Shit, det känns helt overkligt att Michael Jacksom är död. Det är precis det här jag har befarat, an end of an era på något sätt, när de stora börjar droppa av. Tänk-om-det-hade-varit-Madonna..! Jag låg och grät över farmor igen igår när jag skulle sova, för jag har fortfarande inte förstått det och kommer kanske aldrig göra. Vad är döden egentligen?
Friday, June 26, 2009
Morgonens nyhets-chock:
Shit, det känns helt overkligt att Michael Jacksom är död. Det är precis det här jag har befarat, an end of an era på något sätt, när de stora börjar droppa av. Tänk-om-det-hade-varit-Madonna..! Jag låg och grät över farmor igen igår när jag skulle sova, för jag har fortfarande inte förstått det och kommer kanske aldrig göra. Vad är döden egentligen?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Nu har jag nyss hört det på nyheterna också, men det var här i din blogg jag läste det först, faktiskt.
Han var aldrig någon stor idol för mig, men visst har han gjort mycket som är bra.
Ingen stor idol för mig heller, det är liksom mer själva GREJJEN, att han alltid funnits där, varit stor, skandalomsusad, storartad. Känns märkligt
JA det är helt sjukt. Var vaken i natt när det hände. Han var lixom en av dem STORA som förväntas leva för evigt. USCH. RIP. En av tidernas bästa musiker.
Ja, oavsett ens åsikt om honom kan ingen säga annat än att han haft enormt stor betydelse för musikvärlden och folks liv. Någon jämförde honom med Elvis betydelse, och det är nog inte en överdriven jämförelse.
Håller helt med ovanstående.
jag såg det i affären idag. ingen stor idol för mig heller men alltid lika chockande när en sådan stor kändis försvinner...
tycker mest synd om honom. Känns ju knappast som en naturlig död. Och Michael Jackson hann väl aldrig bli en särskilt harmonisk eller lycklig människa (tror jag som egentligen inte vet ett skvatt).
Jadu, "vad är döden".. det har jag funderat SÅ mkt på senaste åren. Så skrämmande & ångestframkallande samtidigt som jag hoppas jag får återse alla jag förlorat!
Håller med er ovan igen, och just träningslyckans observation av mitt inlägg, som är lite av essensen, måste jag ju kommentera - egentligen hade jag velat skriva ett annat blogginlägg, på ett helt annat sätt, om mina rädslor och tankar, men det blev inte så. Jag klarar inte att vara personliga i bloggen och det gör mig väldigt kluven, eftersom JAG inte förmedlas riktigt. Jag känner som du, men jag tvivlar...
Post a Comment