Ibland läser man sånna där böcker som värmer hjärtat från första till sista sidan, en sån där bok som man känner shit vad bra, har jag någonsin läst en bättre? Allting runtomkring liksom försvinner, man älskar den, skrattar med den, gråter med den. Precis så är Kärlekens Historia av Nicole Krauss som jag läste ut igår. Fy sören vad bra alltså, den här hör från och med nu i allra högsta grad till mina favoriter..
(Eftersom vi läser den i vår minibokcirkel och ska skriva om den på Bokbloggen sen, kan jag inte skriva mer om den här, och inte nämna den där. Kunde dock inte låta bli...)
8 comments:
Den är fin! Läste hennes andra bok "Man utan Minne" och den kan du bespara dig. Otroligt seeeeg.
Tank vad olika man kan tycka. Sjalv tyckte jag precis tvart om vad det galler denna bok. Jag forsokte verkligen ta mig igenom den men lade ner den efter att ha last ut halva...
Åh, jag som var så inspirerad till att läsa Man utan Minne nu ju...!
Nadia: ja, oj! Jag verkligen älskar den här boken... Kul att se dig i min blogg igen förresten, hoppas att du har det bra!
Men vi kanske inte har helt samma smak :) Tyckte bara de skiljde sig väldigt mycket.
Jo da, jag laser fortfarande aven om jag ar dalig pa att kommentera. Far ta mig i kragen och se till att kommentera lite oftare :) Men jag har din blogg i min google reader och laser allt du skriver!
Måste ju läsa Man utan minne nurå oavsett :) Fast, jag har ju höga förväntningar...
Nadia: Vad roligt! Bor du i Chile ännu? Hur går det? Hur mår du?
Japp, bor fortfarande i Chile. Borjar vanja mig nu trots att jag emellanat saknar Sverige och framforallt familj och kompisar. Men nu har jag jobb och vanner har, nagot som allt mer borjar likna en ordnad och otroligt vanlig vardag. Vilket ocksa forstas bidrar till kanslan av att ha "bott in sig".
Åh, jag är väldigt nyfiken på allt. Härligt att du har fått jobb och bott in dig mer!
Post a Comment