Thursday, February 05, 2009

It´s all about Faith or just a Tiny World:

Efter 12 år som trogen Friskis-tränare bytte jag som sagt gym strax innan årsskiftet - något jag kunde ha ångrat eftersom det var lite av ett wildcard. Efter ungefär två gånger på nya stället kände jag bara att här borde jag ha tränat hela tiden, jag kan aldrig gå tillbaka nu. Två dagar utan gymmet känns tomt i hjärtat och jag längtar dit, ja egentligen redan efter en dag. Instruktörerna känner igen en och hälsar, det är samma människor jämt och superbra pass.
.
En tjej som jag brukar prata med känns nästan som en kompis, det är "men hej!" när vi möts i omklädningsrummet eller trappen, "ses vi på passet på torsdag?" när vi står trötta efter body attacken, och tillslut ett "alltså ärligt, jag tror jag känner igen dig, sen innan vi började prata här alltså". Och som svar ett "ja, samma här", och så börjar den där evinnerliga undersökningen om hur när var, och vi går igenom nästa varenda tidsepok - skola? Jobb? Vänner? Bott var? Pluggat? innan hon kommer på något "men vänta, har du bott i Spanien?", och "jo, bott och bott, men jag var där nästan ett år", och sedär, hon bodde där i tre år och tillslut kommer vi på det - vi gick på samma gym samtidigt även i Málaga, men utan att prata med varandra. Och nu bor vi på samma ställe igen och går på samma gym. Sånna här grejjer får mig att tro att det var meningen att vi skulle börja prata förr eller senare, jag vet ännu inte bara varför. Eller är det bara så att världen är extremt liten?

12 comments:

Murmelina said...

Hej baby!!
Världen är mkt mindre än man tror. Kolla bara på facebook... så många av ens kontakter som känner nån som känner nån som man har träffat på andra sidan jordklotet av en slump...

Hur mås det annars söta?

Kram

It´s all about me said...

Jo, jag vet att världen är liten, men ändå - det kanske är nån mening med det där..?

Mår bra, är på jobbet o smygskriver. Lunchtime! Allt bra själv? Kram ses imorn!

Anonymous said...

Var tränar du nu? Coolt med din story, tror absolut att det är någon mening med att ni träffas igen och börjar prata! Sånt där är så intressant och spännande. Världen är verkligen liten.. Kram!

Anonymous said...

shit vad världen är liten. har också upptäckt hur litet karlskrona är nu för tiden, haha, massa sammanträffanden osv. Lite jobbigt faktiskt. Puss på dig.

It´s all about me said...

Gabba: Att Karlskrona är litet är kanske inget nytt, tihi;)

Anki: Tränar på Medley! Very good! :)

Anonymous said...

Jag gillar att tänka att saker och ting är meningen att hända...

It´s all about me said...

underlandet: Dessutom brukar det bli lättare att leva då, iallafall om man tänker så om de mindre positiva sakerna som händer...

Petchie75 said...

Oj, så himla häftigt!! Det som jag alltid tycker är mest häftigt med de här sammanträffandena är att man faktiskt kommer på hur det hänger ihop!!!
Kram!

It´s all about me said...

Och dessutom är ju saken att vi verkligen började prata på en gång här och jag diggar henne skitmycket, så detta är spännande! Livet är spännande! :)

Anonymous said...

Åh fan vad coolt !!! Jag tror på ödets makter ibland, helt klart ! Kram Hanna J

Anonymous said...

Det måste vara ödet.Och jag tror att allting som händer (bra som dåligt) har en mening som kanske inte är så tydlig just nu, men som kanske är helt avgörande för ens liv när man ser tillbaka på det hela om några år. Ta vara på sådant!

Unknown said...

Mari - håller helt med, och yes - jag tar tillvara på sånt! Inget tas förgivet!