Live på Sugarbar.

Igår efter jobbet åkte min träningskompis Tanja och jag till den persiska restaurangen/baren Sugarbar i stan för att se min söta vän Caroline uppträda - för första gången! Vi mötte även upp mina andra vänner och käkade persiskt mat (inte särskilt tilltalande för smaklökarna, men mycket bra valt ställe - Carolines pappa är dessutom från Iran). Efter kycklingsspett och ris ställde vi oss i en förväntansfull skara vid scenen när Caroline började spela piano och sjunga. Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. Jag tror helt klart på en skiva i framtiden. Kanske blir hon en liten stjärna i Australien... När jag lärde känna Caroline var hon som en liten knopp, och nu har hon slagit ut i full blom. Helt underbart.
.
Förövrigt tyckte jag att det var skitmysigt att göra en sån grej en vardag. Dessutom extra kul att jag har börjat hänga med träningskompisarna på fritiden - de är helt amazing. Annars blir det mest alltid hem, ta det lugnt, träna, möjligtvis träffa släkt, hem till nån och äta middag och hänga lite. Eftersom jag både jobbar, tränar och bor inom en radie av 3,5 km blir jag extra lat och håller mig mest i hemtrakterna på vardagarna (Hur svårt är det att sätta sig på en buss i 15 minuter eller tunnelbana i typ 10 egentligen?).