...and lost again, AGAIN.

Sjukt irriterande, när man ligger och inte får somna för att de ska komma med väskan, och sedan kommer med fel väska som man länge och väl på Arlanda har stått och förklarat ska till M. Jag fattar inte hur de kunde ta fel efter våra förklaringar i typ trettio minuter på vilken väska som skulle till mig, det var liksom den enda väskan av våra tre som såg ut så och den hade desutom min nametag på sig. Nu vet jag inte när väskan kommer komma, eller om den kommer komma över huvudtaget eftersom budfirman som kör till M med min väska kommer ta tillbaka den till Arlanda. GRRRRR!

... and found!

De ringde nyss från Arlanda, väskan har anlänt och kommer till min dörr ikväll, hurray! Jag hade tänkt att sova i typ hundra timmar, men jag väcktes ändå efter två av att grannen ovanpå hade kvinnligt besök. Jag hade ingen aning om att det var SÅ lyhört, skrämmande efter att ha bott här tre år i slutet av april...*Ehum*...
.
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet, ser faktiskt fram emot att börja beta av kaoset som antaligen har skapats under min frånvaro.

Lost baggage AGAIN.

Tillbaka i snöiga Sverige, men gissa vad? Ingen av våra tre väskor då vi kom fram till Stockholm (två blev till tre eftersom vi köpte så mycket nytt när väskorna var borta i fyrafem dar på ditresan). What a surprise! Man börjar ju vänja sig... Dock verkar de komma senare ikväll eller imorgon, och dessutom innehåller de ju mest sommarkläder vilket känns ganska avlägset nu. Tycker bara att det är lite typiskt att de kom bort både på dit- och hemresan.

.

Jaha, det var den semestern det. Jag har inte sovit sedan i fredags natt och vi gjorde så mycket saker varje dag att det i ärlighetens namn känns som semester att komma hem, hur mysigt vi än hade det.

Sista dagen...

Jag i regnskogen igår

,

Uuuh, idag är det sista dagen på Puerto Rico. Solen kikar fram mellan molnen och det är behagligt varmt precis som alla andra dagar. Vi har hört rykten om -14 och snöstorm i Stockholm, vilket gör det extra jobbigt att åka hem. Inte för att vädret är allt, men jag känner mig inte riktigt redo. Tänk om jag inte kommer tillbaka hit mer? Puerto Rico börjar kännas lite som ett avslutat kapitel, även om det alltid kommer finnas här, och det är skönt samtidigt som konstigt. Mitt år i Spanien kändes som ett avslutat kapitel direkt; jag tänker sällan på det året, pratar nästan aldrig om det, glömmer nästan bort att jag var där. Tänk att platser kan ha så olika inverkan? Puerto Rico gjorde intryck direkt och blev som mitt andra hem.
.
Sista dagen alltså, och vi ska ta det lugnt, kanske bada lite på stranden nedanför och åka och köpa lite saker vi vill ha med oss hem (hur allt ska få plats är en annan femma, med tanke på hur mycket nytt vi var tvungna att köpa då bagaget var borta de första typ fem dagarna) och sedan kommer kanske ett par vänner över på kvällen. Jag känner mig inte det minsta utvilad - snarare blir livet hemma igen som semester. Här har vi gjort saker hela tiden och varit utmattade på kvällarna.
.
Igår åkte vi till regnskogen igen och gick den kända "regnskogsrutten" på ett par kilometer. Vi gick bland annat till vattenfallet vid floden La Mina innan vi åkte till Viejo San Juan (gamla stan) igen.

Culebra...

Igår gick vi upp i ottan igen för att åka till ön Culebra som hör till Puerto Rico men ligger halvvägs ut mot St. Thomas, U.S Virgin Islands. Det var min fjärde resa dit, en entimmes båtfärd för 4.50 $ tur och retur. Det var dock jäkligt höga vågor, så redan efter typ en kvart kände jag mig sjukt illamående. Det blev inte bättre av att folk runtomkring oss började spy... så jag vinglade ut vit i ansiktet och höll på att svimma innan jag spydde tre gånger och hade lust att hoppa av båten mitt i havet. Jag har aldrig varit så åk- eller sjösjuk i hela mitt liv! Det flimrade för ögonen och jag kunde inte röra på kroppen. När vi skulle gå av stank båten av varma spyor så jag var inte direkt ensam i mitt tillstånd. Väl på Flamenco Beach, rankad som världens näst-vackraste strand av Discovery Channel, packade vi upp våra snorkling-set och var i princip bara uppe ur vattnet för att köpa pinchos de pollo (kycklinggrillspett) och piña colada. Framåt eftermiddagen då vi skulle hem hade någon rotat i min ryggsäck, men eftersom vi är smarta och gömmer allt värdefullt hade tjuvarna bara fått med sig några rutor toalettpapper (!!!) och det kan man ju bjuda på, hehe... På ett av våra foton ser man tjuvarna på långt avstånd. Väl tillbaka i Culebras hamn gassade solen och vi fick vänta sjukt länge på båten. Ingen sa någonting, så när klockan närmade sig 18 och båten skulle ha gått klockan 17, gick jag och frågade vad som hände. Jaha, färjan hade gått sönder och de visste inte om det skulle komma en ny. Nästa skulle gå morgonen efter...Efter lite panik fick vi iallafall köa för att komma med last-färjan, vilken bara tog emot 150 personer, så budskapet var "alla kommer inte komma med"... Som tur var kom vi med, och kom tillbaka till Luquillo endast 2-3 timmar efter beräknad tid. Vi avslutade kvällen i amerikansk anda med pizza från Dominos för mig, och hamburgare från Wendys för M och sov innan vi sov gott i lägenhetens dubbelsäng.

Flamenco Beach

.
M kan ses snorkla för glatta livet i det underbara vattnet
.

M spanar ut över stranden...

.

Sex fiskar!

Iguana:n i trädgården.

Se så vacker den är, iguana i trädgården! Utanför oss har vi alltså färsk lime bredvid kokospalmen, en kolibri med minibo som senast idag flög nån decimeter över M:s huvud, och iguanas. Och så hör vi havets vågor och ser en glimt av stranden från terassen.
.

*kommer sakna som fan i Sverige*

Back to Río Piedras.

Igår åkte vi till Río Piedras där jag har bott förut. Det kändes rätt skönt att vara "hemma" på gatorna, kunna peka på mataffären där jag köpte mat, den första lägenheten där jag stod på kontraktet i detta land, gå runt på Universitetet och pilla på lianer och visa mangoträd.
.
Efter det åkte vi till Santurce för att äntligen få äta riktig mat (appropå blogginlägget innan). Flera vänner har tipsat mig om La Casita Blanca, så vi åkte dit och fick oss riktigt god mat. Jag älskar ställen där de serverar extra saker som inte ingår i det beställda och som heller inte står med på notan; här fick vi både vitlöksbröd, soppa, bacalaoito (typ friterad torsk) och varsin liten hutt cocossprit till efterrätt. Vi åt typisk puertoricansk mat och notan inklusive dricks gick på 30 dollar - helt klart prisvärt! Jag orkade inte ens äta upp allt. Vi träffade några amerikaner där som vi stod och snackade med ett bra tag innan vi åkte till Plaza Las Americas för att se finfina Avatar i 3D. Caribbean Cinemas, som biokedjan heter här, har riktigt bra salonger med mycket benplats, sval luft, onumrerade platser och ingen risk att någon lång sätter sig framför (ogillar svensk bio, älskar puertoricansk). Vi satte oss alltså på bästa platsen i mitten och njöt av den fina filmen för 75 spänn per person i shoppingcentret där jag jobbade år 2003. Jag älskade filmen! All in all en mycket bra dag, även om det regnade och var mulet hela dagen. Sånna dagar är också okej. Nu på förmiddagen denna tisdag är det lite sol, så planen är att sticka och bada lite innan vi åker till regnskogen eller gamla stan senare i eftermiddag.
.
.

Boricua de corazón - Puertoricansk flagga nedanför huset/lägenheten vi hyr.

.

Svenskar kommer ju i tid, så vi var såklart först i biosalongen (10 minuter innan Avatar började)..

. La Casita Blanca (och en av amerikanerna).
.

Chipsbil på väg! Puertoricaner kör förövrigt som galningar...

Puertoricansk...mat?

Sedan vi kom hit har vi i ärlighetens namn inte ätit särskilt bra. De flesta dagar har vi börjat med ett par kakor, juice och en macka, följt av lite middag på kvällen (antingen typ grillat här eller snabbmat ute). I fruktväg har vi i princip sammanlagt bara ätit lime från trädet utanför, nån banan och en halv grape som hon som hyr ut huset hade lämnat kvar till oss när vi kom hit. Igår köpte vi dock en saftig, puertoricansk ananas som smakade helt ljuvligt! På senvåren är annars bästa fruktsäsongen, med färska mangos som ligger under träden, tamarinder och quenepas. Nu har vi iallafall blivit tipsade om en bra restaurang som heter La Casita Blanca som tydligen gör den bästa puertoricanska maten. Hoppas vi kan åka dit! Allt ses liksom med andra ögon när M är med och vi "turistar".

Igår kom min vän Canelie, som jag jobbade med i Plaza Las Americas 2003, och hennes kille över. Vi skulle åka till en flod i regnskogen men hittade dock inte dit utan åkte till en strand i Fajardo istället och köpte varsin pincho (grillspett). Idag regnar det och det är dax att eventuellt åka och se Avatar i 3D, spana in Plaza Las Americas (Karibiens största shoppingmall) och eventuellt studentstaden Río Piedras där jag bodde.

Roadtrip numero dos, och lite annat.

Mario & M inne i La Fortaleza, el Morro, Viejo San Juan i fredags

.

Utsikt under vår roadtrip igår, här över Maunabo

Se upp för kokosnötter! M kör vår hyrbil på Playa Lucía .

M badar i Bahía Sucia vid Cabo Rojo Lighthouse

. .

Bahía Sucia sedd från Cabo Rojo Lighthouse. Dock inga störtande klippor med på foton här eftersom alla innehåller M eller mig, vilka bara läggs upp på Facebook
.
Solnedgång över stranden El Combate, Cabo Rojo...
.

M på El Combate

..

Sedan jag skrev sist har vi haft två fullproppade dagar igen som enligt mig har varit toppen (aj! Fick precis ett myggbett UNDER FOTEN...puertoricanska myggor är förrädiska).

.
I fredags åkte vi in till gamla stan (Viejo San Juan) hem till min gamla vän Natalie som jag har känt i 10 år, och som även har hälsat på mig i Sverige innan vi åkte vidare till Norge tillsammans ett gäng. Hon har bott två år i Tyskland, fem i San Francisco och sex månader i Frankrike och vi hade inte setts på kanske åtta år? Ett kärt återseende med andra ord. Efter det åt vi lunch på San German med henne, hennes bebis och Mario (som jag inte hade träffat sedan 2006) innan vi gick till La Fortaleza (El Morro). Himla kul för mig, för jag hade faktiskt aldrig gått in i fortet innan! Imponerande utsikt. På eftermiddagen åkte vi till Condado och hämtade upp Petchie och åkte tillsammans till Caguas i mitten av landet för att hälsa på Janina & Pedro på deras café de har där. Janina och jag jobbade i samma shoppingcenter år 2003, och hon & Pedro hade drömmar om att starta café - vilket de sedan gjorde och har nu tre stycken. Petchies man plus vän Britta tillkom och jag hade gärna stannat hela natten om det inte vore för att vi skulle upp i ottan på lördagen för att åka till andra sidan ön.

,
På lördagen gick vi alltså upp när det fortfarande var mörkt och åkte längs nordöstra kusten vidare mot sydväster. Vi åkte upp i bergen och hade grymt fin utsikt, hamnade i en kokonötsskog (I Sverige är jag rädd för att få istappar i huvudet, här alltid för kokosnötter) och såg bland annat en iguana-familj (jätteödlor). Målet var El Faro (Cabo Rojo Lighthouse) som ligger på den allra sydligaste spetsen av ön (och absolut allra längst bort från Luquillo, längst till väster vid Karibiska Havet). Väldigt häftigt, för landskapet var helt annorlunda och vid fyren går klipporna rakt ned i vattnet (jag är höjdrädd så jag vågade inte ta några coola bilder). Det finns även en fin strand bredvid (Bahía Sucia) där vi passade på att bada innan vi hann se solnedgången på stranden El Combate och köra de fyra timmarna (typ) motorväg hem igen.

Solbränd, med betoning på BRÄND.

INTE världens bästa idé att snorkla i flera timmar utan att ha smörjt in ryggen, och bara smörjt in framsidan med solskyddsfaktor 6. Jag har typ aldrig bränt mig i hela mitt liv så att det gör ont, förrän nu. Hela ryggen värker, aj aj aj! Roligt som fan var det iallafall. M blev som ett barn på nytt och ville aldrig komma upp på land.

m

Det är även extra härligt att vi har hyrt övervåningen av ett hus som har trägård och egen parkering, att det inte finns några turister och att det är lugnt och skönt på nätterna medan alla coquies och insekter spelar orkester för fulla muggar. Länge leve Luquillo!

Roadtrip.

(Alla foton, tagna av mig, kom i fel ordning och texten på fel plats, och inlägget går heller inte att redigera. Min dator sjunger på sista refrängen kan jag lova er!)

En ödla i Arecibo
, Världens största radioteleskop i Arecibo

Mar Chiquita, Manatí

Varning utanför Mar Chiquita, Manatí

Los Tubos, Manatí
l

Idag åkte vi nordöst mot staden Manatí där mina favoritstränder på Puerto Rico finns. Los Tubos är en helt underbar, lång sandstrand som varje gång jag har varit på har varit tom på folk. Så även denna gång; dock med några män som smög runt i buskarna, så vi misstänkte knarkuppgörelser och allt möjligt och vågade varken bada eller lägga oss på stranden. Istället tog vi våra grejjer och åkte till Mar Chiquita - en strand jag inte alls gillar, men som hör till om man besöker Manatí. Inget sol eller bad där heller, utan färden bar vidare till Arecibo och världens stärsta teleskop - som bland annat har skådats i James Bond's Golden Eye och filmen Contact med Jodie Foster som jag älskar. Teleskopet kan läsa av upp till 33 000 ljusår bort, häftigt! År 2003 gick jag i regnskogen runt teleskopet tills vi kom till en grymt häftig flod mellan typ droppstensgrottor, men vi hann inte göra det nu. Dagen avslutades med ett par timmar i Viejo San Juan och ett snabbesök till El Morro och "mat" på Wendys.

Snorkling på Balneario Beach.

Idag kom äntligen våra väskor, hallejujah! Solen sken dessutom hela dagen så vi passade på att sola & bada på Balneario Beach ett stenkast bort, innan vi åkte till Fajardo en sväng (allra längst nordöst av ön) under solnedgången. Nu är det dax att grilla kyckling eftersom kycklingen vi köpte igår typ var rutten (hm...) M vill ha uppmärksamhet på terassen, så mer hinner jag inte skriva denna gång.

.

M på Balneario Beach, Luquillo

.
M in action
-
Wee! Nya kameran funkar under vatten!

.

Fajardo

Fajardo - där vi sen antagligen ska paddla kajak på natten bland självlysande plankton

Spontan-trip till regnskogen:

Eftersom Luquillo ligger vid regnskogen åkte vi dit en sväng i eftermiddag och njöt av vacker utsikt, natur, vattenfall och växtlighet...

.

Nu är det dax att lägga scampi-spetten och kycklingen på terassens grill!

La isla del encanto.

Igår hade vi en totalt upp-över-öronen planerad dag, inklusive ett gäng dubbelbokningar. Det vi dock bestämde oss för var följande:
* Köpa kläder på en outlet i Canóvanas
* Gå på en födelsedagsfest vid stranden i Piñones där det erbjöds kajakpaddling
* Fika hos Petchie i "stan" och sedan åka till festivalen i viejo San Juan.
.
Färden började runt 11 från Luquillo och vi missade både outleten och födelsedagsfesten eftersom vi (jag) inte hittade... Istället blev det en intressant resa genom Loíza (där sångaren Tego Calderón kommer ifrån!) och vidare till den "hemliga stranden" bland vulkanstenarna i utkanten av Piñones. När vi kom fram märkte jag dock att den inte var så hemlig längre eftersom ett gäng transvestiter sprang runt i klänningar för att spela in en musikvideo. M blev lite småchockad, men jag blev inte chockad förrän vi skulle gå och märkte att "regissören" var min gamle vän Chemi som jag bodde med år 2000! Helt galet. Vi åkte sen vidare till los kioskitos där M fick prova på puertoricansk mat (friterad bacalao, vilket är torsk, och alcapurria) innan vi åkte vidare mot stan och hem till Petchie. Mycket trevligt! Trötta som två utslagna sengångare orkade vi inte köa med bilen in till gamla stan, så vi vände och åkte hem i regnet.
.
Idag har våra väskor lokaliserats till Dominikanska Republiken, vi har sett på nyheterna att Puerto Rico har historiskt rekord med regn senaste veckan, och samtidigt kom solen fram för första gången när vi var ute på morgonpromenad längs stranden i Luquillo där vi bor. Härligt! Ett glas cola light med lime plockad från trädgården utanför gjorde susen, och nu ska vi snart till outleten i Canóvanas (denna gång ska vi hitta!) eftersom det är rätt omöjligt att klara sig på få kläder i det här klimatet. Det är som nämnt i tidigare inlägg så sjukt fuktigt, vilket nu även har gjort att datorn knappt vill starta (vi fick torka den i solen).

Limeträdet i trädgården

,
Hemliga stranden i Piñones sedd från vulkanstenarna - ett av mina favoritställen på PR!
.

Ett krabbhem på stranden i Luquillo imorse

.

M på stranden nedanför oss i Luquillo

Fuktighet & barbeque:

Lissa & hennes son, hennes kompus & son samt syster Tamara igår

,

Min pappa brukar ibland säga att det är hög fuktighet i Sverige och varje gång blir jag lika förbryllad eftersom jag jämför med Puerto Rico. Ett exempel: Igår när vi skulle ha grillkväll på terassen med några kompisar hällde vi upp chips och doritos i skålar. Dessa var efter fem minuter så sega att de smakade typ kartong som legat i vatten. Min dator stänger av sig själv för att den blir så fuktig och man behöver inte använda lypsyl eller några krämer. Det kallar jag fuktighet.

.

Förövrigt så har ju bagaget fortfarande inte kommit, vilket innebar att vi åkte till Fajardo mall igen och köpte kläder. Trust me, det är inte samma sak att köpa kläder för att man måste, som om man vill. Även om flygbolaget ska ersätta så hade jag hellre velat ha min väska här nu... Jag har samma jeans och gympaskor som i torsdags, förutom 9 nya tröjor. Eftersom bagaget nu har varit borta i 48 timmar ersätter flygbolaget upp till 5000 sek per väska, så alldeles strax denna söndagsmorgon ska vi åka till ett outlet i Canovanas som Petchie tipsade oss om. Det kommer bli en busy day - köpa kläder, vidare på Lissas födelsedagskalas i Piñones på stranden och efter det en sväng till Viejo San Juan med Petchie & O eftersom det är fiestas de la calle de San Sebastian.

.

Igår eftermiddag grillade vi i vilket fall kyckling på terassen och jag hade bjudit in ganska många gamla kompisar. 10 stycken hade tackat ja, varav fyra kom. Lite tråkigt att vissa inte kom, men roligt att de som kom verkligen kom! De som syns på fotot kom hit, och det kändes som ingen tid hade gått. Jag bodde ett tag hos systrarna Lissa & Tamara och deras föräldrar år 2000 och 2001, och Lissa bor numer i Philadelphia. Lite senare kom även Petchie & hennes O - vilket var extra roligt eftersom vi bara känner varandra genom bloggvärlden innan! De sistnämnda åkte hem runt midnatt och M & jag sov gott i värmen tills vi vaknade imorse kl. 7:30.

.

Från och med imorgon ska det bli bättre väder och vi kommer tillbringa tid på stranden och göra en massa äventyr. Looking forward!

Morgon från terassen:

Lägesrapport från Luquillo:

Kom nyss till lägenheten; möttes av en liten svart kolibri som satt på sitt minimala bo på en kabel utanför huset, och en och annan coqui hörs redan trots att solen inte har gått ner. Vågorna dånar två kvarter bort och eftersom det regnar för fullt går det varken att bada eller sola. Vi är ändå trötta efter den sjukt långa resan, som dessutom resulterade i att både M:s och mitt bagage kom bort (!). Vi hade ju 12 timmar i New York där vi skulle checka ut väskorna, men de hade aldrig kommit med flighten. Förhoppningsvis kommer de tillrätta snarast (För 10 år sen när jag åkte hit för första gången var väskan borta i 9 dagar). Som påster på såren får vi nu shoppa för 2000 kronor var som flygbolaget ersätter. Vi styr alltså strax bilen mot närmsta stora shoppingmall i Fajardo eftersom vi bara har de kläder vi haft senaste två dygnen, förutom ett par extra strumpor och lite sånt. Självklart fick jag även lingonveckan på Arlandaexpress (två dagar för tidigt) och blodade ned kläderna - vilket jag märkte först efter att väskan checkats in. Byta käder i New York alltså tänkte jag, men icke! Hade dessutom svinont hela resan trots värktabletter, och toalettbesök har varit behövda cirka varannan timme.
.m
Jag trodde att jag skulle gråta av minnen och nostalgi när vi landade, men icke. Kanske för att jag dessutom är sjukt trött.
.m
Jag hoppas även att Karibien inte behöver drabbas mer nu av jordbävningar. Som om Haiti behövde mer misär! När jag var där 1999 höll redan mitt hjärta på att gå sönder i bitar av all fattigdom.
,
Foton och mer uppdatering kommer inom kort, men just nu kan ni alla trösta er med att det regnar trots att det är 25 grader, att vi inte har några kläder och att det är så höga vågor att man inte får bada.

Let´s go dancing.

Hallå liksom? Är det sant att jag kan sitta ned och kolla på skräpfilm utan att behöva känna att jag borde plugga? Är alla opponeringar klara, inga rester någonsin funna, och fil.kand:en min? Sjukt overkligt. Hux flux sådär bara, tack och hej. Firade med 4.5 h jobb, 90 minuter spinning och core med träningskompisen, och nu stekt äggvita med feta. Och lite naturella chips. Och kanske en chokadkaka som M har bakat.
.
Imorgon ska jag på vinterkonferens med jobbet i skärgårn hela dagen; egentligen varar konferensen i tre dagar men jag missade de två första på grund av plugget. På kvällen träning med träningskompisen igen, och på torsdag Västindien. På lördag kommer gamla kompisar över och hänger i lägenheten vi har hyrt. Dessutom hittade jag tjugo spänn ute idag. För andra gången på en vecka. Livet är lite för bra för att vara sant. *Läskigt*.

Böcker på väg.

De flesta böcker fixar jag gratis, men nån gång om året unnar jag mig en lyxig nyleverans av böcker jag verkligen vill ha. Detta är årets leverans som hämtas upp på måndag:

• Livet med min syster Madonna
• Aldrig fucka upp
• Singoalla
• To Kill a Mockingbird
• Iliaden
• Odysséen
• Lolita
• Den besynnerliga händelsen med hunden om natten
• Boktjuven
• Djurens gård (Animal Farm)
  

Sjukt bra priser också. Den billigaste 23 spänn, den dyraste 37. All in all tio böcker för 300 petsukis.

Jävlar vad det skall läsas året som kommer. Och ses film! Jag har redan läst ut både Envar av Philip Roth och För röstmeddelande - tryck stjärna av Bodil Malmström förutom allt med plugget och jobbet första veckan av året. Jag kan knappt fatta att kvällarna kommer vara i stil med jaha, läsa en bok kanske? Se en film? och inte mer behöva känna är det något som skall läsas, så är det kurslitteratur. Overklig känsla.

(För nej det blir inte magisterprogram nu, orkar liksom inte mer efter cirka 6 års högskolestudier, det blir jobb istället. Lite mer att leva och slippa kvällar som denna; fredagskväll ensam med uppsatsläsande).

It's all about Duktiga Dagen.

Är på jobbet klockan sju, först av alla, efter tre komma fem kilometer promenad och rosiga kinder. Jobbar till 12:45 och åker till skolan för att lämna in fina uppsatsen i pärm, helt hypad och uppspelt som ett barn på julafton gånger tio. Sen ärende i stan, handla bra och god mat på hemköp (lax, keso, sparris, paprika, lök - ja sånt där), gå en kilometer hem, plugga inför opponeringen nästa vecka och laga goda maten, sen gå en komma fem kilometer till gymmet och köra 30 min core och 60 min body pump med träningskompisarna och komma hem till 21:40 efter en komma fem kilometer promenad till. Dax att plugga innan M kommer efter sin 15 timmars arbetsdag (!!)..Något säger mig att flextid är smått farligt när vissa utnyttjar den åt fel håll...
.

Today is a good day.

Dagen före uppsatsinlämnandet.

Sista dagen innan C-uppsatsen ska in, och såhär såg det ut hos mig i förmiddags. Kollegan tog nämligen med sig sina tre fåglar inför en sista check-up av våra nästan 100 sidor uppsats (fast 70 är just uppsats, resten bilagor). Fågeln på bilden är så jävla cool, den bajsade i toaletten och kastade grissini på golvet bara för att det var kul. Och så hade den lärt sig att imitera ljudet av när batteriet på mobilen börjar ta slut, så jag var på vippen att ladda mobilen hela tiden. Lurad.

.

Efter det åkte jag til Barkarby och hämtade ut kameran, frös arslet av mig när det såklart var strul med kollektivtrafiken, men fick sällskap hela vägen av en trevlig florist i min ålder. Är det bara jag som alltid börjar prata/träffar folk som börjar prata med mig i kollektivtrafiken? Igår på väg hem från stan var det en kille, yngre än jag, som pratade med mig hela vägen, vilket förvisso var på gränsen till obehagligt eftersom det alltid är svårt att veta folks intentioner.

.

Livet känns så jäkla bra. Snart färdigpluggat (efter opponering 11-13 jan) och Karibien om en vecka. Jag har en känsla av att 2010 kommer bli ett grymt bra år! (Peppar peppar, vill ju faen inte jinxa det).

No longer desperately seeking Camera!

Nu är kameran äntligen på väg, men det blev faktiskt varken en Nikon eller Canon som jag efter tidigare bloggrekommendationer hade bestämt mig för. Istället har jag snart en Olympus mju though 6010 i min ägo. Why? Jo för att jag vet att jag kommer tappa kameran i golvet minst fem gånger (speciellt när jag har ett stengolv under mig), och den här tål fall från 1.5 meter. Dessutom är den vattentät till tre meters djup, och den även frystålig. Perfekt för en klumpeduns som jag med andra ord, och så kan jag ju ta den med mig i vattnet i Karibien om en dryg vecka. Pris: 2890 kronor, och eftersom jag fick dessa pengar i födelsedagspresent och julklapp av mamma och pappa känns det alldeles underbart.

Decenniekrönika? Omöjligt.

Strax innan 2009 blir 2010 i Sjöstaden
.

Jag tänkte först skriva en decennie-krönika, men insåg snabbt att det skulle bli typ en hel bok och att det är därför som jag faktiskt skriver just...en bok (som förvisso aldrig blir klar). Det som kan sammanfattas är ändå ett otroligt händelserikt decennie, vilket jag kan se tillbaka på och le åt och aldrig, aldrig känna att jag inte har gjort så mycket eller borde ha gjort mer.
Tvärtom.
Jag har gjort allt jag har velat, och mer därtill. Jag tror aldrig att ett decennie av mitt liv kommer innehålla så här mycket igen; så härmed döps de första 10 åren tvåtusentalet till decenniet då jag blev kär i livet.