Med allt detta slappande finns det egentligen så mycket tid till att tänka. Så, jag tänkte. Jag tänkte på när jag var lite och fick raseri-utbrott och mamma höll fast mig tills det inte var någon idé att försöka slita sig loss längre. Och jag minns att jag inte ville att hon skulle släppa, vad jag än sa eller gjorde. Jag minns när vi hade åkt bil och jag låtsades sova för att det var så mysigt när de bar upp mig och trodde att jag sov. Jag sov inte, jag var vaken och låg där och försökte andas extra tungt för att de inte skulle tvinga mig att gå själv. Jag vet inte varför det gjorde mig ledsen egentligen. Jag tror helt enkelt att jag börjar bli äldre i mitt sinne och tänka på ett annat sätt. Jag längtar faktiskt hem till Stockholm. Inte till kylan, men till att ha fullt upp, och allt annat. Jag vet inte vad egentligen. Vet inte ens vad jag skriver.
No comments:
Post a Comment