Wednesday, March 07, 2007

Confessions.

.
En iguana (jätteödla) på Puerto Rico, älskar dem! Påminner om vad som en gång fanns...
........Min spindel jag följde under en sommarvecka 2006 i Brunnsviken, Solna
Jag fick en förfrågan idag om jag hade sett några läskiga djur i Argentina ännu. Nej, inget läskigare än galna bussförare. I och för sig var det lite äckligt att se sköldpaddorna i den smutsiga floden i Tigre som flöt upp och ned och åt skräp. Detta fick mig att tänka på insekter och djur jag sett eller velat se. I Bolivia fick jag äran att döda skorpion nummer 30 på min födelsedag då jag kom dit, i huset där min familj bodde för ett par år sedan. Ingen fara, sa mamma. Blir du biten har jag medicin. Min stora skräck i Bolivia var dock att bli biten av en Vinchuca. Om du blir biten av detta flygande monster sväller dina organ upp och du dör inom 15 eller om det var 25 år. Och som jag förstått finns det bara botemedel i just Bolivia. Varje dag sneglade jag försiktigt åt alla håll för att försäkra mig om att ett moln av Vinchucas inte skulle anfalla mig. För att inte tala om Svarta Änkan. Det var springor i huset överallt. Varje natt var det samma procedur - kolla igenom hela sängen, dra den bort från väggen, se till att lakanet inte hade någon springa, och hoppas på det bästa. Det hände mig aldrig någonting. Min stora dröm i Bolivia var däremot att få se en puma, men när vi åkte upp i bergen (på 5000 m.ö.h som högst och så vackert att ni inte ens kan föreställa er) såg man bara lamadjur, vilket är tillräckligt exotiskt i sig. I Machu Picchu hittade Camilla och jag massa lemurer i ett buskage, och på Puerto Rico hade jag hatkärlek för hajar. Ville alltid simma ut lite extra långt, samtidigt som jag rös av obehag. När vi snorklade i somras Vieques hamnade vi mitt i ett stim av knallblå fiskar och den stunden kommer jag spara i mitt hjärta förevigt. Bara ljudet av snorklandet och sanden som rasslade i korallreven...och alla hundratals fiskar i perfekta rörelser tillsammans...På ön Samana på Dominikanska Republiken fick jag massa bett på hela kroppen som liknade decimeterstora sugmärken. Jag vet fortfarande inte vad det var. Och om jag funderar lite till, skulle jag nog kunna skriva en bok om alla intressanta djur och insekter jag sett. Och som alla andra säkert också sett, men kanske inte brytt sig lika mycket om. Jag har ett speciellt intresse för att fota äckliga insekter och skumma djur, och jag vet egentligen inte ens varför. Vill alltid se något spännande, typ vargar (jag såg en SNABBT en gång i Dalarna för åratal sedan!) och björnar, små humlor i fighter, spindlar som äter flugor...när jag var liten plockade jag maskar i regnet och fyllde fickorna och visade för mammas kompis och hennes pojkvän. Om jag inte vore 26 bast, skulle jag gärna göra det igen. Jag har "alltid" sagt att jag inte gillar djur, men det är inte sant. Jag älskar djur, alla djur som inte är sällskapsdjur eller husdjur, djur som är en utmaning att fånga på bild och spännande att se.

8 comments:

Anonymous said...

Tack för en trevlig läsestund; det var hur intressant som helst att läsa din lilla confession. Dina decimeterstora sugmärken låter dock som brännmärken efter maneter (det är inte alltid man ser eller känner dem).

/Din "hemliga" bloggbeundrare ;-)

Anonymous said...

Du skulle verkligen kunna bli en framgångsrik författarinna, fattar inte hu du kan skriva så fint och spännande. Mycket vackert / B

Anonymous said...

DU ÄR UTMANAD I MIN BLOGG! :) Fint skrivet btw!

Anonymous said...

uhh otrevliga kryp. glöm inte att du e utmanad i min blogg oxå :D

Lena said...

Åh, sugmärken. Ett sån't lyckades jag få på foten i Mexico, fast inte alls lika stort som dina. För att kompensera för sin ringa storlek hade det en liten röd "svans" som löpte under huden en bit upp på ankeln. Det är sån't vi kan sysselsätta oss med på ålderdomshemmet om 100 år, jämföra olika äckliga utslag vi fått i Latinamerika. :-) Har fortfarande ingen aning om vad det var som bitit/sugit mig, men det måste ha varit något landlevande för vi var så långt från havet man kan komma i Mexico innan man är nära nästa hav igen.

När det gäller bitande/sugande/stickande saker känns det lite som att "om Allah vill att jag ska bli biten så blir jag det" . Jag skulle bli knäpp av att ständigt kolla lakanen, rysta soffkuddar, kleta in hela livet med myggsprej osv.

It´s all about me said...

Lena: Jag blev ganska knäpp också, men jag kunde inte låta bli. Inchallah (om Allah vill) är annars ett ganska bra livsmåtto.

Anonymous said...

Läskig spindel! jag vill oxå se "farliga" djur i verkligheten. En dröm är att se björn och lodjur ÅTMINSTONE. men dte verkar fan kört, haha

Anonymous said...

Fyyy för spindeln, men samtidigt kan jag hålla med dig, att det finns något häftigt... svårt att förklara men du fattar ju.