Jag i New York City (Wallstreet) år 2000 med lila, runda solbriller.Minns ni vad ni gjorde den här dagen för nio år sedan?
Jag minns.
Jag jobbade på ett filmlager ute på Lidingö och lyssnade på radio med kollegorna. Det gick en rysning genom hela min kropp när jag hörde om första planet. Alla stannade upp i vad de gjorde. Jag hade en t-shirt från Universal Studios på mig och hade just hittat tejp med Fucking Åmål-logga. Medan de pratade live, krashade det andra planet in i tornet. Jag tänkte att världen var på väg att gå under. På riktigt gå under. This was it.
.
Ett år tidigare hade jag själv besökt Twin Towers i New York. Struttat runt där nedanför, käkat nudlar i China Town, somnat på t-banan och vaknat upp i Harlem mitt i natten, beundrat Strawberry Fields, åkt och sovit två nätter på JFK för att vi inte hade råd med hostall, och blivit portad från Frihetsgudinnan (min turkiska resekompis ljög om sin ålder för att få billigare biljett. Oförlåtligt).
.
På det där filmlagret när jag jobbade min andra och sista säsong var det förövrigt en konsult som hade en femårig dotter och höggravid fru. Han hade köpt hus och hade semester. En morgon när jag kom till jobbet grät alla och hade panik.
.
För konsulten hade skurit halsen av sin dotter, sen av sin höggravida fru och hoppat ut genom fönstret och brutit nacken. Ingen visste varför. Ingen. Han lämnade inte ens en lapp. Han hade jobbat på filmlagret i massor med år och var kompis med alla. Hans bror hade installerat tvättmaskinen hos min mormor. De skrev en liten notis i tidningen dagen efter på typ 10 rader.
.n
Livet är så jävla sjukt ibland.
8 comments:
Uääää vad otäckt det där om din gamla psykopatkollega...
just det 11 septemer.. hade det inte varit för ditt inlägg hade jag inte tänkt på att det är idag.. tidem går fort. jag minns oxå vad jag gjorde. jag var på runmarö och höll på med ngt samhälssvetenskaps projekt och såg på nyheterna. helt offatbart.
Kram på dig! Glad att du finns!!
Sjukt va ordet.
Helt, jävla sjukt. Den elfte september påminner mig alltid mest om den läskiga kollegan, trots att han inte ens mördade sin familj det datumet.
Tycker ändå om att minnas, att inte glömma. Jag glömmer nästan allt, nästan sjukligt mycket.
Tänk att det faktiskt är 9 år sedan redan.. så åren fullkomligt rusar iväg.
Den där filmen om det 4:e planet (som störtade i skogen) kom på tv´n igår.. jag blev och titta på den en stund och det var inte speciellt bra med tanke på min flygrädsla. :P huhh.
jag stod på pressbyrån på centralen i stockholm och skulle köpa en tidning. de hade tvapparater me dnyheter där men det var så mycket folk där just då så jag trodde planet störtat på manhattan så det tog ett tag innan jag begrep vad som hänt..
läskigt med din kollega:;( undra vad som hände i hans hjärna:(
Finner inte orden, så jag låter bli. /Hanna J
Jag kommer ihåg att jag hade väldigt svårt att ta in vad som hände och förstod inte riktigt hur allvarligt det var till först. Sen då det gick in i skallen och jag såg alla extrasändningar på kvällen så var det chock och skräck!
Tänk hur vi alla verkligen minns det ögonblicket... Ja, det kanske inte är så konstigt, men ändå... det är ju en händelse man aldrig, aldrig kommer glömma!
Post a Comment