It´s all about more Movies:

The accidental husband, Igor, Dead Land, The Host, Farm House, When a stranger calls, Million Dollar Baby, Revolutionary Road, Personal Effects, Blindness, The boy in the striped pyjamas, Life Aquatic, The Invisible, Honey, The Code och Nights in Rodanthe är filmer jag har sett på sistone. Nästa på tur är Changeling.

.

Värda att skriva om är Million Dollar Baby, som antagligen alla här redan har sett, men ursh vad jag grät. Och jäklar vad stark den var.

.

Revolutionary Road var sevärd, Kate Winslet och Di Caprio tillsammans igen, och även om jag inte gillar Di Caprio så mycket gjorde jag det ändå i den här filmen. Men...varför ska alla filmer sluta så sorgligt these days? I want my happy endings!

.

Samma med Nights in Rodanthe; en sjukt smörig kärleksfilm med Richard Gere i underbart vackra miljöer och typ drömhuset. När man förväntar sig och är uppladda för en smörig kärleksfilm är det liksom inte så himla kul längre när det slutar med att man ligger ihoprullad i soffan och grinar.

..

När vi ändå är inne på Sad Endings kan ni ju se The boy in the Striped Pyjamas också. Filmen utspelar sig under andra världskriget och två barn blir vänner, en i koncentrationsläger och en utanför som är så avundsjuk på killen innanför som får träffa andra barn och "leka hela dagarna". Själv är han ensam i det stora huset med överflöd av mat och ingenting att göra... Dialogerna mellan barnen är så fint naiva, och slutet...herregud, vilken tragik!

.

Blindness är en storfilm som jag diggade väldigt mycket, se den! Jag gillar sånna där epedemi-filmer, faktiskt. Blindness hade förhandsvisning genom Filmfestialskortet ikväll.

.

The Invisible; samma som har gjort Sjätte Sinnet, och den var...helt okej och fin.

.

The Life Aquatic bara måste man se och jag vet att jag är lite efter. Wez Anderson gör grymt bra och annorlunda film (ni vet the Darjeeling Limited och the Royal Tenenbaums..?!). Helt galen film.

.

Och den sista som är värd att skriva om är Personal Effects - med Kathy Bates, Asthon Kutcher och Michelle Pfieffer. Filmen berörde mig mycket (eftersom döden är min värsta ångest) och Kutcher spelade riktigt bra som sorgsen tvillingbror till sin mördade syster. Jag grät även där. Såklart. Jag grinar till nästan alla filmer som innehåller sorgliga eller för den delen lyckliga scener.