Global Falafel Appreciation Day:

Idag var det Global Falafel Appreciation Day, och jag hade tydligen svarat "attending" på Facebook och således förbundit mig till att käka falafel idag.

.

But I didn't.

.

Till lunch kom ena syrran över till jobbet på besök, så jag bjöd henne gå grekiska kolgrillen (yum!), och till middag var jag hemma hos kusinen, hennes man och sötaste kusinbarnet Nerea där det bjöds på kyckling och ris. (Undrar om det gills om man skjuter upp falafelätandet några dagar? Jag äter ju falafel då och då ändå - grymt gott, tycker ni inte?).

.

Förövrigt så är Nerea fortfarande den sötaste jag vet. Hon lekte med mig hela kvällen och grät när jag skulle gå. Om en vecka fyller hon 1 år, så snart blir det kalas med pompa och ståt!

Sötaste Filmen:

Älskade ettan, älskade tvåan. Det tog ett par veckor att se klart filmen tillsammans med M (tid - var är du?), men igår såg vi äntligen klart den. Gud, så söta de är! Man kan inte annat än bli alldeles varm och önska att man hade en Theodor-chipmunk som inneboende.

Middag med kombinerad spanskalektion:

Fårö i somras med b.la. Madde och Weronica

,

Lördag: 5 km på 26min 20sek (säsongsbästa!), 2-timmars-siesta och mysig middag hos Madde med Weronica där vi körde spanskalektion. De frågade, jag svarade, och jag kom samtidigt på hur mycket jag saknar den delen av mitt liv; att prata/skriva spanska dagligen. Borde prata mer spanska med M, men gör det helt enkelt inte. Även om han pratar spanska med mig, så svarar jag på svenska. För några år sedan hade jag svarat på spanska. Carajo.

.

Ps. Åh, längtar till sommaren, och att förhoppningsvis kunna hälsa på Weronica & Madde på Gotland igen för en typ fjärde gång.

,

Ps 2. Vi missade Earth Hour med 40 minuter, men kompenserade genom att ha allt släckt i 90 minuter.

Hotell och taxi, not my thing.

Sov precis två nätter här...

.

Jag gillar inte att bo på hotell, och jag hatar att åka taxi. Är jag ensam om det eller? Tycker inte om att sova i en säng som miljoner personer har sovit i och Gud vet gjort vad, med lakan som har tvättats i vet inte vad, och bäddats av vet inte vem; duscha i badkar där smutsiga människor från världens alla hörn har har sköljt sig rena, och sitta på stolar där svettiga businessmen suttit.

.

Taxi är läskigt eftersom jag aldrig vet hur chauffören skall vara. De danska är galna. Exempel från imorse från hotellet till kontoret: Persisk musik på högsta volym, hans säkerhetsbälte spänt bakom stolen (inget fegsnöre här inte), bortfällda nackstöd, köra i 200 på motorvägen, gärna bromsa-gasa-bromsa-gasa konstant så att man vill spy, sen en extra kortavgift fast den inte finns, men jag orkar inte ifrågasätta. Idag har jag åkt taxi tre gånger, och det är så jävla skönt att vara hemma. Sova i min säng, äta min mat, duscha i mitt badkar, och få gå till jobbet imorn.

.

Tillbaka i kyliga Stockholm, från ett Köpenhamn med 17+ och sol. Älskar Köpenhamn, men som vanligt - hemma bäst. Extra nice att mötas av brev med fet skatteåterbäring också. Yey!

Sammanfattning av Precious:

Sorgligaste, jävla storyn jag någonsin sett. Jag väntade typ hela filmen på den där peppen som folk pratat om, att mitt i den där hemskheten så skulle ett ljus tändas. Så fint då, att ljuset var släckt i ungefär filmens alla sekunder utom en, och egentligen knappt då heller. Fy fan alltså.
.
Kan i alla fall fatta att Preious "mamma" fick den där Oscarn, hon spelade sjukt bra.
.
Ps. Hur ska jag nu kunna somna i ensamheten på hotellet? Tänkte börja kolla på en annan film för att koppla bort, men kom på att jag bara har med mig typ Sin Nombre och Veronica decides to die - kanske inte mycket pepp där heller...

Precious i Köpenhamn.

Cashews och toblerone; nyttigaste middagen ever.

Ensam på hotellet i Köpenhamn.

Var nog världens snobb när jag checkade in och ba va, finns det inget gym? Och frukostbuffé ingår alltså inte? Förvisso ligger hotellet bredvid Nyhavn, men hallå, inget gym!

.

Sprang 5km på 26min 26sek idag efter lunch. Det var jobbigt, skitjobbigt. Fast det är skönt att det går så himla fort att bli bättre. Och egentligen blir jag mest irriterad på mig själv för att jag alltid måste slå något slags rekord. Räcker det inte bara att springa?

.

Ska lägga mig och kolla Precious nu, som jag har velat se i ett par månader - och ännu mer efter att jag såg Oscarsgalan härom veckan där en Oscar delades ut för bästa kvinnliga biroll. Kommer garanterat att grina floder.

Copenhagen here I come, again:

I eftermiddag åker jag till Köpenhamn, kommer hem torsdag kväll. Jag ska utbilda två danskar, käka frukost med teamet och sova två, ensamma nätter på ett hotell i stan. Jag tycker att det känns lite läskigt att vara två dygn själv sådär på ett nytt hotell, men det blir säkert bra. Tydligen ligger det nära vattnet där man kan både shoppa och få sig en god löptur.

.

Appropå löpning så sprang jag igår 5km på 27min & 15sek, vilket är bra för att vara jag med tanke på att löparsäsongen utomhus inte har startat för mig del. Jag måste ladda eftersom jag ska springa Vårruset 1 juni (5km) och Blodomloppet 10 juni (10km). Jag hade tänkt springa Sundbybergsloppet (10km) den 10 augusti också, men då är jag i Helsingör (Danmark) med jobbet...

.

Under dagen idag jobbar jag hemma först eftersom det blir många timmar framöver. Jag jobbar fortsatt heltid för två och känner mig konstant stressad, vilket jag hoppas ska släppa då jag har utbildat de två nya. Fast jag trivs. Och om en vecka firar jag ett år i det teamet jag jobbar i nu, hurra!

Bara lite mer jobbgrejs:

FRUKTANSVÄRT irriterande. Jag sitter vid jobbdatorn (En ny! Liten! Fin!) och skulle jobba ett par timmar hemifrån (akuta saker!) när jag plötsligt är spärrad från intranätet (katastrof!). Typ alla saker jag behöver ligger där och nu kan jag inte göra det jag hade lovat; att fixa fem danska kontrakt och se till att expertmötet inte behöver avlysas nästa vecka. Detta innebär väl att jag får vara klockan halv sju på jobbet imorn istället för att hinna. Happy times.
.
Fast jävlar vad jag trivs på jobbet, och jävlar vad glad jag är över att vara där. Det känns så himla bra. Hur stressad och gråtfärdig jag än var idag på grund av stressen att jobba heltid för två (norska kollegan långtidssjukskriven), så är jag så glad. Nästa vecka ska jag åka två nätter till Köpenhamn och utbilda två stycken danskar i processen som skall hjälpa mitt team resten av året. Sjukt bra. Snacka om att mina studier lönade sig. Jag ser livet framför mig (och första månadslönen imorn).

Dagens Blombud.

Idag fick jag blombud till jobbet.

-

De ringde på morgonen och jag gick och väntade hela dagen och hoppades på en hemlig beundrare.

.

Det var det inte.

.

Det var från förra chefen på bemanningsföretaget som ville gratta mig till tjänsten.

.

(Faktiskt andra buketten tulpaner på 5 dagar - först av ena träningskompisen i söndags, och nu av fd. chef. Sweet!)

Chokladmousse:

Hemmagjord chokladmousse till söndagens tjejkväll hos mig...Yum!

Flygplanslycka (?!) II:

Så himla TYPISKT när man har hittat bra, billig resa, fått ledigt 1.5 dagar av chefen, och bara ska köpa biljetten när den plötsligt inte finns mer, alternativt har tredubblats i pris. Jävla skit! Nu sitter jag och uppdaterar flygsidorna och vaktar på Wien-biljetten i slutet av april stup i kvarten...Vill vill vill, men vill inte, inte, inte betala sådär mycket mer än vad som var tänkt.

Flygplanslycka (?!)

Jag får alltid mens när jag flyger. Alltid. Fattar inte. Antingen på väg till flyget (oftast, så att jag ska ha ont hela resan), på flyget dit (för att behöva byta trosor och fixa på äcklig flygtoa där någon har kissat utanför och handfatet är fyllt av smutsig tvål), eller på flyget hem (äcklig toa igen).

.
Får jag inte mens blir jag sjuk precis innan.
.
Eller som igår; både förkyld, och sedan mens på flygresan hem. Hurra för mig.
,

Jag unnade mig iallafall Norges godaste godis; SMASH! En superpåse. Nästan värt smärtan.
, .
.
.(Utöver detta brukar ju som ni vet annat hända också; borttappat bagage, trasiga motorer, fastfrusna hjul, trasig air condition osv, men inget av detta hände igår. Inte ens en liten futtig försening)

Imorgon Oslo;

Det är så typiskt, har blivit förkyld lagom tills då jag verkligen inte får bli förkyld.

.

Imorn ska jag flyga till Oslo kl.07:20 och flyger hem kl.19:30 (hoppas jag hinner se Wero en sväng, men jag har massor med jobb att göra). Min norska kollega har blivit sjuk, så jag ska vara hennes back-up så länge. Detta innebär ungefär 70 timmar jobb i veckan, vilket min danska chef tack och lov inser är omöjligt, men jag ska ha hand om de mest akuta sakerna. Vet inte om det är en bra eller dålig grej, men jag hade lätt kunnat jobba 70h i veckan under ett par månader om chefen sa ok. Varning..?

Chokladmus eller glass i bollen med rostat mjöl?

En kollega var precis på Kanarieöarna och fotade den här menyn.

.

Vilken efterrätt hade du valt?

OMG it's alive!

Jag hittade nyss den här i mitt ena köksskåp. Nästan lite synd att slänga, den verkar ju uppenbarligen trivas.

.

Dax att städa..?

Bra-helg.

Helgen var skitbra. Lugn. Behövlig. Precis som jag ville ha den.

..

• Käkade med M, hans brorsa + tjej och morsa och bjöd på hemmagjord chokladmousse


• Upp 3:30 på lördagen eftersom M skulle åka bort


• 1h powerwalk i strålande sol


• Shoppade en vardagsklänning (och en tröja - men den skall tillbaka)


• Köpte massa garn på Ljunqvists (se fotot!) och började sticka en halsduk till M i svartvitt (hann sticka klart ett helt nystan på 200 meter...)


• Träffade syrran och skulle gå promenad, men vi åkte hem till pappa istället och åt blåbärspaj med soyaglass


• Såg tre filmer; Män som hatar kvinnor, Spread & Have you heard about the Morgans?


• Läste ut Singoalla av Viktor Rydberg på gammelsvenska


• Gick till gymmet och sprang 5km på 28min


• Käkade Kina-mat ute med pappa


• Åkte till mormor med pappa och spelade alfapet samt fikade i fyra timmar, även med morbror

Kvinnodagen.

Första dagen som officiellt anställd (fast jag har varit på företaget i 1.5år). Lägligt på kvinnodagen, som jag annars inte har märkt av. Syrran ringde och frågade om jag skulle gå och demonstrera, och jag kände hur jag liksom inte orkade och hur stor skillnad det är mot för en sisådär 15 år sen. Då demonstrerade jag hejvilt. För jämlikhet, för rätten till abort, för höjt studiebidrag, mot rasism - you name it. Nästa år, nästa år ska jag minsann gå med syrran och hennes kompisar, men idag, då sitter jag hemma framför Biggest Loser...
.
Första dagen som officiellt anställd alltså, och det här med rikskuponger är redan läskigt. Jag glömmer liksom bort att de faktiskt är pengar. Käkade lunch ute med en kollega och ba jaha, det här kommer från och med nu vara vardagsmat? Inte behöva räkna varje öre? Pillade lite med jobbmobilen och måste lära mig hur Ericsson funkar, och sen kom mitt Eurocard. Jag har inte fattat än att jag inte längre är student.

Retard?

Något efter alla andra såg jag äntligen Män som hatar kvinnor igår - med inställningen att den skulle vara rätt dålig. Jag gillade inte boken sådär väldans mycket heller, fattade inte riktigt uppmärksamheten. Till och med ute på en ö i Karibien så vet folk att aaah, Sverige, Stieg Larsson!. Det där sista fattar jag förvisso fortfarande inte, för så bra är den ju inte, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Jag gillade fakiskt filmen bättre än boken - vilket är ytterst ovanligt. Lisbet Salanders hämnd på sin förmyndare är den bästa i världshistorien, men jag tycker inte att Michael Nyqvist spelade särskilt bra. Oavsett blev jag sugen på att se fortsättningen, och det hade jag verkligen aldrig trott.

Tillägg:

...Till förra inlägget; Jag har fått en viss-tids-anställning året ut. Jag är dock nöjd, eftersom inget i dagsläget säger varför det inte skulle kunna förlängas. Allt kan alltid hända oavsett, både åt det ena och det andra hållet. Det är alltså ingen tillsvidare-anställning (det som en del av er kallar fast anställning; fast anställning är egentligen något annat som extremt få har, t.ex. domare som i princip inte går att avsätta)

.

Förutom månadslönen så får jag himla många bra förmåner som jag aldrig har haft innan; ett saftigt friskvårdsbidrag som täcker hela årskortet på gymmet, 36.25-timmars veckor, 32 dagar semester, rikskuponger, 2 timmar åt friskvård i veckan, 2 dagar att jobba hemifrån i månaden, mobil, kreditkort, flextid och extra pensionspremier, rese- och livförsäkring etc. Det är egentligen ganska hemskt vad mycket man går miste om om man inte har månadslön - nästan någon form av diskriminering skulle jag vilja säga. Framtidsstressen har för min del äntligen lagts på is ett tag.

.

Hello Good Life!

Gud.Vilken.Dag.
.
Först utbildning hela dagen, precis som igår (förutom att igår jobbade jag några timmar utöver heldagens utbildning och tränade sen 90min förutom 60min promenad, ja ni vet).
.
Sen var ju min danska chef på utbildningen idag eftersom han skulle prata om min avdelning i två timmar (samt även om mitt arbete inför de nyanställda), och vi hade även en 1:1.
.
Under 1:1:an händer det som har varit mitt mål sedan jag började på företaget för 1.5 år sedan medan jag ännu var student; ett kontrakt med heltidslön (jag framförde löneanspåk tidigare) och för mig enorma förmåner slängs äntligen fram -och jag skriver under. Kontraktet som konsult avslutas äntligen och jag har mitt första jobb med månadslön och allt det där andra.
.
Efter det fattar jag knappt att det är sant, att jag faktiskt på första dagen efter examen och semester (den första februari) efter 30 minuter, fick ett telefonsamtal med förfrågan om jag ville jobba heltid med det jag har gjort det senaste året, den enda som gör det jag gör i Sverige, och sedan ändå svävar runt i ovisshet tills idag och boom - mitt i besparingstider och nedskärningar och massa uppsägningar får jag det här jobbet - efter allt slit och allt kämpande.
.
Sedan åker vi på afterwork vid Odenplan och spelar biljard och käkar fajitasbuffé och de som har jobbat i mer än 10 år berättar historiska minnen från företaget och vi alla blandar dem med livserfarenheter och jag bara njuter och känner att Im loving it.
.
Säger bara en sak - Hello good life! Hoppas att du är här för att stanna!

Livet med min syster Madonna:

Okej, jag älskar ju Madonna (always have, always will) och den här boken får mig knappast att ändra uppfattning om hennes enorma begåvning, musik och allt annat. Poängen av författaren, dvs Madonnas lillebror, är ju att få Madonna att framstå som en egoistisk, kall och ganska osäker person som bara bryr sig om medial uppmärksamhet och pengar. Well... för det första så är det väl ganska självklart att man måste vara lite hård och egoistisk för att komma så långt som Madonna har gjort? Var detta något nytt? För det andra så får lillbrorsans försök till hämnd och att hävda sig själv inte den effekt som han antagligen vill åstadkomma. Ett exempel: Lillbrorsan "tar kokain ett par gånger i veckan och festar ganska hårt", och Madonna anklagar honom för att ha drogproblem, vilket han menar är totalt fel och elakt av Madonna (Eh? Är det så konstigt att hon anser att han har drogproblem?) Genomgående i boken framstår lillbrorsan som den osäkra svansen som bara har hängt på och glidit fram på Madonnas stjärnglans- och sedan är arg på henne för det (Avundsjuk?).

.

Bitvis är boken dock ganska kul att läsa, eftersom man får följa Madonna genom många delar av hennes liv fram till år 2007. Var hon har bott, hur hon träffade Sean Penn och Warren Beatty, vilka klubbar hon spelade på och så vidare, men språket är så himla dåligt att jag blev ännu mer irriterad. Förvisso är det väl översättaren som är dålig eftersom jag läste den på svenska, men ändå. Slarvfel som "hon har gör" och liknande förekommer många gånger.

.

Jag var ganska fientligt inställd till boken redan innan jag började läsa den (tycker att det är så fult att sälja ut sin syster sådär bara för att hon är superkändis), och den får inga hyllningar av mig direkt. Två stjärnor av fem på boktipset, verkligen inte mer än så.

Jag kan själv.

Min första sjal!

,

Tog en dryg vecka, och inte blev den särskilt snygg eftersom jag inte fattade mönstret, men jag har gjort den själv och det var dessutom kul, så more to come!