Flyttpackandet.

.....................Kranarna i Puerto Madero, Buenos Aires.

Det är lördag, solen skiner och jag försöker flyttpacka. Som vanligt skjuter jag upp allting i sista sekund, och så finns det ju tusen andra saker att göra som är två tusen gånger roligare. Jag önskar att dygnen hade 48 timmar så att man kunde klämma in tre tusen roliga saker till.

.
På tisdag kommer min syster hem från Buenos Aires. Det känns lite konstigt när jag tänker på att jag antagligen aldrig mer kommer åka dit. När folk jag lärt känna där frågar mig på msn när (obeservera; när, inte om) jag kommer tillbaka svarar jag "antagligen aldrig, andra platser kallar". För så är det ju. Ju mer man reser, ju mer märker man hur lite man sett av världen. Ju mer man lär sig, ju mer finns det att lära sig. Och är det någonstanns jag åker tillbaka till, är det alltid Puerto Rico. Fortfarande om jag mår dåligt någon sekund, är det dit jag längtar. Som tur var är jag- peppar peppar- en såndär fjantig lycklig människa som njuter av varje dag (vilket jag aldrig trodde jag skulle få uppleva för några år sedan).
.

Hantverkarna har trasslat sig in i mina drömmar ett par gånger, att de tagit sig in trots att de inte haft nycklar medan jag sover. Jag fattar inte riktigt verkligheten heller: Stambytet är "klart" och de var aldrig ens inne i mitt badrum. I köket har jag ett 50*50 cm stort hål in till alla rör under diskbänken. Inga nya lappar, inga leriga spår i trapphuset. De verkar klara. Jag skiter i vilket, jag flyttar den 1:a maj.

.

.