Äckelfett.

.
.................Puente de la mujer, Puerto Madero. "Golvet" är gjort av fint trä.

Den första månaden här var jag dålig i magen typ varje dag. På alla sätt. Nu har jag upptäckt det trevliga, icke-rött-kött-ätare som jag är, att facturas görs med grisfett eller smör. Och om man inte frågar efter just smör, får man de av grisfett eftersom de är billigare. Inte konstigt att jag spydde tre gånger då vi åt sist. (Nu låter det som vi äter facturas jämt, men det har faktiskt bara hänt några gånger) Den fyllda pastan som Ylva brukar köpa som heter "Kyckling och spenat" innehåller "kött" när man läser det finstilta. Vad mer görs i grisfett? Allt, antagligen? Jag vill aldrig mer äta ute i Buenos Aires. Det är inte ens speciellt gott. En annan fördom jag hade om Buenos Aires var att de skulle ha grymt god mat. De har alla råvaror man kan tänka sig, men beställer man en stek får man en stek. Inget mer. Inga kryddor ens på köttet. Nu beställer jag ju inte kött, men ni fattar poängen. En annan sak jag kommit fram till är att jag måste sluta dricka mate på kvällen eftersom det inte går att sova. Drack typ 4 koppar igår med Ylva, ever och Victor, blev helt hyper och drömde hela natten att jag var med i olika sport-tävlingar. Och även fast jag vann allting var jag tvungen att springa en mil efteråt. Sen drömde jag att jag var tillbaka i Sverige och det kändes inte alls bra, så när jag vaknade kl 06 och märkte att jag var kvar i Buenos Aires kändes det som en lättnad. Trots allt grisfett och okryddad mat. Och snacka om hungrig jag var. Det känns som jag verkligen sprungit en mil i natt.