Det finns egentligen inga ord.

Kan inte folk bara SLUTA DÖ någongång??!
.
Just nu vill jag bara vara liten och naiv igen och inte fatta att man inte lever förevigt.

It´s all about Details from a Home:

Petchie har fotat details from a home och tyckte att vi andra kunde göra ett liknande inlägg, så här kommer mitt bidrag. Dock bor jag ju i en etta så variationen blir ju inte så stor, men här är iallafall några av mina saker som har hängt med ett tag och betyder något speciellt:

En ganska liten tavla jag köpte på Dominikanska Republiken -99 då vi hade betalat en enarmad chaufför en hel dag för att ta oss runt till genuina ställen. Tavlan är målad på återanvänt tyg - på baksidan kan man se en fotbollsspelare.

Ett förstorat foto jag har i hallen, från Culebra (en ö utanför Puerto Rico). Fotot är från år 2000 och två av de jag campade med där sitter på en övergiven pansarvagn. Det som fick mig att ta fotot var att färska spår ledde till pansarvagnen, som ett häftigt sammanträffande. Min första resa till Culebra sitter i mitt minne föralltid. Det var speciella dagar fyllda av vänskap, kärlek och äventyr.

På badrumsskåpet står en stor snäcka jag hittade på stranden på ön St. Croix år 2001 då jag var på en veckas kryssning i Karibien genom jobbet som assistant travel manager för NCL. Dagen på St. Croix är ett av mina bästa minnen från den veckan. Vi badade bland nålfiskar och hängde på en strand mest hela dagen. Bredvid snäckan står en "huvudmassör" (vill inte skriva ut det snuskiga spanska ordet) jag köpte på gatan Florida i Buenos Aires av en gatuförsäljare för typ 15 spänn - och tyckte det var skitdyrt.

Jag har även en glas-skål i köksfönstret med sand från ön Culebra och snäckor och korall från Puerto Rico och den karibiska ön Antigua. På Antigua finns en strand fylld av enbart fina snäckor och ingen sand. I skålen ligger även en gräshoppa av vasstrån flätad av en man på St. Lucia som jag gav en dollar för 2001.

I gardinstången i köket hänger mitt vindspel från Buenos Aires. I sommar ska den hängas ut på balkongen igen!

En kruka från Cusco, Peru, jag har i fönstret. Det är nästan ett måste att köpa en sån om man är i Cusco. I Peru var jag med mamma och två småsyskon över nyåret 2004-2005. Den 1/1 gick vi upp klockan 05 och åkte till Machu Picchu.

Hösten 2007 fick jag 10 röda rosor av M - de enda köpta blommorna jag fått av honom. Jag blev så rörd att jag grät. Annars har jag fått många plockade blommor samt gröna växter. Blombuketten sitter torkad instoppad bakom vattenledningen i köket.

Salt och peppar-kar från Happystore.se. M önskade sig sånna i present, och det tyckte jag var så gulligt att jag köpte en uppsättning till mig själv också. Dulce amor.

En handgjord pläd över en inka-kalender (hoppas innerligt att den inte är upp och ned nu...) jag köpte för 40 soles (40 kr) i Peru. Den är ganska stor och hänger i min hall på väggen.

Det här är en teckning som är med mig var jag en flyttar. Min vän Lissa från Puerto Rico ritade den till mig då jag fyllde 20 (år 2000) och på baksidan står en dikt. Den här teckningen representerar så mycket vänskap och kärlek som jag aldrig glömmer och är en av de saker som betytt mest för mig någonsin. Lissas familj öppnade sitt hem för mig och lät mig bo där när jag ville och tog hand om mig. All kärlek till familjen Alejandro!

It´s all about Suavemente:

Efter ett hårt body pump-pass tog jag en timmes powerwalk och lyssnade på P3-reportage från Rumänien. Lagom lättsamt och trevligt sådär, med tillbakablickar från Ceausescu's tid (jag minns avrättningen av honom och hans fru som jag såg på tv). Mitt i reportaget slängde de in en låt med Elvis Crespo, nämligen hans hit Suavemente (klicka här för att se videon) som vi dansade oss svettiga till hundratals gånger det året jag bodde i Spanien, mina arabiska lägenhetskompisar och jag. Suavemente, besame...en glad merengue av en puertoricansk sångare som fick mig att längta till Puerto Rico ännu mer, trots att ingen jag kände där någonsin skulle spela hans låt. I vilket fall var jag tvungen att lyssna på låten igen när jag kom hem idag eftersom det var åratal sedan sist, och videon är helt otrolig. Den som har koreograferat den borde få pris alltså, och den som för det första orkar kolla på hela och dessutom inte drar på smilbanden en enda gång borde få ett annat pris.

It´s all about the Office:

Jag glider in på kontoret efter en omväg i solen (jag går alltid till och från jobbet, utan omväg är det strax under 3,5 kilometer enkel väg) och solen strålar in genom de glasfönster vi har från golv till tak, jag låser upp mitt skrivbord och kopplar in laptopen, langar in matlådan i kylen och hoppar över kaffet från de nymalda bönorna idag och fyller upp glaset med bubbelvatten istället. Allt är tyst och lugnt medan jag öppnar mailen och liksom...skäms, när en äldre herre kommer förbi för att vattna blommorna, ler och tittar ner i golvet medan jag undrar hur det kommer sig att jag egentligen sitter här. Är det verkligen...jag? På ett kontor?
.
Jag printar dokument åt VD:n och arkiverar möten åt marketing, letar information åt juristen och bjuder in folk till möten, svarar i telefon och försöker förstå instruktioner på danska och får ett nytt projekt på tio timmar i veckan resten av terminen, med kontrakt och anti-corruption som passar juridikstudier jättebra och...är det verkligen jag? Egentligen? Jag som vill vara ute i naturen och skriva min bok och får myror i benen av att sitta för länge. Är det verkligen jag som sitter och läser igenom medicinska nyheter, trippar fram på små svarta skor och ler medan jag hello how are you:ar hit och inga spörsmål just nu:ar dit.
.
När jag var yngre ville jag alltid jobba på kontor, för det kändes så fint. Nu drömmer jag mest om att få vara på landet, ute i naturen och göra något som känns...nödvändigt. Något som känns mer...verkligt.
.
(Samtidigt spelas en låt upp i mitt huvud medan jag skriver det här; the grass is always greener on the other side...)

It´s all about badrum, badrum:

Sådär ja, nu pratar vi inte mer om högskoleprov, utan istället om att vi var på Bauhaus idag för att spana in hur M:s badrum ska bli. Vilket golv, väggar, dusch, färger och stil. Himla kul faktiskt, att stå och mäta och skriva, tänka på hur det blir snyggast, bäst och mest praktiskt, för att det ska vara lätt att göra rent men ändå vara en schysst investering. Jag har liksom inte fattat ännu att han faktiskt köpt en lägenhet (något jag bara lite snabbt skrev om i ett inlägg längre ner) som kommer bli finfin!
.
Har någon supertips så mottages de gärna.
.
Vuxenpoäng - check!

God natt, för imorn ska jag upp klockan 06.

Efter en dag bestående av ett body pump-pass, förtäring inhandlad på Maxi, filmen Women (verkligen ett tips om du vill slippa tänka och se på lite ytlig, halvdum halvskit), resten av filmen Milk (verkligen ett tips om du vill se en fin piece of reality med Sean Penn som spelar riktigt bra, och är en all-in-all bra, välgjord och sevärd film om Harvey Milk som kämpade för Gay Rights i USA), tänk i stil med att skitskitskit, varför ska jag utsätta mig för detta imorn i typ 8 timmar? och tittande ut genom fönstrena på regnsnö med vårlängtan i blick, går jag nu och lägger mig och läser en bit ur Shantaram (the neverending book) för att tvinga mig själv att somna onormalt tidigt.
..
Klockan är 20:22, vilken fredagskväll va! - appropå att leva livet lite.

It´s all about ytterligare en Studie:

"Mycket sol minskar propprisk
2009-03-24

Mycket sol kan ge kvinnor 30 procents minskad risk för blodpropp. Det visar en ny svensk studie.
..
40 000 kvinnor har deltagit i studien, som genomförts på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och Universitetssjukhuset i Lund. Bland kvinnorna som solade mycket var risken 30 procent lägre att drabbas av blodpropp. Risken ökade också generellt under vintern, med hela 50 procent, uppger Sveriges Radio Ekot i Malmö...".

,

Jag fortsätter med en till artikel, eftersom den är inne på samma typ av ämne. Jag börjar bli väldigt trött på alla undersökningar hit och dit, sola inte för det ger cancer, sola för det minskar risken för blodpropp, ät inte fett, ät fett. Vad hände med sunt förnuft? Kan inte alla dessa pengar läggas på andra saker än ständiga undersökningar?

It´s all about Red Meat:

"Ätande av rött kött kopplas till ökad risk för förtidig död
2009-03-23

.

Personer som äter mycket rött och processat kött dör tidigare än personer som äter små mängder av sådant kött, enligt en ny studie.
.
Amerikanska forskare har analyserat sambandet mellan matvanor och mortalitet i National Institutes of Health-AARP Diet and Health Study, en kohortstudie med över en halv miljon deltagare i åldern 50–71 år. Vid början av studien fick deltagarna uppskatta sin konsumtion av en rad olika typer av mat och dryck under den senast tolvmånadersperioden. Därefter följdes de i tio år.

.

Den femtedel män respektive kvinnor som angivit högst intag av rött kött hade 31 respektive 36 procent högre risk att dö under uppföljningstiden jämfört med den femtedel som angivit lägst konsumtion. Motsvarande siffror för intag av processat kött var 16 och 25 procent för män respektive kvinnor.
.

När forskarna analyserade dödsorsaker fann de kopplingar mellan ökat intag av rött och processat kött och ökad risk för död i både hjärt-kärlsjukdom och cancer. Högt intag av vitt kött var däremot kopplat till lägre risk att dö under uppföljningsperioden.
.

Bakom studien står forskare vid National Cancer Institute i Rockville, Maryland, USA.
De anger ett flertal möjliga orsaker till de aktuella fynden. Under tillagning av rött kött kan cancerframkallande ämnen bildas. Högt intag av rött och processat kött har också kopplats till ökad förekomst av högt blodtryck.
.

Studien publiceras i dag, måndag, i tidskriften Archives of Internal Medicine".

.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan varför jag inte äter riktig mat (aka red meat). Det enda stället folk faktiskt inte har ifrågasatt mig är på Puerto Rico, där det är förhållandevis vanligt att inte äta carne roja. I Spanien har jag fått höra att ja ok, men gris äter du väl, det räknas väl inte som kött? Jag blev vegetarian i skolan när jag var 10, på den tiden då mattanter slevade upp stora läbbiga portioner lappskojs och spände ögonen i en när man skrämt sa nej tack, och sedan jag var ungefär 14 har jag inte ätit rött kött - förutom ett fåtal gånger då jag försökte eftersom man ska äta det. Artiklar som ovan från Dagens Medicin älskar jag, kanske kommer folk sluta undra varför jag inte äter riktig mat.

It´s all about Yesterday:

... Och gårdagen innehöll Bob Dylan live på Globen (vilket såhär i efterhand känns märkligt), och Izzy Young* som gick förbi våra platser och pappa hälsade för de känner typ varann. Man hade liksom lust att fråga How does it feel att se Dylan bli så känd?
.
...Och så skrev M på kontrakt för sin lägenhet.
.
Yesterday was a good day.
.
* Izzy Young är väl mest känd för att ha anordnat Bob Dylans första konsert, att han såg Dylans talang innan "alla andra". Han flyttade till Sverige på 70-talet från USA och har sitt Folklore Center sedan dess på Söder. Andra blivande stora artister han upptäckte/presenterade för första gången är bland annat Joni Mitchell och Emmylou Harris. Tänk att ha en sådan legend som Izzy Young i vår stad, amazing!

It´s all about the power of Law:

Jag har undvikit att handla på tradera tills mycket nyligen då jag kom på att hey, det här är platsen för mig att få tag på spel till mitt gamla sega master system. Och den antagligen bästa frasen jag körde med då de sedan försökte snuva mig genom att bara skicka två av fem spel, men skriva att alla fem låg i försändelsen, var:

.

Om inga åtgärder vidtas kommer jag gå vidare med detta genom att anmäla er för bedrägeri enligt brottsbalkens kapitel 9.

.

För efter detta hot-länge leve juridiska hot- blev det minsann andra bullar, och de sista tre varorna kom plötsligt efter ett par veckor och med en bortförklaring á lá "hade visst råkat lägga dem på fel hylla och sen var jag bortrest..." Telefonsamtal, mail och anmälan på tradera var i vilket fall inte effektivt nog.

.

Don't ever mess with me.

It´s all about att Anna är..;

Den här utmaningen hittade jag hos Pumans Dotter.

Instruktion:
Googla ditt namn plus "är" inom citationstecken. Exempel "Anna är". Kopiera de fem första träffarna där meningarna innehåller "Anna är...", lägg in dem på din blogg och kommentera. Eftersom typ alla heter Anna tar jag några från femte sedan jag får upp:
.
"Anna är rasist"
-Aj då, det vill jag nog inte påstå. Jag får väl hänvisa till debatten som blossade upp på min blogg för ett tag sedan med ett gäng Sverigedemokrater. Snarare är jag lite Sverige-fientlig, om något.
.
"Anna är tydligen bäst"
-Now we´re talking! Fast eftersom jantelagen råder som typ grundlag i detta land får man väl inte säga så, egentligen.
.
"Anna är vår nya fastighetsskötare"
-Jag sommarjobbade faktiskt i Fagersta åt min farbror en gång, som är fastighetsskötare och egenföretagare. Det var tider det; rensa ogräs, dela ut hyresavier och lyssna på blandband i freestylen på det glada nittiotalet. Jag bodde hos farmor två veckor och visste efter ungefär en timme att fastighetsskötare, det är inte min grej det.
.
"Anna är 26 år och operativ chef"
-Inte det heller, fast jag hade gärna varit 26 år igen. Det året var jag ett par månader i Argentina, en sväng till Uruguay och Spanien, fick skitbra förstahandskontrakt och blev butiksansvarig, kusinen gifte sig och jag var tolk på scenen åt en herrans massa spanjorer och så blev M och jag tillsammans. Bra år det där, om man räknar bort vissa saker.
.
"Anna är världens första blinda filmrecensent"
-Härligt! Tack och lov har jag kvar synen trots alla ögonsjukdomar jag haft genom åren, som ni trogna bloggläsare lär känna till (vad sägs om evil eye som spreds till halva ansiktet pga dagisjobb och nästan att jag blev blind, eller bindhinneinflammationen i Buenos Aires?). Film är the shit, men jag är allra gladast över att ha kvar min syn eftersom jag både en och två gånger på fullaste allvar trott att jag hållit på att bli blind.

It´s all about a Dentist Story:

Skitnervös glider jag ned i tandläkarstolen januari 2008 efter typ 10 år utan att ha visat mina tänder och räknar med världen fetaste räkning och en och annan (nästan) hurring. -Jaha, här kan vi konstatera 7 hål och tandsten. Jasså? tänker jag, som max känt av ett hål. I vilket fall lagar han varje lite skrymlse och vrå och övertygar mig också om att jag måste till tandhygienisten för X antal kronor samt köpa deras paket med munskölj, tandtråd och flourtabletter.
.
1 månad efter lagning trillar en sidolagning bort. Jävla skit, tänker jag, och går tillbaka 9 månader senare på rutinkontroll eftersom de har ett års garanti på lagning. Han fyller igen lagningen som trillat ur, faktiskt är det två som lostnat vilket jag påpekar och han säger -ärsh, men okej, vi kan ju fylla igen om du vill, men du kan klara dig ändå. 3 veckor senare trillar lagningen ur igen och jag tänker vafan, lagar de med tuggummi? En otrevlig receptionist säger per telefon att -egentligen har vi ingen garanti, men vi är snälla som har sagt att lagningen ska hålla i ett år. Jaha? Hade ni inte haft denna garanti hade jag aldrig gått till er från första början, kontrar jag.
.
Så, jag kommer dit igen några dagar senare och lägger mig i stolen igeeen, varpå tandläkaren säger -Vi kan ju testa ett annat material som är starkare om du vill (varför gjorde de inte det när lagningen trillade ut första gången?) -Eh ja tack, säger ja. Ni har redan fyllt igen detta hål två gånger. Tandläkarjäveln säger då att -egentligen är det inte ens ett hål, det är lite emalj som lostnat och det vi fyller på kommer trilla bort igen för det är så lite att det inte kan sitta kvar. Det har aldrig varit ett hål där.
.
Då har alltså puckot 1) sagt att jag har hål och lagat det för 290 kronor där första gången 2008 2) vetat att det inte var ett hål, utan lite emalj som är för lite för att det ens ska gå att fylla igen, längre än i 1 månad 3) inte ens gett mig alternativet att vill du att vi fyller på tanden, fast det kostar 290 spänn och kommer inte hålla mer än 1 månad? 4) Helt enkelt lurat mig från första början.
.
IDIOT. Jag hade aldrig 7 hål. Jag hade 4 gamla lagningar som lostnat, efter ca 15 år, 1 bit emalj som trillat bort, och 2 nya, små små hål. Jävla UTSUGARE. Jag ska börja gå till Folktandvården igen, på riktigt. De lär ju laga ordentligt för att slippa mer jobb i onödan, medan de privata gör ett slarvigt jobb + borrar i tänderna i onödan för att få mer jobb. Aldrig mer privat tandläkare. Och så ville utsugaren skicka mig till tandhygienisten igen efter 8 månader sen sist för att "ta bort lite tandsten". Det kan han fetglömma. Från att inte ha tagit bort tandsten på 27 år till att göra det med 8 månaders mellanrum och båda gångerna få höra du har lite tandsten? Jo tjena. It´s all about money, jämt. Jag blir så trött. Jag borde ha gått till folktandvården på en gång när han meddelade att jag hade 7 hål. Undrar hur mycket han har förstört mina tänder i onödan? Gå aldrig till Solna Dental.

It´s all about Matlådan, den senaste trenden:

"Matlådan gör comeback", är en av rubrikerna man kan läsa i dagens DN.

.

Någon skämta med mig aprilo? Är allt i detta land verkligens så trendkänsligt att till och med matlådan ska bli en av vårens hetaste trender? Har folk helt ärligt och seriöst inte fattat att matlådan alltid är bäst, oavsett vad som är inne eller inte? Hemlagat slår allt. Billigt, bättre, godare, etc. Jag köper aldrig mat ute såvida det inte är kris. Jag skäms över vilket lättlurat folk jag tillhör, att det behöver finnas en bok som Den hemlige kocken för att folk ska fatta att jaha, köpt bröd möglar inte så fort för att det innehåller läskiga grejjer eller jasså, är färdigköpt färskpressad juice inte gjord på enbart apelsiner?

.

Pinsamt svenska folket, pinsamt! (Ändå tackar jag er för att ni bidrar till handeln så att jag slipper).

.

Nu går jag och bakar mitt eget bröd. Mina recept kan ni hitta här.

It´s all about Dear Farmor;

För 10 år sedan, ett av alla vykort jag skickat genom åren och nu har fått tillbaka:

Idag skickar jag aldrig mer vykort till Farmor:

.

Kära farmor,

Idag är det exakt ett halvår sedan du dog, och jag kan inte förstå var tiden tar vägen. Jag minns fortfarande hur det luktar i ditt och farfars hus, fast jag inte har varit där sedan dagen då farfar begravdes för 13 år sedan eftersom du flyttade till "centrum". Jag ser hans guldklockor framför mig i hallen, hör hur det knarrar i den smala trappan, känner din lukt, ser oss spela Kina Schack. Jag saknar dig så mycket farmor och kan inte förstå hur nästa generation aldrig kommer ha fått träffa dig. Ingen farmor mer som berättar saker som jag sa när jag var liten, hur jag sprang framför dig och vände mig om för att säga att du såg ut som en "trevlig tant", ingen farmor som är den enda som skickar grattiskort på namnsdagen, ingen farmor som säger att "när du kommer hit ska vi äta en räkmacka på Brukskyrkan". Ingen farmor mer. Någonsin. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har det bra. Jag glömmer dig aldrig, aldrig kära farmor. Aldrig någonsin.

.

It´s all about Dylan 23 mars:

Det var ju inte så smart att bestämma att ok, fredag kl 09 köper vi biljetter till Dylan-konserten, eftersom U2-biljetterns släpptes exakt då.
.
Men, efter 3 timmar och 15 min fick jag äntligen köpa 3 biljetter, till en konsert det fanns platser kvar till och likagärna kunde ha köpts dagen innan då vi surfade runt. I vilket fall fick jag i alla fall känna på spänningen på Ticnets överbelastade server igen, och Bob Dylan 23 mars - here we come!
.
Ps. Pappa är världenssnällastepappa och betalar halva biljetten åt syrran och mig.

It´s all about Dagens Free-stuff:

Som den fattiglapp jag är har jag inga problem med att roa mig eller lyxa, alldeles gratis. Denna dag innehöll följande:

* Gratisbio á lá Clint Eastwood i Gran Torino. Skitbra, faktiskt. Ytterligare en måste-se-film.

* Gratispåsar med M&M och lite cider till filmen

* Frukt på jobbet (love mondays and wednesdays och att kontoret nästan alltid är mer eller mindre tomt så att man typ har en hel fruktkorg för sig själv)

* Gratis Non-Stop på jobbet

* Två Malaco Truly-påsar som låg och väntade i brevinkastet när jag kom hem, och jag mindes plötsligt att jag signat up för två smakprover - inte fasen trodde jag att jag skulle få nästan ett halvt kilo, for free.

It´s all about small, small steps:

I söndags hos M tog jag en siesta en hel halvtimme och njöt av att höra dem prata i rummet utanför (förvisso på spanska vilket gör det lättare, oh sweet music). Jag kände noll stress och blev helt chockad.
.
Igår på Body Balancen:s avslappning kände jag hur jag verkligen slappnade av, för första gången någonsin på Body Balance/Yoga. (Förvisso såg jag bara...substanserna från tåget framför mig, men ändå). Jag slappnade av och blev inte stressad. Chock nummer två.
.
Idag var jag på spinning igen och kände att fasen, det är riktigt skönt. Skräcken från 75 minuters-spinnigen i Spanien 2001 med den skrikande instruktören har släppt och jag har vågat mig på två pass nu. Efteråt strechade jag lugnt och gick hem i normal takt istället för att studsa fram och känna jag måste hem nununu (utan att jag egentligen har något akut att komma hem till) Chock nummer tre.
.
Hallelujah, jag kanske är på väg!
.

Changeling:

Jag hade inga förväntningar på filmen, jag visste inte ens vad den handade om faktiskt, och oj vad den var bra, antagligen den bästa jag sett i år. Clint Eastwood har verkligen lyckats med ett mästerverk, baserad på en sann historia om en kvinna på tjugotalet som förlorar sin son - vilket river upp en hel härva av andra saker.
.
En film som måste ses, alltså!

It´s all about att jag satt på ett pendeltåg som dödade en man:

Igår tog M och jag pendeltåget klockan 17:39 från Sundbyberg, fullt med folk och jag lätt klastrofobisk som vanligt. Efter någon minut bromsade tåget in ovanligt fort och jag sa direkt att jaha, nu har det väl kört på någon, och visst var det så, en röst i högtalaren meddelade att vi blir stående ett tag eftersom vi kört på en individ och måste invänta räddningspersonal och polis.

.

Minutrarna gick. Inga sirener hördes. Vad förstår man då? Jo, att personen omedelbart omkommit. Efter en kvart kom räddningspersonal och gick med ficklampor längs spåret fram och tillbaka, min slutsats direkt att de letade efter bitar av den som omkommit, och tankarna var såklart om det var självmord? En olycka? Känner någon på tåget den som dött? Vem kommer när som helst få ett samtal att de förlorat sitt barn, förälder, syskon, vän, sin kärlek?

.

På bara en sekund rycks allting bort, alla tusentals minnen, all kunskap, all oro och stress, allting man kämpat för, alla mål, drömmar, hopp. På en enda sekund.

.

Efter en timme och tjugo minuter rullade vi vidare mot Karlberg där tåget skulle utrymmas, och då gjorde jag det där som man egentligen inte vill men ändå inte kan låta bli att göra; titta på förarhytten efter spår och tänker att ingenting kommer synas, de måste ju ha gjort rent, men ändå - där fanns det plötsligt blod och utkletade substanser precis bredvid mig, från en människa som en timme och tjugo minuter tidigare har kunnat skratta och gråta, göra vadsomhelst, och så på en sekund, vid övergångsstället där vi ätit pizza på sommaren, krossas huvudet och livet släcks. Jag mådde sjukt illa av att se de där...substanserna utsmetade på tåget, ljusrosa med vita saker, och sedan snabbt slussas vidare med alla andra som hade bråttom med klirrande systemetpåsar och höga klackar.

.

Döden är min största skräck, och man blir ju ständigt påmind om hur skört livet är. Hur många familjer förlorar inte någon varje sekund av varje minut? Hur ofta sitter inte människor runt om i världen och får sitt hjärta förvridet av sorg medan alla andra runtomkring fortsätter som om ingenting hänt? När vi kom hem läste vi att det var en man som omkommit.

Två rader på nätet, bara sådär. Poff. Borta. Livet fortsätter, iallafall för somliga.

It´s all about Peluquerias:

I morgonpasset på P3 idag är kändisfrisören Bobby på plats, ni vet Linda Rosings kompis, som...jag inte gillar (se bild) Inte för att jag känner honom, men jag har varit hos frisören en enda gång i Sverige och då tog han (som jag då inte visste var han) en snabb titt på mitt hår med avsky och urshade sig över färgen. Sedan satte han en praktikant på att fixa till det, och hon drog och slet och färgen såg likadan ut efteråt, förutom att hon hade använt både hårspray och vanlig hårfön (two big no-no's för krulligt hår; något en annan person på samma salong hade lärt mig precis innan, vilket jag iochförsig redan visste, men ändå). Innan den här gräsliga toningen/färgningen klippte alltså en annan frisör hos Bobby mig, och det blev väl okej för stunden - förutom att mitt hår aldrig har blivit längre igen sen dess - hon klippte en dm men ville egentligen klippa mer. Jag fattar alltså inte varför folk frivilligt går till frisörer och lägger ned tusentals kronor på saken.

..

Sedan dess har jag inte vågat sätt min fot hos en frisör annat än för att köpa hårprodukter (senast förra månaden köpte jag JOICO-produkter för 600 spänn, men det var för att en kompis som är frisör fixade allt för inköpspriset till mig, annars skulle jag aldrig varken haft råd eller lagt pengarna på det).

.

Jag har även varit hos frisören en enda gång utomlands. I cochabamba, 2.600 meter över havet i Bolivia, av alla ställen. För 20 (eller om det var 40?) bolivianos (motsvarar samma summa i sek) skulle jag göra röda slingor hos frisören min syrra hade gått till några gånger. Jag blev lätt rastlös av att sitta och läsa gamla sydamerikanska blaskor med folie och blekningsmedel i huvvet som sved, och inte var det speciellt skönt att få huvudet sköljt i kallt vatten från hinkar (vill du ha håret tvättat får du ta med eget shampo och balsam). Slingorna höll väl i ungefär en tvätt, men å andra sidan var det heller inte så dyrt och frisörskan var snäll.

Jag kommer fortsätta klippa och tona mig själv, och därigenom spara både tid och pengar som jag kan lägga på andra saker - så som till exempel 5 nya spel till mitt Sega Master System som jag ska hämta ut idag från Tradera, jippie!

.

It´s all about att dygnet verkar ha typ 24 timmar...för lite:

Idag har jag:

• Jobbat 9-17:30 (och typ en kvarts lunch +la på lite flex för ja, jag har lite sånt)
• Gått 1h promenad
• Varit på 1h poweryoga (varför power? Jag kände ingen power över huvudtaget
• Simmat typ 1 kilometer (35min) i nedsläckt simhall med tända ljus till klassisk musik

Och allt detta för att försöka varva ned och ta det lugnt och reflektera över livet,

men,

istället har jag undrat hur jag någonsin ska hinna med allt jag vill göra när dagarna är såhär korta typ jämt och hur avslappnande träning kan få rätt effekt eftersom den taaar dyrbar tid, och nu måste jag fundera ut en lösning, kan inte skjuta upp det längre,

men,

först smoothie på blåbär-mango-linfrön-jordgubbar-mjölk och hembakat bröd på rågmjöl-linfrön-solrosfrön-oliver-linfrön från igår, häng i soffan och jättesuperignorera bolagsrätten en stund innan sängax och jaha, jag hann visst inte tänka på någontingöverhuvudtaget. Som. Vanligt.

It´s all about Important Tv:

Shit! Igår missade jag Hitta den rätte åt Rosing bara för att M satt och lärde mig Matte igen samt att jag bakade bröd och gjorde några liter linsgryta. Fast gott blev det, och mycket lärde jag mig.

Faktiskt.

.

Ps. Jag har blåst liv i matbloggen, aka My Kitchen. Vi får se hur länge det håller.

.

It´s all about more Movies:

The accidental husband, Igor, Dead Land, The Host, Farm House, When a stranger calls, Million Dollar Baby, Revolutionary Road, Personal Effects, Blindness, The boy in the striped pyjamas, Life Aquatic, The Invisible, Honey, The Code och Nights in Rodanthe är filmer jag har sett på sistone. Nästa på tur är Changeling.

.

Värda att skriva om är Million Dollar Baby, som antagligen alla här redan har sett, men ursh vad jag grät. Och jäklar vad stark den var.

.

Revolutionary Road var sevärd, Kate Winslet och Di Caprio tillsammans igen, och även om jag inte gillar Di Caprio så mycket gjorde jag det ändå i den här filmen. Men...varför ska alla filmer sluta så sorgligt these days? I want my happy endings!

.

Samma med Nights in Rodanthe; en sjukt smörig kärleksfilm med Richard Gere i underbart vackra miljöer och typ drömhuset. När man förväntar sig och är uppladda för en smörig kärleksfilm är det liksom inte så himla kul längre när det slutar med att man ligger ihoprullad i soffan och grinar.

..

När vi ändå är inne på Sad Endings kan ni ju se The boy in the Striped Pyjamas också. Filmen utspelar sig under andra världskriget och två barn blir vänner, en i koncentrationsläger och en utanför som är så avundsjuk på killen innanför som får träffa andra barn och "leka hela dagarna". Själv är han ensam i det stora huset med överflöd av mat och ingenting att göra... Dialogerna mellan barnen är så fint naiva, och slutet...herregud, vilken tragik!

.

Blindness är en storfilm som jag diggade väldigt mycket, se den! Jag gillar sånna där epedemi-filmer, faktiskt. Blindness hade förhandsvisning genom Filmfestialskortet ikväll.

.

The Invisible; samma som har gjort Sjätte Sinnet, och den var...helt okej och fin.

.

The Life Aquatic bara måste man se och jag vet att jag är lite efter. Wez Anderson gör grymt bra och annorlunda film (ni vet the Darjeeling Limited och the Royal Tenenbaums..?!). Helt galen film.

.

Och den sista som är värd att skriva om är Personal Effects - med Kathy Bates, Asthon Kutcher och Michelle Pfieffer. Filmen berörde mig mycket (eftersom döden är min värsta ångest) och Kutcher spelade riktigt bra som sorgsen tvillingbror till sin mördade syster. Jag grät även där. Såklart. Jag grinar till nästan alla filmer som innehåller sorgliga eller för den delen lyckliga scener.