Tärningen är kastad.

Härom dagen hörde jag mig själv säga något konstigt med munter stämma en mörk, grådaskig morgon:

-Jag skulle inte ha något emot om det började snöa lite snart.

Sedan hejdade jag mig själv förskräckt - vad är det som händer med mig? Jag, den evige vinter-och-mörker-hataren som helst vill ha sommar (och lite vår och höst ) året om.

.

Tydligen har det tagit mig lite drygt tjugiåtta år att anamma det välkända talesättet Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder - något man i Sverige (Skandinavien?) är så illa tvungen att börja väva in i hjärnan för att stå ut. När jag först hörde detta tyckte jag att det var det dummaste jag någonsin hade hört.

.

För med min oförutsedda fras menade jag ju inte egentligen inte att jag vill ha vinter, kyla, snö och snorig näsa, utan bara att jag har accepterat det som det är. Det är ingen idé att klaga över vädret, det gäller bara att förse sig med extra reflexer, ständigt bära runt på paraply och dra mössan över öronen och fortsätta precis som vanligt.

,

Hah, vad jag är överpositiv (och hjärntvättad)!

.
Fler talesätt jag gillar:

What goes around, comes around

Una vez al año, nunca hace daño (en gång om året skadar inte)

Morgonstund har guld i mun

Tomma tunnor skramlar mest

Den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri