Sen april har jag ju nya arbetsuppgifter, vilket gör att jag nuförtiden knappt hinner med innan dagen är slut. Över sommaren är det mest De Nya Uppgifterna, och VD-sekreterare samt juristassistent på samma ställe endast en bråkdel. I två månader har jag fått lära mig och har hela tiden haft en back-up att fråga - tills idag, min första dag som Ensam Ansvarig för hela processen i Sverige - och dessutom visade det sig att de Skandinaviska cheferna är på semester och ensam kvar satt jag, med ingen att fråga, och såklart med en konstant ringande telefon i örat och en massa strul överallt. Jag var tvungen att fixa kontrakt i ilfart mot slutet av dagen så att jag missade den planerade body pumpen, kom hem med huvudvärk och utan att släppa tankarna på jobbet trots att jag inte kan göra något åt saken nu. Är det såhär det är att göra karriär..? Min strategi är ju i vanlig ordning att vara den som tar på sig allt, vara tillmötesgående och initiativtagande eftersom jag vill klättra i karriärsstegen, men samtidigt...hur otacksamt är inte det på en skala just nu när jag inte vet hur jag kommer få jobba sen eftersom jag är anställd som "konsult" som det så fint heter? Tack och lov ska jag träffa fina Tanya klockan 19:15 på en powerwalk i det sjukt underbara vädret.
.
Roligt med jobbet är:
1) Workshop i Köpenhamn i juni.
2) Sommarkonferens två dygn med hotell och massa mat på Lidingö i augusti.
.
Mindre roligt är dock:
1) Att sommarkonferensen börjar 10/8, och var är jag då? Jo i Göteborg med Tanya eftersom jag ska se Madonna den 9/8. Måste alltså boka om tågbiljett för att åtminstone hinna hem till kvällen den dagen.
2) Hur jag ska lyckas kombinera detta jobb med heltidsstudier och uppsats-skrivning i höst. Back on duracell-mode och ännu mer hår att tappa, med andra ord.
.
Känns märkligt att närma sig karriärsmålet på något sätt, att jag sitter där på min plats med min laptop vid kaffemaskinen & fruktkorgen med utsikt över vatten och med flextid & ansvar - några Me Want! jag hade för typ 10 år sen. Jag tror liksom att jag är 18 fortfarande och blir förvånad när folk plötsligt inte ser mig som tonåring utan ger mig Det Där.
2 comments:
En del i att ha det där roliga jobbet är ju tyvärr att det inte alltid är så lätt att släppa på fritiden. Men man lär sig det också, plus att jag nog inte skulle tycka det var roligt med ett jobb som man kan utan och innan och INTE behöver tänka på någon gång utanför arbetstid. För mig har det tagit nästan två år att hitta en schysst balans, men nu är det bra jävla fint vill jag lova. :)
Vi får hoppas att jag oxå hittar balansen, jag är ju sån som tar p mig allt liksom, svårt att säga nej... men så gottar jag mig också i allt beröm jag fått på sista tiden :) Det är onekligen kul att ha fått ett sånt där jobb, efter åratal av slit i typ kassa/klädaffär och sånt annat sjukt onödigt och OTACKSAMT arbete!! :)
Post a Comment