Osmaklig, OSMAKLIG är ordet för Lars Von Triers senaste film som visades under filmfestivalen i Canne och har preimär i Sverige nu på fredag. M och jag var på förhandsvisning igår och tyckte att jo, den börjar ju faktiskt bra, men sen - vad hände? Jag höll för öronen och ögonen vid ett par tillfällen och var förvånad över att bara två personer lämnade salongen, alla gamlingar satt kvar. Efteråt diskuterade vi hela vägen hem. Om någon okänd hade gjort filmen, hade den fått visas då? Var den bra eller var den dålig? Budskapet som började på ett sätt, slutade med ett totalt annat, eller är budskapet egentligen att ha! Jag är känd och jag kan göra vilken film som helst för ni kommer se den ändå..
På nått sätt kommer nog var och varannan person se den, bara för att bara för att den var "filmfestivalens snackis", men det enda ordet vi sammanfattar filmen med är just OSMAKLIG.
14 comments:
Jag har inte sett den, men har intresserat följt Trier sedan Europa-trilogin. Jag fascineras (snarare än gillar) hans idé om kvinnans uppgift att offra sig och MÅSTE se hur han utvecklar temat här.
Jag återkommer:)
Vi uppfattade det snarare som att: kvinnor är onda och måste dö! Jag ser ingen koppling till att kvinnor måste offra sig i denna film, men så är jag ju heller inte så insatt.
eller snarare: kvinnor måste offras, istället för att de offrar sig.
Haha. Det verkar ju på ett sätt vara ett fall framåt. Om det är så att de är onda så är ju kanske det skälet till att de måste offra sig eller offras? Det är ju i alla fall en förklaring till skillnad från tidigare då goda kvinnor tvingats till det. Jag har fortfarande inte hämtat mig från Selma Songs. Jag kan fortfarande få panikångest och gråtattacker bara av att tänka på den. Typ 10 år senare.
Trier - en fascinerande figur. Kanske drömobjektet att intervjua.
Som sagt: jag får väl återkomma då jag sett filmen. Vilket tyvärr nog inte kommer att ske den närmaste veckan.
PS! När jag skriver Selma Songs avser jag, naturligtvis, Dancer in the dark. Eftersom soundtracket står i min bokhylla så har filmen blivit synonym. Rätt ska naturligtvis vara rätt.
Kluven till att se den. Känns som en film som man bör ha lite bakgrundsinfo kring innan man ser, och just nu finns det ingen tid för det. Plus att jag är jävligt känslig för äckliga grejer på film (kan inte ens äta när jag ser Scrubs, haha!). Men vi får se.
Beatrix: Fast det är en stor skillnad på att offras eller offra sig, tycker jag. Nu känner jag dock inte till allt Von Trier har gjort, men... Återkom gärna när du sett den!
Egon: jag vet inte om jag håller med att det finns such movies as "bör ha bakgrundsinfo om". Jag tycker gott att man ska kunna se vilken film som helst och bilda sig en uppfattning om den utan att behöva läsa på en massa. Film är For The People, enligt mig. Men visst, jag förstår lite hur du menar.
Oavsett är den äcklig. Han som presenterade filmen sa: "ni som ahr popcorn och godis, jag rekommenderar er att ha ätit upp allt innan tredje akten..."
Först skulle jag säga att jag inte förstår hur du menar, men när jag såg ditt svar till Egon förstod jag att du och jag ser det ur helt olika vinklar.
Eftersom du ser till filmens handling så blir det ju en viss skillnad mellan att offra sig och offras. Jag ser till avsändarens kontext och då är det ju Trier som offrar kvinnan. Hon offras. Hon är en förlängning av regissörens vision och har ingen egen vilja. Förstår du min pow?
Jag förstår din.
Jag tror kanske inte att Triers filmer ska ses som underhållning eller episkt berättande öht. Utan sammanhang är de nog bara märkliga.
Egon: Det är rätt många som hävdar det visuellt äckliga i filmen som "så överdrivet att man börjar skratta". Lite splatter typ och att det var ganska lätt att bortse ifrån vid djupare analys. Då kanske du reder det?
Jag rapporterar när jag tagit mig tid att se den. Känner att jag måste ta det en stark dag:D
Klart man ska kunna se vilken film som helst och kunna bilda sig en uppfattning om den - det var inte det jag menade. Jag menade att film, böcker, utställningar, teater och så vidare ofta blir så mycket mer intressanta när man vet lite bakgrundsinformation, eller kollar upp saker i efterhand eller engagerar sig i diskussioner med andra som läst/sett eller bara läser andras diskussioner. Man behöver inte hålla med eller tycka att boken/filmen/whatever blir bättre, men det blir ofta så jävla mycket intressantare. Jag har läst böcker jag inte alls tyckt varit speciellt bra, men sen vid diskussioner med andra fått andra infallsvinklar och ser boken på ett helt annat sätt. Det här är ju dock lite svårt att applicera på den mer lättsmälta delen av kulturen osv, men jag tror du förstår vad jag menar :)
Beatrix: Aha. Det kan ju iofs vara något. Inte för att jag gillar splatter heller, men bättre än det andra.
Som jag gör nu då; skaffar mig mer info och diskuterar efteråt :D Helt klart mer intressant, det kan jag hålla med om.
MEN, jag tycker både JA och NEJ om att skaffa sig mer bakgrundfakta om detta. På ett sätt tycker jag att bedömningen blir mer äkta och opåverkad om man inte känner till så mycket av verket innan eller efter. Jag kan t.ex. gå från att tycka att den bok är rätt bra, till att tycka tvärtom när jag läser/hör mer om den efter samt vice versa. Någonstans på vägen kan jag ibland tappa bort vad jag egentligen tycker? Förstår du vad jag menar?
MEN VARNING EGON: Filmen är inte alls splatter-aktig så att man skrattar åt den, tvärtom; få filmer känns så "verkliga" och just osmakliga... Jag brukar tåla mycket, men filmen var så lugn och nästan dokumentär-aktig att äcklet var...äkta.
Väntar med spänning på era åsikter!
Beatrix: Ja, då fattar jag, utifrån regissörens perspektiv är det ju kvinnan som offras! Absolut
Jag fattar vad du menar, men håller inte riktigt med om att bedömningen blir mer "äkta" (och vad är äkta? men det är kanske en helt annan diskussion) Mycket kultur (om inte all?) är ju t ex reaktioner på andra fenomen, kulturyttringar, saker i samhället osv. Att ha den informationen innan tror jag inte tar bort "äktheten" i ens bedömning, utan snarare kan hjälpa till på traven till att förstå vad personen bakom vill få fram. Inte för den sakens skull att man tycker det är bra. Fast såklart är det ju en hårfin gräns mellan informationen och att bli påverkad, eller om det till och med är samma sak i vissa fall. Jag tycker dock inte detta behöver vara negativt. Förstår dock som sagt vad du menar.
Jag förstår också vad du menar, och det beror ju också på hur mans er på kultur och varför man ägnar sig åt t.ex. att se på film, läsa böcker eller gå på teater. Allting är egentligen kultur, hur du hälsar på din granne är kultur, hur du beter dig på lunchen eller hur du bemöter folk...och allt sånt är givetvis uppkommet i samhället runt omkring.
vad som är äkta kan verkligen diskuteras, men jag menar vad som är en ren och skär åsikt opåverkad av annat... men du förstod ju hur jag menade och jag förstår hur du menade:)
Ibland vill jag bara se film för att UDNERHÅLLAS, men naturligtvis fatatde vi ju att den här filmen INTE var en sån film; vi kände båda till lite bakgrund och kände att det är en "Must See"-film, men oavsett var den eligt oss ytterst osmaklig, och bara för att det är "kultur" eller "något budskap" tycker jag inte att allt är...okej. Skulle en vanlig person ha gjort denna film tror jag inte att den skulle ha fått visas.
I Sverige visas även den OCENSURERADE versionen, vilket den inte gör överallt. De som ser den cencurerade - tappar filmen då sitt värde? Var går gränsen för vad man måste visa för att få fram sitt budskap?
Vi kände lite att Von Trier är en pervers typ som har "makt" att visa vad han vill, för alla ser filmen och snackar om den, oavsett vad man tycker.
Alltså Egon och Beatrix, nu bara MÅSTE ni se filmen SNARAST så att vi kan diskutera mera!! :) Eller iallafall så att jag får veta vad ni tycker, ni som är mer insatta!!
Post a Comment