Mina ögon var vidöppna medan du vilade på sängen
Ditt hår ramlade ned över ditt ansikte,
rörde sig långsamt vid varje andetag
Du såg inte monstret som väntade på dig under sängen
.
Det var en röd höstdag,
löven alldeles för upptagna med att falla utanför
som små röda moln skickade du dem genom rummet
där jag inte längre satt
.
Jag såg dig genom fönstret,
såg monstret under sin säng
.
Vinden slet i mina tankar medan jag räknade våra minnen
Jag svalde dem hela som krossat glas och frusna regndroppar
.
Jag räknar minnen och väntar på fler
Jag stänger aldrig mina ögon,
jag låter inte monstret komma upp till dig
Även när du försvinner minns jag dig
.
5 comments:
Vad vackert!
Tack! :)
Jätte fint ! Kram Hanna
Så fint, vackert men samtidigt sorgligt på något sätt..
/T
tack tack!
Och ja, den är sorgligt, den är förknippad med en stor sorg!
Post a Comment