Thursday, March 15, 2007

Home is where my heart is?

.
...........Río Piedras, Puerto Rico, för alltid mitt andra hem. Juni eller juli 2006.
Jag är rädd. Rädd för att det ska bli samma sak som vanligt när jag kommer hem. En vecka då allting känns som en enda lång nyförälskelse, alla byggnader känns nya, maten smakar som aldrig förr, tillochmed pendeltåget känns som en tur på Gröna Lund när man var barn. Sedan kommer känslan igen. Känslan av att vilja vara någon annanstans, känslan av att det alltid är bättre på andra sidan, att det finns mer att se, att jag inte vill slösa bort min tid på ett och samma ställe. Var jag än är vill jag alltid resa till något nytt.
.
Första gången jag kände att jag vill vara precis här och ingen annanstans, var på Puerto Rico år 2000. När månaderna tog slut grät jag sönder mig själv. Och sedan dess levde jag alltid där, om inte fysiskt så psykiskt. Allt jag ville var att känna likadant igen. Jag åkte dit igen och igen, men det var inte längre samma sak. Det blir vardag överallt, även bland vajande palmer och sandstränder. Iochförsig älskade jag den vardagen, men något ändrades. Antagligen jag själv, för från att jag var där första gången till sista gången (under 6år) har allting varit precis likadant.
.
Nu sitter jag i Buenos Aires, ser fram emot att åka hem om 10 dagar, längtar till jobbet, mina vänner, familjen, Bilal, längtar efter att få börja spara pengar till nästa resa igen. Costa Rica och Guatemala? För varje resa jag gör, hoppas jag att jag ska komma närmare det jag egentligen söker. Den här gången är jag mer rädd än någonsin för att jag ska längta bort igen. Just eftersom jag inte vill göra det mer. Jag vill ta det lugnt, plantera blommor på min balkong (som jag snart kommer ha) och inte vilja vara någon annanstans än just där.

6 comments:

Anonymous said...

Uh så jag kände igen mig i det du skrev.... jag har i tiderna känt sådär, men jag kom över det.. men jag vet inte hur? Innan längtade jag ALLTID ut till Rosala. Alltid. Numer kan jag vara hemma i Kyrkslätt och trivs med det.. men det har inte alltid varit så.

Anonymous said...

Wish you all the luck finding what you´ve been looking for Anna..You´re and always will be a free a soul:) you´ll enevetably and almost surly come to a point when you realise how much fed up you are with everything,as soon you take stuff for granted så är det" Back where everything started" LOVE / B

It´s all about me said...

om det bara vore så väl, att jag alltid längtade till Utö. Det är ju så nära att åka till ens egen skärgård att det knappt räknas! :)

Jenny said...

Åååhhhhhhjaaaaa! Amen precis. Nick och jag förstår. När ska man hitta hem? Eller... mer när ska man sluta längta bort?

Nadia said...

Du ar verkligen inte ensam, brukar ocksa erfara samma kanslor som de du beskriver varje gang man kommer hem efter att ha vistats en langre tid utomlands.
Jobbigt ar vad det ar. Att alltid langta och aldrig bara kunna noja sig.

Anonymous said...

Home in Arkansas
home in San Francisco
home in New Mexico
aint no home for me
home in New York City
home I will never be
"Jack Kerouac"

En boning i sig själv måsta man ha
"Ola Magnell"

Its not easy to be home
but you soon will be
"Papi"