It's all about att vill man vara Fin, får man lida Pin...

Jag var så liten då, satt med mamma på ett tåg på väg någonstans och allting var så stort. Jag kände mig aldrig som de där andra barnen, som hade rakt hår och smala läppar, och mammornas borstar gled lätt igenom deras hår medan de satt stilla och lugnt och läste i en serietidning.
.
En liten flicka klunkade i sig coca cola som en hel karl och jag försökte vara som hon, tog två små klunkar och det sved i hela halsen av all kolsyra. Fy fan vad jag tyckte att det var äckligt, men jag rörde inte en min. Däremot när mamma skulle borsta mitt krulliga burr, då skrek jag aj hit och dit medan flickan med coca colan och pipig barnsröst kom med nådastöten, ordspråket som jag har hatat sedan dess - Vill man vara fin, får man lida pin. Jag riktigt såg hur hon njöt av att jag hade ont.
.
Jag tänkte på det ordspråket igår kväll när jag hade joggat 40minuter och gått 40, tränat på gymmet innan jobbet på morgonen och lagt hela min dags lediga tid på att försöka bli fin, och satt med stärkande lack för naglarna så att de ska bli långa.
.
Jag hoppas att den där lilla flickan har druckit så mycket coca cola att hon fått äta upp sitt eget ordspråk, för hon var inte tillräckligt smart eller gammal för att förstå att krulligt hår borstar man inte, och coca cola dricker man inte om man vill vara fin.
.