Bok nummer 35 för i år lästes ut igår; Boktjuven - en bok på nästan 600 sidor som var svår att lägga ifrån sig. Under de sista sidorna grät jag. Herregud, vilken bra bok! Den hör numer lätt till mina favoriter. Att lyckas skriva så många sidor och inte bli det minsta tråkig en endaste gång, att använda samma underbara språk och beskriva allt med perfekt känsla sida upp och sida ner är beundransvärt (Antar att översättaren har gjort ett grymt bra jobb).
.
Boken handlar om Liesel, en nioårig flicka i Tysklands andra världskrig som hamnar hos fosterföräldrar på himmels gata och finner tröst i böcker och ord - ord som både är älskade och hatade. Säger bara en sak - om du inte redan har gjort det; läs den!
7 comments:
Älskar den där boken jag med!
Jag verkar vara den enda som inte älskade boken (fast jag gillade den, men inte mer än annan random bra bok). Märkligt det där. Borde kanske läsa om den?
Egon: Ärsh, man har ju olika smak! Du är nog inte ensam om att inte älska den; bara se på snittbetyg på bok. nu - om alla hade älskat den hade den nog haft en 5:a i snitt :)
JA den är verkligen fantastisk! Grät oxå hur mkt som helst när jag läste den. Kanske skulle läsa om den...
Jo, man kan ju läsa om den - men det finns ju så många andra underbara bäcker att läsa här i världen! :)
Tack för tipset om Boktjuven Kikan!!
Ja, den är bra den där boken :) Men jag fick faktiskt ingen WAOW- känsla men språket var underbart och boken var lättläst och händelserik. Jag ger den en 4:a
Smaken är som sagt... För mig är det oftast språket som avgör om det blir en wow-känsla eller inte. Och så är jag förvisso ganska frikostig med mina 5:or i betyg... :)
Post a Comment