Jag svettades typ ihjäl på balkongen igårnatt när vi bjöd över grabbarna på lite Quilmes (som vi inte ens hade hemma) Satt och översatte allt som en galning och insåg att nu efter några veckor kommer spanskan typ lika lätt som svenskan. Typ. Och det är så himla roligt att lära sig argentinska och försöka snacka som dem, typ "vos sos re boludo" och uttala r:en som de gör. En av mina största drömmar när jag var liten var att bli sydamerikanska. Få bruna ögon, snacka spanska, vara kort och liten. Nu blev det ju inte riktigt så, men spanskan är helt okej numer. Därför orkar jag heller inte förklara när folk varje dag frågar sig hur jag pratar "perfekt spanska" (vilket inte ens är sant) Jag brukar dra till med att "porque es re facil". Eller så säger jag nått annat som får dem tysta. Eller jaha, jag kanske ska säga som det är? Jo, när jag var 6 år och började jag läsa spanska i skolan, så fick jag grunderna och slapp värsta brytningen. Sen läste jag resten av min skoltid, mamma blev ihop med en bolivian när jag var typ 8 som lärde mig svordomar och annat (och de var tillsammans tills ganska nyligen) sedan efter alla år i skolan med spanska träffade jag en puertorican på Dominikanska Republiken och vi var tillsammans i tre-fyra år och han lärde mig rolig puertoricanska och jag bodde där fram och tillbaka (fysiskt och psykist) då vi var tillsammans, jobbade på olika ställen på min underbara ö och hängde bara med puertoricaner. Sen drog jag ett år till Spanien för att sätta ord på allt jag kunde, få förklaringar till allt jag sa och lära mig stava bättre. Andra terminens nivåtest satte mig högst upp så jag slapp massa löjlig konversation som de andra utan fick läsa roliga kulturklasser, så som litteratur, konsthistoria och annat. Sen har jag rest lite till, fem veckor i Bolivia, tillbaka till Karibien, tillbaka till Spanien, och nu ett par månader i Argentina. Jag har också läst spanska på universitetet ett år och det hör till min utbildning. (Språk-jurist) Sen har jag vikarierat lite som spansklärare samt ryckt in som tolk på S.Ö.S. Och massa vänner är sydamerikaner. Det är därför jag kan spanska. För att jag alltid velat det och för att jag alltid strävat efter det. Och för att antagligen det enda jag är bra på är språk. As simple as that. Jag kanske ska säga det nästa gång någon frågar?
Detta var inte menat som en skryt-blogg, men jag lovar att folk frågar hundra gånger per dag. Som om jag skulle fråga alla svensktalande invandrare i Sverige hur det kommer sig att de kan så bra svenska?
4 comments:
gud vad skönt med sån värme! hur det är i wien på våren behöver jag ju inte berätta: "åh nu är det BARA 30 grader ute!" hihi. det är så himla skönt i wien nu :)
jag får också alltid frågan efter ett tag "vaaa du är svensk, hur kan du så bra tyska?!?" och så är det bara att börja rabbla: pappa arbetade mycket i tyskland när jag var liten och han pratar tyska, jag var där på typ alla lov, började med tyska i 7:an, läst 2 terminer på universitetetet (va hur många etetetet blev det egentligen haha) och så har jag bott i österrike i 7 år. varpå nästa fråga: "hur kommer det sig att du flyttade till österrike?!" zzzzz. måste trycka ut lappar och ge till folk som de kan läsa så slipper jag berätta samma saker 100 ggr på en kväll :)
roligast är dock när folk säger "vaaaa du är svensk, men du har sån österrikisk accent, man hör inte ens att du kommer nån annatstans ifrån" - det är kul :)
Tycker inte alls det är skrytigt att säga att man är bra på språk! Moni o du är språkgenier :)
Hur är det med ditt öga nu?
Post a Comment