Auf wiedersehen!

Sticker till Wien imorn för en tredje gång. Den här gången tar jag med mig M. Han fyllde år i fredags och fick resan i present (schysst va?). Vi hörs efter helgen!

Första träffen med PT:n...

...Direkt efter ett 45 minuters Abs & Ass-pass och med träningsvärk efter terrängmils-loppet dagen innan... men det gick rätt bra ändå. Jag blev sjukt inspirerad till att investera fler timmar i en PT eftersom jag tror att det är det jag behöver. Kände förtroende för honom direkt.
.
Konstaterat är:
- Jag låter inte min kropp återhämta sig tillräckligt.
- Jag har inte så mycket fett att ta av om jag vill vara sund, därav är det svårt att gå ner de 5 kilo jag vill gå ned. För att göra det måste jag vara superstrikt, och han rekommenderade mig att ta bort min löpning, inte gå till och från jobbet varje dag, och satsa mer på styrka.
- Att min ostrukturerade träning (dvs att jag vill göra allt - springa, gruppträna, spela bandy, gå på step, gå massa promenader och jadajada) och brist på mellanmål faktiskt gör att jag går upp i vikt just på magen eftersom kroppen lagrar och sparar just där då jag inte återhämtar mig. Kortfattat producerar kroppen kortison av stress vilket resulterar i viktuppgång. Hallelujah.
.
Alltså; träna mindre & ät mer. Genialt! Det känns så himla skönt att någon utbildad på området inte tycker att det är konstigt att jag faktiskt gå upp i fett av att träna mycket. Äntligen, äntligen. Fattar ni att jag älskar PT:n redan?

Heja på mig idag!

Lifeblood:

Igår var jag på världspremiärsvisning av dokumentären Lifeblood, en film om fyra barn/ungdomar i Kongo med diabetes. Regissören, oscarsnominerad, var på plats i Stadshuset med oss andra hundratals människor från hela världen. Anordnare av visningsminglet var Micael Bindefeld och det var både röd matta, fotografering, vin och snittar. Lite extra skoj var även att Bindefeld himself satte sig bredvid just oss under filmvisningen. Dock satt han inte kvar till slutet av filmens 40 minuter...

Försöker lära mig...

...att traska runt i de här. Mest på jobbet. Jag gillar inte högklackat egentligen. Vill vara kort. Det är så fint att vara KORT! (Jag är 167.7 cm utan klackar enligt senaste hälsokontrollen). Älskar sneakers. MÅSTE komplettera det minimala skoförrådet med snygga sneakers. Viktigt, viktigt för västvärldskvinnor på fina företag.
.
*Längtar ut på landet*.

FOR SALE - vindsetage:

Ja, tänk om man hade råd med den här? Har ni vägarna förbi den 26:e och 27:e är ni välkomna på visning. Extra visning sattes förresten in igår eftersom så många hörde av sig...

.

Ja, lägenheten är min mammas alltså. Hon gick ju och gifte sig i maj och köpte hus, därav försäljning.

Compliments of the Day:

Från kollegorna:
.
"Du är en FANTASTISK kvinna " (på telefonmöte inför ett helt team)
"Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: du är en klippa!" (sms)
"Du gör ett fantastiskt jobb!" (e-mail)
.
Inte så tokigt jobb man har va?

Demokrati och yttrandefrihet:

Ja, alla snackar om SD. Såklart. Och så även jag. Det här är mitt område, offentlig rätt alltså. Det är det jag har min examen i och är mitt hjärta. SD själva hänvisar allra främst till:
.
-Demokrati
-Yttrandefrihet
.
Gällande demokrati verkar SD- anhängare har missat att detta kompletteras med våra grundlagar som bland annat försäkrar allas lika värde. Se t.ex. RF 1:2 (" "den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värde", samt likhetsprincipen i 1:9 (allas likhet inför lagen skall beaktas, saklighet och opartiskhet iakttas). I RF 1:1 sägs även att den offentliga makten skall utövas under lagarna (legalitetsprincipen), det vill säga under bland annat regeringsformen. Om vi inte följer lagarna, har vi ju således inte egentlig demokrati. RF 2 kap. garanterar bland annat religionsfrihet och en rad andra mänskliga rättigheter (inkluderat hela EKMR).
.
Med yttrandefrihet följer vissa begränsningar. Som alltid. Se t.ex. RF 2:13. Bland annat får den begränsas med hänsyn till till allmän ordning. Det finns även rättsfall där yttrandefriheten får begränsas vid förtal av folkgrupper. Det SD gör är ju att öppet förtala muslimer.
.
Icke-bruna säger "idag är jag inte stolt över att vara svensk", men det är jag. Jag är mer stolt än någonsin. Aldrig har jag sett svenska folket reagerat så starkt! Så mycket demonstrationer, öppet förakt, politiker som vägrar samarbeta och genuint är förbannade. Äntligen ser jag politikernas glöd, jag ser människornas sorg, jag ser hur 94% av Sveriges befolkning går samman och protesterar. Äntligen!

Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.

Jag läste den här boken innan valet. Ganka vettig läsning för att förstå hur läskigt partiet är. Inte alltid för deras yttre åsikter eller partiprogram, utan just för hur mycket dold rasism det finns, hur hög inkompetens och osäkerhet partiet bygger på, hur de vacklar fram och tillbaka och ändrar sig hit och dit utan att ha en plan. Det bästa är nästan deras dröm om Färöarna efter att ha hört en färöing hålla ett nationalistiskt tal. Funkar det där, så funkar det här, tänker SD. Förutom att de hade missat att talaren var en känd komiker som drev med nationalister...
.
Om fyra år är de antagligen ute igen, då har de drygt 300 000 röstarna förhoppningsvis insett att det inte är invandrarna som hotar den svenska välfärden, att de mänskliga rättigheterna vi har arbetat för och strävat efter i åratal har så djupt värde att Sverigedemokraterna är ett skämt. Deras åsikter strider direkt mot våra grundlagar och är ett stort steg bakåt för vårt land. Nu har ytterligare en anledning lagts till på listan för att Lämna Sverige.

Landets invandrare kastar sten. Bara så att ni vet.

Direktsänt från en Sverigedemokrat på Facebook;

"Det mest intressanta är att landets invandrare kastar sten på AFA/Vänsterpartiet"

Och direkt riktat till mig: "Det framgår tydligt vad du är av för pack"'
(Det skulle vara intressant att veta vad för typ av pack det är. Gladpack?)
.
Och just när man börjar sätta dit dem och deras argument sinar/aldrig har funnits, då raderar de ju såklart hela tråden. SÅKLART.
.
*Pinsamt*

Ut å rösta!

Själv sitter jag alltid och drar ut på det till sista sekund eftersom jag väntar på någon magisk händelse som kanske får mig att ändras. Tänk om jag skulle förtidsrösta och sedan komma på att jag röstat fel? Så nu sitter jag och suger i mig information genom valvaka på tv, bloggar med propaganda och analyserar tidigare snack med vänner och bekanta.
.
Jag tror ändå att jag har bestämt mig, faktiskt. Snacka om spännande imornbitti!

en lördag i stan (det gäller att effektivisera)

Spöregn hela dagen och vi sprang runt på Djurgårn med blöta skor och frös som fan. Vi fikade på Rosendal med vänner från Puerto Rico (skitmysigt! Längtade bara så extremt mycket till Puerto Rico då) - ja, med Petchie, hennes man O och vän B. Då bajsade en liten sparv mig mitt på huvvet (!!) Eftersom det regnade in på cafét hade jag hoppats på att det var regn som träffade mig, men icke. Det är faktiskt första gången någonsin en fågel bajsar på mig. Nu vet jag har det känns. Nice.

,

Efter det åkte vi till M:s bror och tjej och hälsade på. Deras treveckors bebis kräktes på mig två gånger (men det är ju gölligt, egentligen. Snyggt och diskret kräkande också, eftersom jag inte ens såg det första gången trots att det rann ned över tröja och byxor). Helt otroligt att vara så liten liksom; bara käka, sova, kräkas och bajsa. Vilken otroligt soft tillvaro.

,

Sen åkte vi ut till Västertorp och käkade med syster och kille och det var supertrevligt. Mycket snack om medicinska åkommor, läskiga djur, lite politik och myter. Gillar inte att ena syrran bor i Lund och andra i Berlin though, way too far away. Tanken var att jag skulle hinna övningsköra också, men vad sjutton - det var nog lite väl tidsoptimistiskt...

Blå man blues:

Min pappa; bibliotekarie, poet, författare och musiker, skrev en låt när jag var yngre som fick mig att kikna av skratt. Tänk er gitarr, tänk er min pappa med stort, krulligt mörkt hår, tänk er bluesmelodi:.

När jag vakna upp i morse

var jag inte längre sosse

för jag har blivit moderat

röstar på Bildt såklart

för jag är blå

för jag är blå

för jag är blååå...st

..

Nu inför valet blir jag just helt blå(st?) så fort en rödgrön snackar. Så fort en blå(st?) snackar, blir jag totalt rödgrön. Jag vet varken ut eller in. Att läsa det här som alla läste igår får mig således att bli mer blå (och smått utilitaristisk). Jag avskyr när folk kommer med skrämselpropaganda eller klankar ned på den andra sidan, eftersom det gör mig till ett barn som vill göra tvärtemot. Inget block kan göra samhället perfekt. Inget block kan göra att alla får en dans på rosor från försäkringskassan. Så, vilken sida klankar ned mest på den andra? Tyvärr oppositionen på alliansen (åh, dessa töntiga blocknamn!). Detta val kan sålunda bli det första någonsin då jag sviker miljöpartiet.

Önskemål: Dyra kappan.

Den kanske inte ser mycket ut för världen på bilden (speciellt inte på ett foto underifrån), men den har snyggt, lila foder, blixtlås som går lite snett, lite fickor här och där och fina detaljer. Och jag som aldrig har passat i en ullkappa någonsin passar faktiskt i den här. (Märke: Philosophy Blues Original. Men jag skiter fullkomligt i märken).

Så kan det gå - fyra år senare:

Idag var det exakt fyra år sedan jag träffade M.
Så jag ringde honom nyss och frågade honom om vi inte skulle ses idag.
"Nej, jag måste hem och plugga", svarade han.
.
Det är ju bra att han är ambitiös, men ett lite roligare svar kunde man väl ha fått, eller?

Bring it!

Sjukt vad mycket man hinner göra då man endast har heltidsjobb. Typ träna minst fyra pass i veckan, läsa en-två böcker i veckan, socialisera, hinna bli rastlös...
.
Och sticka världens typ längsta halsduk. Eller åtminstone nästan två meter lång och 28 centimeter bred (förutom på mitten där den råkade krympa ett par decimeter framåt). Äntligen klar liksom. Så vinter - bring all you've got! Im ready.
.
Ps. Har även stickat en Åre-mössa, svart-och-vit-randig halsduk till M, lin-sjal till mig själv ochsåvidare. Det finns ingen hejd på mig.

Mannen har hatten:

TACK Svante för denna poesibok! Rättspoesi, kan det blir mer passande för en juridiknörd som jag? Dessutom är den himla snyggt knallrosa med guldbokstäver. Ett nöje att ha i bokhyllan.

Ni minns väl för nio år sen?

Jag i New York City (Wallstreet) år 2000 med lila, runda solbriller.

Minns ni vad ni gjorde den här dagen för nio år sedan?

Jag minns.

Jag jobbade på ett filmlager ute på Lidingö och lyssnade på radio med kollegorna. Det gick en rysning genom hela min kropp när jag hörde om första planet. Alla stannade upp i vad de gjorde. Jag hade en t-shirt från Universal Studios på mig och hade just hittat tejp med Fucking Åmål-logga. Medan de pratade live, krashade det andra planet in i tornet. Jag tänkte att världen var på väg att gå under. På riktigt gå under. This was it.

.

Ett år tidigare hade jag själv besökt Twin Towers i New York. Struttat runt där nedanför, käkat nudlar i China Town, somnat på t-banan och vaknat upp i Harlem mitt i natten, beundrat Strawberry Fields, åkt och sovit två nätter på JFK för att vi inte hade råd med hostall, och blivit portad från Frihetsgudinnan (min turkiska resekompis ljög om sin ålder för att få billigare biljett. Oförlåtligt).

.

På det där filmlagret när jag jobbade min andra och sista säsong var det förövrigt en konsult som hade en femårig dotter och höggravid fru. Han hade köpt hus och hade semester. En morgon när jag kom till jobbet grät alla och hade panik.

.

För konsulten hade skurit halsen av sin dotter, sen av sin höggravida fru och hoppat ut genom fönstret och brutit nacken. Ingen visste varför. Ingen. Han lämnade inte ens en lapp. Han hade jobbat på filmlagret i massor med år och var kompis med alla. Hans bror hade installerat tvättmaskinen hos min mormor. De skrev en liten notis i tidningen dagen efter på typ 10 rader.

.n

Livet är så jävla sjukt ibland.

Som (kalorifritt) lördagsgodis för själen...

I onsdags hittade jag en skitsnygg kappa.
Alldeles för dyr.
Idag åkte vi in till söder eftersom jag ville att M skulle godkänna den (han är mycket kritisk på ett bra sätt - han är min bästa tjejkompis för shopping).
Han godkände den, sa att det är den snyggaste jackan jag någonsin ens provat.
Så jag köpte den.
Alldeles, alldeles för dyr.
Det sved egentligen inte så mycket i plånboken, mest i hjärtat.
Typ - lägg pengarna på mer vettiga saker än kläder för sjutton.
Och nu sitter jag här och väntar på det dåliga samvetet, men icke.
Det känns bara riktigt, riktigt bra att ha unnat mig något jag verkligen gillade.
Det känns som godis för själen.
Kanske är student-tänket verkligen på väg bort, nu efter sjätte månadslönen?

mmm, paprikamarmelad...

Världens enklaste. Och godaste!
.
Skala och tärna en citron.
Koka den tillsammans med 1.5-2dl socker.
När det är en vätska; lägg ned bitar av 2 stora, röda paprikor (eller fyra små) och koka i cirka 20 minuter.
Låt svalna.
Mixa med stavmixer och voila
- Paprikamarmelad!
.
(Det var min kära kusin som lärde mig detta när vi var i Sant Pol de Mar för en månad sedan)

Åldringar, åldringar, how I love them.

Igår gjorde jag en av de bästa saker jag någonsin kan tänkas göra.

.

Jag fick en glimt av Livet som Åldring. I gruppform, och utan att få ångest. Märk väl: utan att få ångest.

.

Alltså, jag var på bokrelease av Kaj Falkman igen (andra gången på två veckor, med pappa) och publikens medelålder låg väl på en sisådär 70 plus. Det var hörapparater, kryckor, bakåtkammat hår över flinten, skrynkliga ansikten, puckliga ryggar.

.

Och en himla massa leenden.

.

Åldringskropparna tillhörde gamla diplomater, filmresencenter, folk från svenska akademin, poeter, konstnärer. Jag liksom kände hur jag nästan önskade att jag var en av dem, uppvuxen på trettiotalet i en helt annan värld. Vilken gemenskap, vilken klass, vilken stil!

,
Det är det här jag behöver göra för att lindra min dödsångest och rädsla för tiden alltså. Skaffa mig en jäkligt bra bas, författarvänner och folk med stil och klass, så att jag också kan sitta där sen om fyrtio, femtio år på bokreleaser med hörapparater, rynkiga kinder och bara le.

Fredagskvällens outfit:

M kom förbi efter jobbet idag och gav mig de här underbara grejjorna eftersom han vet att jag alltid fryser om fötterna. Känner mig som värsta bondmoran. I love them.
.

Behöver man nått annat en fredagskväll när man tackat nej till sociala aktiviteter för att kolla på film, käka popcorn och sticka på typ världens längsta halsduk, ensam i fåtöljen? Nä, just det.

Parti-testet...

Intressant, mycket intressant. Det här med frågor, enkäter, vinklingar, formuleringar. Jag har sagt hela tiden att det visst spelar roll hur utformningen av testet görs. Självklart, tycker kanske några. Inte, tycker andra. Men liksom, nu gjorde jag det här i både SvD och DN och frågorna behandlade samma sak men var helt olika formulerade och vinklade på olika sätt. Således sympatiserar jag tydligen mest med olika partier i respektive tidning. Kan dock tilläggas; i båda testen var jag allra minst socialdemokrat.

.

Det är nu bestämt vilket block jag tillhör mest inför valet 19 september. Hur gick det här till egentligen? Om någon hade sagt det här till mig när jag var fjorton hade jag svarat att personen i fråga var helt dum i huvvet.

.

DN's test hittar du HÄR

SvDs test hittar du HÄR

Kärlekens Historia...

Ibland läser man sånna där böcker som värmer hjärtat från första till sista sidan, en sån där bok som man känner shit vad bra, har jag någonsin läst en bättre? Allting runtomkring liksom försvinner, man älskar den, skrattar med den, gråter med den. Precis så är Kärlekens Historia av Nicole Krauss som jag läste ut igår. Fy sören vad bra alltså, den här hör från och med nu i allra högsta grad till mina favoriter.
.
(Eftersom vi läser den i vår minibokcirkel och ska skriva om den på Bokbloggen sen, kan jag inte skriva mer om den här, och inte nämna den där. Kunde dock inte låta bli...)