Vilken otrolig ÅNGEST när man hittar det här fotot från morsans kökssoffa för 1.5 år sedan. Mitt hår kan aldrig bli så långt igen, aldrig så tjock...det bara trillar av och är torrt och tunt. Vet fortfarande inte vad jag ska göra. Två månader i Argentina med slappande och värme har inte hjälpt. Kan folk förstå NU när jag säger att jag knappt har något hår kvar?! Det är ju bara att kolla själva!Sunday, March 18, 2007
Ångest.
.
Vilken otrolig ÅNGEST när man hittar det här fotot från morsans kökssoffa för 1.5 år sedan. Mitt hår kan aldrig bli så långt igen, aldrig så tjock...det bara trillar av och är torrt och tunt. Vet fortfarande inte vad jag ska göra. Två månader i Argentina med slappande och värme har inte hjälpt. Kan folk förstå NU när jag säger att jag knappt har något hår kvar?! Det är ju bara att kolla själva!
Vilken otrolig ÅNGEST när man hittar det här fotot från morsans kökssoffa för 1.5 år sedan. Mitt hår kan aldrig bli så långt igen, aldrig så tjock...det bara trillar av och är torrt och tunt. Vet fortfarande inte vad jag ska göra. Två månader i Argentina med slappande och värme har inte hjälpt. Kan folk förstå NU när jag säger att jag knappt har något hår kvar?! Det är ju bara att kolla själva!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
sätt in ett nytt foto på dig så man kan jämföra bättre!
Stackars dej gumman.. Men du är fin no matter what !!!
ok, sätter in ett nytt foto oxå...
efter lite tankar: nej, vill inte sätta in ett foto och blotta min skallighet. Det syns ju på de få foton jag har här...oftast har jag uppsatt hår för att det inte ska synas!!
men "trots" att du är på semester så har det ju hänt jobbiga/stressande saker för dig. jag kan bara relatera till mina fysiska symptom jag får av stress osv, och det är verkligen inte lätt att "bekämpa". har en vän som började tappa otroliga mängder med hår när hennes mamma var mkt svårt sjuk. när hennes mamma tillslut blev frisk blev även hon det. kram!
tack evelina!!!! Kanske har jag en chans då...men det händer alltid så mycket omvälvande saker...suck! en även när det hände sånt för år sedan, tappade jag inte allt hår...varför nu?? :(
Ja, suck...livet ar hart.
Jag har ocksa harproblem som jag paminns om vareviga morgon. Har lockigt har precis som du och fick for ungefar 1 och ett halvt ar sedan for mig att jag skulle rakpermanenta det. Bad idea. Kemikalierna som anvandes var alldeles for starka sa mitt har brots helt enkelt av, det marktes inte sa mycket da forutom att haret blev bra mycket tunnare. Men nu nar det har vaxt ut en hel del ser det ut som f-n.
Jag har ocksa alltid uppsatt har numera pga det :)
Nadia! Stackars:( Själv har jag inte ens gjort nått med håret för att det ska bli så...inte vad jag vet...måste vara psykiskt, eller så är jag ment to be bold:(
Grattis trots allt på namnsdagen!
Papi
Håret tar tyvärr LÅNG tid på sig att återhämta sig från stress o elände..
Namnsdag...? DÄR har du ju en anledning till tårta. ;D
JIPPIE, jag har namnsdag! TÅRTA! Men vi köpte en bit igårnatt, hahaha! Ska lägga in foto på den och skriva grattis till mig själv;)
Och TACK sussie! Kanske har jag en chans då!!
Jag tror också på det som flera redan nämnt här - att det här med håravfallet handlar om att du inte har/haft det alldeles underbart i livet senaste åren. Jag har ofta lidit med dig när jag läst din blogg om pluggstress, ångest, olyckliga relationer, och alltihopa. Konstigt om det inte skulle ta ut sin rätt. Men det sker på olika sätt för olika människor. En väninna till mig är helt gråhårig vid 30 års ålder. En annan får exemliknande utslag. Och allt pga att man inte mår bra. Å andra sidan tror jag det kan ske underverk med kroppen så snart man mår bättre och lyckats läka sig inifrån. *Kram*
Men men..! Tack för all omtanke, men jag har mått bra i typ snart 2 år nu!!
Post a Comment