Serie: Var jag ska ta med M när vi åker till Puerto Rico, part 2:

Culebra:


Culebra är en ö som ligger 10 kilometer öster om Puerto Rico och hör till landets tre största. 1939 började militären använda ön som bas där de bland annat utförde test-bombningar, och protesterna började 1971, och 4 år senare lämnade militären ön. Jag har själv varit med i demonstrationståg most dessa bombningar, som tills för några år sedan fortfarande skedde på Puerto Ricos största ö Vieques.

Detta "kvarglömda" militärminne mitt på stranden har vi suttit på, badad vid, campat ovanför...

Culebra har några av de vackraste stränderna i världen. Bland annat filmades slutscenen i filmen Contact med Jodi Foster på Flamenco Beach, då hon är i "paradiset". Flamenco Beach är Culebras mest populära strand, och där kan man även tälta för en billig summa (något jag alltså gjorde några dagar år 2000).

På Culebra är det mest strand och relaxing som gäller under varm sol...

Här finns också snorkling på högsta nivå!

Man kan relativt enkelt och billigt ta sig från Fajardo med färja till Culebra, vilket jag gjort flera gånger olika år. Från hamnen kan man köpa sig skjuts direkt till stranden och njuta av vit sand och lugn! De gånger jag har varit där har det till och med varit glest med folk på beachen....

Serie: Var jag ska ta med M när vi åker till Puerto Rico, part I:

La Parguera:

.

Här är stället som är klart häftigast på natten; då man kan åka på en båt-tur i viken (aka bahia fosforecente) är det finns miljontals microorganismer (dinoflagellantes) som blir självlysande.

Jag var här en gång år 2003, och jag älskade att åka där i natten med handen över relingen och känns det ljumna vatttnet mot huden medan allt var tyst. Dock vågade jag inte hoppa i själv, men en snorkling bland dessa micro-organismer vore inte helt fel... Vågar man?

Okänd person som badar bland microorganismerna. Det ser ut precis såhär, skithäftigt!

It's all about Life's Mysterious Ways II:

Jag var just ute på en härlig, lång powerwalk (har gått 18 km rask promenad idag trots att jag nästan var sist kvar på kontoret) då en fet, jävla pissmyra fastnade INNANFÖR mina glasögon och trasslade in sig ögonfransen. Hur sjutton gick det till liksom?!

.

It's all about life's Mysterious Ways:

Jag sitter på klippan med lite kattguld i handen och myggbett på benen och tittar ut över andra sidan havet. Jag är kanske 10, 11 bast.
.

-Mamma, varför heter det som det heter på andra sidan?
-Det är för att det brann en gång där så att det syntes över hela vattnet.

.

Hon berättar samma sak som hennes fastrar berättade för henne när hon var liten.
Jag fnissar för mig själv

.

-där, tänk att det bor människor där!

.

Finaste klipporna och vattnet vid stationen, stationen jag alltid tyckte var så häftig när jag åkte förbi men aldrig hade gått av vid. Jag undrade alltid vad det var för människor som fanns där, vad de gjorde, om de var som oss?

.

Och nu är jag där var och varannan helg, går runt i skogen och njuter av lugnet, den stora skogen, bästa ICA MAXI, och på onsdag får M nycklarna till sin lägenhet där, högst upp och med utsikt så långt ögat kan nå, ut över skogarna där pappa hade den lilla stugan med potatislandet vid hästhagen en tid när jag var liten. Jag börjar hitta på vägarna, känna mig lite hemma, och tycka att avståndet från stan inte är så farligt ändå. Ibland blir livet inte riktigt som man har tänkt sig, med lite tur blir det om än bättre.

It's all about att jag har bott på typ trettio ställen och hoppas att det dröjer tills jag flyttar igen:

Den 1 Maj 2009 hade jag bott exakt 2 år i min lägenhet. Det var en stor dag, två år är rekord! Och det bästa av allt är att jag inte har tröttnat och trivs oförskämt bra.
.
Så jag frågade M
Hur många ställen tror du jag har bott på?
Och han svarade
Typ...fem?
Förvisso tror jag att han glömde bort att tänka efter, men jag svarade
Snarare tjugofem-trettio.
Fast det beror ju också på hur man räknar.
.
Vissa har bott på typ 5 ställen i sitt liv, helt otroligt tycker jag. Ganska många jag känner har till och med kvar sina rum hos föräldrarna, eller ett barndomshem som de refererar till.
Det kan jag inte påstå att jag har.
.
För det första bor mina föräldrar inte kvar där de bodde förut, för det andra hade jag inte ett rum hos mamma efter att jag var 17, och pappa bodde såpass litet när jag flyttade hemifrån som artonåring att han fick flytta in från vardagsrummet.
.
Sedan jag flyttade hemifrån, en dryg månad innan jag tog studenten för 10 år sedan, har jag bott på en mängd olika ställen. Let's see if I remember: (1) Jag flyttade hemifrån tillsammans med S, hon som är Friskisledare men nu är i Indien med läkare utan gränser, och vi bodde i Vårberg - en stor trea som vi målade om och slet för. Mitt rum var blått. (2) Efter det var jag inneboende hos några sluskar i Rågsved som försökte lura mig på pengar, och så flyttade jag (3) hem till mormor och efter det till (4) Puerto Rico där jag sammanlagt under åren bott på en mängd olika ställen. Officiellt kan jag väl räkna (5, 6) två lägenheter, där det var jag som stod på kontraktet, men siffran är nog åtta egentligen. Det var (7) kollektivet med homosexuella, (8) datarummet hos Chemi vars mamma hade marijuanaplantor i öronen, (9) hos Lissa med veteranveten till pappa som tog droger, ett ställe där vi var (10) tre stycken som delade på en våningssäng och ett (11) annat där jag hade ett eget rum och tillochmed badrum. (12) Sen bodde jag hos mormor igen, och så åkte jag ett år till Spanien där jag bodde i två olika lägenheter (13, 14) och ett tag funderade på att stanna, men jag åkte ju alltid till Puerto Rico istället. Förresten var det meningen att jag skulle bo (15) ett år i Schweiz också som Au Pair, och jag hade i princip en hel nedervåning för mig själv i det stora huset i det lilla samhället Versoix, men redan efter två veckor stod jag inte ut längre och åkte hem till mormor igen. Ta hand om några snobbars bebis var inte min grej.
.
Efter mer tid på Puerto Rico och sedan mormor fick jag en stor lägenhet i (16) Hallunda där jag bodde med kusinen som just fått barn; högst upp och jättefint men sjukt långt från allting, och jag flyttade till (17) studentlägenhet i Solna istället - från den stora lägenheten vi inte ens kunde fylla med möbler till en 23kvadrat-meters med kokvrå och fransk balkong. Jag trivdes rätt bra, förutom att den låg i mitten av tre gemensamma utrymmen som började användas allt mer. Kvällar som då ett gäng på typ 30 killar grillade korv inomhus och jag inte stod ut av stanken åkte jag och sov hos pappa, och sedan bodde jag nått år (18) med mitt ex på Östermalm i en rivningslägenhet som var svinbillig och låg mitt på Nybrogatan. Jag fick (19) en etta i Ulriksdal, Solna, och den hade jag i drygt två år - med ettårs-pausen på Östermalm, så jag flyttade in och ut ur den två gånger eftersom jag hyrde ut den åt en annan tjej ett tag. Hon glömde smutsiga trosor under sängen när hon flyttade ut. (19.5) Jag åkte till Argentina i 10 veckor och hyrde en lägenhet i Buenos Aires med syster, men det räknas inte riktigt, förutom att när jag kom hem var det dax att flytta igen - (20) till lägenheten jag har nu.
.
Så egentligen är det väl inte tjugofem-trettio flyttar.
Fast om man räknar hela livet så är det nog det ändå. Nästan.
Med mamma bodde förvisso bara på tre (21, 22, 23) olika ställen under de 17 år jag bodde hemma; två lägenheter och ett hus, i huset hann jag bo ett helt år tror jag, men pappa fyttade nog fem gånger. Det bästa minnet är (24) det lilla huset utan el och vatten i Tyresta vid hästhagen. Jag minns inte att jag någonsin led av hur enkelt det var, utan bara hur underbart det var att fiska vid hamnen och leka i skogen. Han bodde i (25) Högdalen och jag minns att jag var så magsjuk att jag spydde galla, och farmor klappade mig på ryggen medan jag hulkade över en kastrull där jag låg på en madrass på golvet. Sen hade han (26, 27) två olika lägenheter i Hammarby, varav den sista där jag för det mesta bodde i matrummet som var ett mysigt litet rum där en nittiosäng och ett skrivbord fick plats. Där genomled jag punktiden, satt i fönstret om sommarkvällarna och skrev dikter i en liten bok, brände sönder micron och hade plastpåsar överallt.
.
Jag är skittrött på att flytta och bara tanken på att behöva göra det någon gång igen gör mig trött. Fast jag vet ju att jag kommer flytta igen. Det gör jag alltid.

It's all about att jag förhoppningsvis är där snart igen:

Erick..a och jag, Río Piedras, 2006. Vi jobbade båda i Plaza 2003, och bodde sen ihop ett litet tag.
,

Efter att jag fått veta att Erick blivit Ericka chattade vi en bra stund igårkväll, och suget efter Puerto Rico blev så stort att jag fick ont i magen. Puerto Rico är mitt Andra Hem. Eller kanske tredje; när jag tänker efter är nog Skärgården mitt Andra.
.
I vilket fall ringde jag M och frågade om vi inte kan åka till Puerto Rico i vinter
och han svarade "jo visst, det kan vi göra!".
-
Jag har pratat så mycket om Puerto Rico, längtat, och jag vill åka dit utan att ha dirty business to deal with - som att flytta hem alla saker, skriva på papper, gråta över att jag aldrig hann utveckla mitt greencard till medborgarskap. Jag har mitt social security number i en låda i köket, ett litet blått papper i körkortsstorlek, mitt amerikanska personnummer som visar att jag tillhör Puerto Rico.
.
Jag vill ligga på Hemliga Stranden, äta tostones och mofongo, säga que es la que hay och chequeamos, åka runt med Ericka och möta gamla vänner spontant på stan, äta på El Mexicano i Río Piedras, gå runt i Plaza och nalla samples från Pretzel, sitta på ett café i gamla stan och zippa på en läsk medan solen går ner över El Morro. Jag vill vara på min ö utan ångest i bröstet, med vinden i håret och känna Den Där Speciella Lukten medan jag äntligen får visa allt det där för M. Innan han har varit med mig dit har aldrig sett hela mig. Puerto Rico är en stor del av mina minnen, mitt förflutna, mitt nu, varför jag är som jag är. Puerto Rico, la isla del encanto, är en gigantisk del av mig. Och om allt går vägen kommer jag vara där snart igen!
.

It's all about när Erick blev Ericka:

Inte konstigt att jag inte hittat min gamle vän och roomie Erick från Puerto Rico på Facebook. Idag fick jag nämligen ett mail om att han har bytt namn från Erick till Ericka, signat Tu amiga siempre.

Där ser man! Det händer saker på andra sidan Atlanten vill jag lova.
.
Ps. Undrar om han kommer fortsätta använda Sverige-kalsongerna han fick av mig år 2006 ändå? Ds.

Sthlm Goodies part IV:

Nu var det ett tag sedan jag körde Sthlm Goodies, ett litet projekt som ena lillasysters och jag inledde för ett tag sedan. Stockholm har så mycket intressanta och fina områden som vi har missat, och just därför inleddes dessa upptäcksfärder.

.

Jakobsberg - Kungsängen, ca 1,3 mil promenad igår eftermiddag med M:

.

Vi passerade ett naturreservat...

...och gamla hus...

...och en relativt makaber varningsskylt vid vattnet längs Kallhäll.

Vissa sträckor mindre fina...

...men med massa vårblommor och grönska överallt!

...och fler sevärdheter längs vägen...

...som till exempel valet mellan 1600-talsvägen eller 1800-talsvägen utanför Kungsängen.

...och lite broöppning, vatten och fiskare som påminde om hur mycket vatten vi har runt vår huvudstad.

För lite andra fotoserier, klicka på Labeln Sthlm Goodies nedan...

.

It's all about Evighetsboken:

Jag har precis suttit på balkongen i solen och läst ut evighetsboken Shantaram. Jag trodde nästan att den aldrig skulle ta slut, och jag har under läsandets gång varvat känslor som åh, kan den inte ta slut snart? med åh, måste den ta slut snart? Stundvis är den otroligt gripande och bra, vackert beskrivande av Mumbai (Bombay), medan den i nästa kapitel är ganska alldaglig och irriterande full av klyshor och att huvudpersonen vet allt, kan allt, överlever alla slagsmål och krig, och alla runtomkring lyssnar på honom som en Gud. Oavsett tycker jag att boken hör till kategorin Måste/Borde Läsas Innan Man Dör.

.

För den som inte vet består Shantaram av 938 sidor och är skriven av Gregory David Roberts, som flydde till Indien från fängelse i Australien. Han var heroinmissbrukare och fängslad för bankrån, och stannade 10 år i Indien på flykt och arbetade med indiska maffian. Min lillebror läste boken innan mig, och han berättade i helgen att författaren blev satt i fängelse igen efter heroinsmuggling, och skrev boken Shantaram där -vilken förstördes två gånger innan den äntligen blev färdigställd.

It's all about the Science of Sleep:

På sista tiden har jag sovit flera nätter i veckan utan att vakna en enda gång. Det har aldrig hänt i hela mitt liv innan så länge jag kan minnas. Oftast vaknar jag en sisådär fyra fem gånger och måste gå upp och kissa, eller så vrider jag på mig, i värsta fall tar jag upp en bok. Vanligtvis somnar jag om ganska snabbt, men det är ändå irriterande att vakna lika ofta som typ en gravid kvinna och behöva springa på toaletten igen och igen. Jag fattar alltså inte vad som har hänt på sista tiden, varför jag lyckas sova hela nätter. När jag vaknar är jag lika chockad varje gång, och utvilad eftersom jag då för det mesta vaknar innan ens väckarklockan ringt.

.

I natt var det en sån där vakna-natt igen, mest för att M väckte mig konstant, och jag är så trött att jag inte kom upp förrän 08. Det gör dock inte så mycket, för Fredagar är Bra dagar. På Fredagar är jag nämligen Ledig.

It´s all about att man blir Fet av Frukt, enligt...

"Nyttan med frukt ifrågasätts
2009-05-04

.

Frukt är onyttigt och gör människor feta, hävdar en överläkare. Livsmedelsverket håller inte med.

.

Läs studien:
Journal of Clinical Investigation 2009; 119: 1322-1334

.
Debatten om hur nyttigt frukt egentligen är har blossat upp efter en artikel i senaste utgåvan av tidskriften Journal of Clinical Investigation. Studien tyder på att fruktos, fruktsocker, omvandlas till bukfetma i högre grad än vad glukos, vanligt druvsocker, gör.
Överläkaren Christer Enkvist, medicinsk rådgivare inom Västra Götalandsregionen, betraktar studien som en bekräftelse på något han har sett flera tecken på sedan tidigare. Nu vill han göra upp med föreställningen om att frukt skulle vara nyttigt.

.
”Frukt som mellanmål är förmodligen direkt skadligt genom att det ger oss insulinkickar, som bland annat hela tiden ökar fettbildningen i kroppen och gör att vi blir fetare och fetare. Alla tusentals fruktkorgar som står framme på så många svenska arbetsplatser som en fri löneförmån är förmodligen direkt sjukdoms- och fetmaskapande”, skriver han i en debattartikel i Dagens Nyheter.

.
Livsmedelsverket rekommenderar alla svenskar att äta ett halvt kilo frukt och grönsaker om dagen. Christer Enkvists debattartikel har inte fått myndigheten att ändra uppfattning..."

It's all about my Favourite Place:

Jag kom nyligen hem med lite färg på kinderna efter ett underbart dygn (och lite till) i Skärgården och längtar redan tillbaka. Det finns inget bättre än att sitta på verandan med en bok, lyssna på vårfåglarna och bli bjuden på hemgravad lax och ett glas vin.

Cykling - CHECK

3 båt-turer i några knop för fort med vinden i håret - CHECK

Bort-tappad katt, letande i skog och mark, lappar uppsatta och katt återfunnen igen - CHECK

Vin och god mat - CHECK

Latrin-tömning (!!!) - CHECK

Besök i skärgårdsön's "city" där det var fullt med små-fisk i havet och sol i luften - CHECK

It´s all about Coquies:

Just nu saknar jag att somna in till det här ljudet, ljudet av Puerto Rico som finns där och bara där, ljudet som först höll mig vaken och som jag sedan inte kunde somna utan. Det finns inget bättre än att somna in till ljudet av coquies och andra insekter intill en fläkt som surrar. Just idag saknar jag detta ovanligt mycket, hur lång tid det än går utan. För nödtillfällen har jag faktiskt en CD med Puerto Rico-sounds som jag alltid lyckas somna till om jag grubblar för mycket.



Coqui är ett samlingsnamn för olika små grodor som låter på natten på just det sättet ni kan höra tydligast på den korta videon. Ljudet är dessutom mycket högt och kan nå hela 100 db. Enligt många kan denna groda bara överleva på Puerto Rico (samt möjligtvis Virgin Islands), och finns också bara där. Coqui'n är Puerto Ricos inofficiella symbol.

It´s all about the Socialism Nightmare II:

Hörrni, nu har jag ju sett del 2 av The Stockholm Syndrome också, och såg ni inte del 1 som jag länkade till tidigare i bloggen måste ni se den och del 2 nu. Skitroligt, faktiskt.
Tack för detta Petchie!
.
PART 1.
.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

.
PART 2.
.

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis First 100 Days

It´s all about Sveriges kanske näst mest äckliga recept:

Efter Sveriges kanske mest äckliga recept som ni kan hitta här i min blogg, bidrar jag nu med det enligt mitt tycke kanske näst äckligaste;

.

"Blodpalt från Lappland
.

Ta ca 1/2 liter blod, gärna renblod. Tillsätt ungefär lika mycket vichyvatten eller öl. Detta gör att palten blir luftig och fin. Tillsätt ca 3 dl havregryn, men det behövs inte. Salt skall naturligtvis tillsättas då efter smak och tycke. Sedan rör du ner vetemjöl tills att smeten fått en sådan konsistens att du kan "skeda" det i grytan ungefär som när du gör klimp i köttsoppa. Koka det tills paltarna flyter upp i grytan. Servera med stekt rimsaltat fläsk och lingonsylt..."

.Do I need to say more?!

It´s all about Positivitets-varning:

Foto: En av de två sjöar jag brukar jogga/gå runt

.
...Började dagen med att vakna av mig själv kl 06 och dra ut på ett femkilometers jogging-pass i den underbara våren. Nu är jag på jobb, efter ytterligare 45min's promenad, och antagligen blir det lite övertid eftersom jag är ledig i 4 dagar sedan. Ikväll ska vi hem till M:s brorsa och tjej i Sjöstaden och äta middag. Hatar följande uttryck, men livet leker verkligen. Fy sören vad jag är glad och hurtig, mormors-positivitets-varning nästa!

Jag fick sparken!

...Från ett jobb jag inte ens ville ha.

.
Sjukt opeppad gick jag till Ica Maxis Provsmakarpanel härom veckan eftersom det lät ganska soft och kul.

.

Det var det icke, kan jag lova.

.

Det började med ett föredrag om Ica’s mål av en gravid sjukt tråkig kvinna med ett enda röstläge, sedan bar det vidare till ett rum där alla satt i varsitt litet bås med tio vätskefyllda plastmuggar framför sig.

-Smaka ordentligt nu, spotta i koppen och ta lite smörgåsrån emellan, informerade kvinnan, innan hon stängde dörren och gick. Och där satt jag med plastmuggarna och försökte urskilja salt från sött, beskt och smaklöst från bittert. Omöjligt, typ, eftersom det verkade som att de glömt att smaksätta ungefär åtta av 10 vätskor. Därav satte jag frågetecken på typ allt och blev sedan inledd i ett annat rum där vi skulle smaka på lingonsylt.

.
Jag som hatar sylt, och den här gången fick vi inte ens spotta ut skiten. Sedan satt vi där i ring och berättade vad vi tyckte om lingonsylten, alla fullt allvarliga och verkade vara rena rama syltexperterna, och jag kände mig allmänt vilsen och typ som en sexåring som precis börjat skolan och råkar hamna bredvid tvåorna på skolgården som är så mycket större och så mycket bättre.

.

-Nästa gång ska ni smaka på olika olijor, meddelade den gravida kvinnan. Och tänk på att inte dricka kaffe eller the eller äta eller röka eller nått sånt innan ni kommer hit.

.

Jag gick hem och tänkte fy fan, det här utsätter jag mig inte för igen, fdessutom för "ett arvode som inte är bestämt ännu".

.
Några dagar senare kom det ett brev på posten, med ett tyvärr, du ingår inte i vår provsmakarpanel (eftersom jag inte klarat smaktestet) och ett presentkort på 100kr på Ica Maxi.
.

Så, jag fick kicken alltså, från en provsmakarpanel, ett jobb jag inte ens ville ha! Jobba som wedding coordinator, compliance coordinator, butiksansvarig och spansklärare går bra, men att smaka på lite vattenblandningar och lingonsylt klarar jag tydligen inte. Härligt.

It´s all about en dag med Linda Rosing:

Fatta att tjejen tjänar pengar på att skriva sånt här otroligt meningslöst, dåligt, irriterande, jobbigt och helt... värdelöst:
.
Skrivet av Linda Rosing, 2009-04-27 19:07
.
"Idag har jag inte gjort speciellt mycket. När vi vaknade åkte jag och min älskling och hans kompis och käkade lunch. Eftersom vi låg och gosade så länge i sängen så hann det bli lunch innan vi klev upp. Så vi hittade ett trevligt italienskt ställe vid Kammakargatan. Jag åt en god gräddig pasta med stekt potatis vid sidan om. Kände mig så sugen på potatis så jag beställde det extra. Det passar ju inte men gott var det iallafall. Efter vi blev mätta och belåtna så släppte min älskling av mig vid Odenplan där jag var in på akademibokhandeln och köpte mig en trevlig pocketbok och några kollegieblock. Sen promenderade jag hem och la mig i soffan och läste och bara slöade framför tvn. Sen när klockan närmade sig halv sex så ringde jag min älskling och sa att nu får du komma hem till mig,jag längtar så mycket. Och snutten var redan på väg från sitt kontor till mig. Nu har vi varit och handlat massa mat. Snutten står och gör köttbullar och jag håller på att laga mitt goda hemlagade potatismos. Så till middag blöir det hemlagade köttbullar med lingon och brunsås och potatismos. Jag kan avsölja att min snutt har jobbat som kock tidigare i hans liv. Så jag är lyckligt lottad som har hittat en man som kan laga mat!"
.
...Och fatta att jag just bidrog till att hon tjänar pengar på det. Dessutom lägger jag nu till snutten och snutt till mitt irritationsinlägg nedan om missbrukandet av -framförallt i skrift- ordet älskling.

It´s all about Världens mest Positiva:

Min mormor är världens mest positiva mormor, faktiskt den mest positiva person jag träffat i hela mitt liv.
.
Mormor ligger på sjukhus sedan igår eftersom hon ramlade och har gjort illa bäckenet. Idag var syrran och jag och hälsade på henne, och jag hade förväntat mig ett sängliggande blekt litet knyte - men icke. Det första vi möts av är ett stort leende och pigga, bruna ögon.
.
Detta är typiska mormor-kommentarer:
..
-Jag har så mycket att vara tacksam över!
-Jag är så glad över att fortfarande kunna köra bil, det är så roligt!
-När jag jag låg där på akuten i åtta timmar började jag frysa så förfärligt, och av den andra personen jag frågade fick jag en filt, den var ihoprullad och alldeles varm, fantastiskt!
-Åh, det hade ju verkligen kunnat vara mycket värre!
-Vi måste spela Alfapet snart, och äta mat innan, åh så trevligt!
.
Så pratar hon på om jobbet på LM Ericsson, Svea Hovrätt, 2 mils-promenaderna i skogen med sin pappa som barn, hur underbart det var med en massa syskon och hur härligt det ska bli att åka till Dalarna igen när hon är frisk. Och där sitter jag och ser min lilla mormor, snart 87 år gammal och sötare än alla andra på avdelningen och med en sådan glädje över livet att jag blir alldeles varm. Hon kindpussar oss hejdå, en på varje kind som hon annars bara gör när hon säger hej (och en kindpuss när hon säger hejdå), och jag tänker att ja järnvägar, blir jag bara hälften så positiv som hon när jag blir gammal kommer jag vara världens lyckligaste.
.

It´s all about att jag SA ju det, hon ÄR sjukt söt!:

Nu ni, nu kan ni se en gång för alla att kusinbarnet Nerea är onormalt söt, att jag inte alls är helt subjektiv - faktiskt! På det här fotot är hon exakt 2 veckor gammal - och hur många bebisar är så HÄR söta när de är 2 veckor?! Förstår ni vad jag menar?! Hon är liten som en docka på 3,4 kilo och har redan riktigt snyggt hår och stora, underbara ögon.

It´s all about partners namnbyte till Älskling:

Jag blir irriterad när personers partner plötsligt inte längre har ett namn utan i alla sammanhang (speciellt skriftliga) heter Älskling.

Exempel 1; Linda Rosing.
Exempel 2; en person på facebook som i varenda status skriver saker som:
Äter frukost med min Älskling.
Har varit på promenad med min Älskling.
Imorn ska jag och min Älskling gå ut och äta.
Jag och min Älskling gör allt tillsammans.
Jag och min Älskling äterandassoverpussasgårpromenaderhandlar KAN INTE VARA UTAN MIN ÄLSKLING.
.
Alltså seriöst.
.
(Eller är jag bara avundsjuk för att M inte en endaste gång kallat mig älskling, i något sammanhang?).

It´s all about the Socialism Nightmare and other stuff:

Det här är blogginlägget som nog borde ha delats upp i flera olika, men jag orkar inte.
.
Så; den här länken hittade jag hos Petchie igår - Extremt roligt klipp om hur heeemskt det är i socialismens mardröm Sverige:
.
http://www.thedailyshow.com/video/index.jhtml?videoId=225113&title=the-stockholm-syndrome
.
Innan det var vi och såg filmen Coraline på förhandsvisning och den var riktigt bra. Typ samma som gjort Corps Bride & The Nightmare before Christmas, så gillar man dem är denna i samma klass. Helt klart sevärd!
.
Sedan hittade vi en rolig omröstning på nyhetskanalen; vilken stad i Sverige har sämst slogan?. Fagersta stod naturligtvis först med "Här får du livstid", en slogan pappa och jag har skatat på huvudet åt enda sedan skylten kom upp. Bäst på listan var nog "Trosa - världens ände".
.

It´s all about Världens Sötaste Kusinbarn:

Idag fick jag äntligen träffa lilla Nerea, kusinbarnet som fyllde 2 veckor idag. Herregud vad söt! Full med mörkt hår, stora ögon och en liten, liten kropp. Svenska bebisar är oftast rätt fula nyfödda, men en liten blandning som denna är helt perfekt ju. Jag tänkte att jag kanske skulle bli avskräckt av skrik, bajs, sömnlösa nätter och trötta ögon, men tvärtom - jag blev helt varm och vill också ha en sån (sen!). Nerea fick ugglestrumpor av mig som gick upp till hennes knän (se bild), och en liten brun klänning. Jag älskar att titta på bebiskläder, något jag gjort två gånger på bara ett par dagar nu. Inför bröllopet/dopet fick andra kusinbarnet nämligen ett par mini-pilot-briller.

It´s all about försöket att träna mindre, äta nyttigare och gå mer:

Eftersom jag inte kan kontrollera mitt ätande när jag tränar mycket har jag nu lagt om livet lite grann för att se om det funkar. Min blodgrupp säger ju att jag ska träna lugnt, om jag nu ens har blodgrupp A och om nu ens sånt där stämmer.
.
Veckan som gått:
.
Måndag, annandag påsk: 1½h promenad; ca 8km, nothing more, nothing less
Tisdag: 50 min body pump, 2h 10 min promenad; ca 13.5 km
Onsdag: 2½h promenad; ca 19 km
Torsdag: 2h promenad; ca 13.5 km
Fredag: 50 min body pump, 2 ½h promenad; ca 14 km
Lördag: Kusinbröllop, ofrivillig vilodag
Söndag: 1h 50min promenad; ca 12 km
.
Tränad tid: 100 min (för lite)
Walking tid: 12 h 30 min; 8 mil (bra)
.
Gick hungrig typ hela veckan fram tills lördagen, då nyttigheten bröts. (Jag skyller på extremt god bröllopsbuffet). Den här veckan ska jag gå mycket igen och varva body pump med kondition, men inte för mycket - det är konditionen som är min bov till överdrivet kolhydrats-sug.

It´s all about Bröllop i Västervåla:

5 personer i bilen, limmerick-bearbetande till bröllops/dop-kortet och lite käk Hummelsta, ombyte i en gammal lada full med sågspån innan bröllopsparet gick hand i hand fram till altaret och samma kvinnliga präst som höll i farfars begravning 1996 och farmors 2008 slapp äntligen se mig gråta, och vi sjöng psalmer och allt var väldigt kyrkligt och ovant, M nästan jamade fram tonerna och utanför kyrkan där i Västervåla lyste solen starkt över sjön och luften stod still.
.
Ris kastades, lite aggressivt underifrån från barnen så att bröllopspar och bebis nästan fick ta skydd, och sedan ut på landsvägar igen till festlokalen med underbart god buffé, pannacotta och fabulous bröllopstårta till fabulous bröllopspar, underhållning i form av en tvååring med albinokänsla som drack kaffe första gången när han var några månader, åt upp all pysalis från salladen och brukar dricka rött eller grönt thé om kvällarna - från en riktig thékopp.
.
Och så min M såklart, som satt lite i sin egen värld och tillverkade ringar av silversnörena som satt på servetterna och gjorde rubinen av det röda pappret till chokladhjärtan, fyra olika till mig och en till bruden, och sedan var det dax att åka hem, berättandes spökhistorier och nästan påkörande av en hare så att vi skrek medan graderna droppade till minus och vi frös som skållade råttor så fort vi lämnade bilen och var hemma runt 02.
..
All lycka till kusin Magnus och hans nyblivna fru Anna, som numera heter exakt som jag eftersom hon tagit hans efternamn.

It´s all about ett Satans Beroende:

Jag kan bara tänka på godis.

Godis.

GodIS.

GODIS.

Antagligen för att det stora påskägget från M ligger i skafferiet, antagligen för att jag fick ett litet fint rosa påskägg från jobbet igår, antagligen för att jag har sagt till mig själv att jag inte FÅR äta något onyttigt på hela veckan och istället blir helt besatt och liksom får svimningsattacker i trappan på jobbet och ser hur folk går och smaskar, köper delicatobollar från mat på jobbet-maskinen, och vid kaffemaskinen ligger det lite bullar.

Jag.

Får.

Inte.

Och jag trodde heller inte att jag var så beroende, men det är jag tydligen. Jag har abstinens. Inget socker, förutom frukt, sedan i söndags, och det känns som en evighet. Ingen kaka, inte ett russin i yoghurtchoklad ens. Idag unnade jag mig att lukta i påskägget och sedan göra en stoor smoothie istället, och möjligtvis gå lös på hembakat bröd lite senare (100% utan socker!).

GODIS GODIS GOOODIS.

Jag hatar godis och jag VILL BARA ÄTA OCH JAG ÄR BEROENDE.

Fy fan.

It´s all about Easter 2009:

Jag har haft en alldeles strålande påsk, fast såklart saknade jag farmor eftersom påsktider är farmortider. I vilket fall har jag hunnit med både att inviga säsongens löpning utomhus, tränat body pump och gått många, många mil i det fina vädret, solat på balkongen i typ 20+, fått världens största påskägg av M (som i sin tur fått det från sitt jobb), förvillat bort oss utanför Spånga, varit på IKEA och Bauhaus, hittat hur badrummet ska bli, käkat kinamat hos M:s brorsa i Sjöstaden, käkat påsklunch och sett finfina bilder på kusinens nyföding vid fullt bord hos mormor i Sjöstaden, varit ett dygn ute hos M och ätit ännu mer god lax, promenerat och promenerat lite till, samt sett filmen Australia - som gillades men innehöll typ 4 tillfällen då vi kände att The End nalkades men aldrig kom. Nedan finns några neutrala bildbevis.

Det sjukt stora påskägget. Tyvärr syns inte proportionerna så bra, men minst ett kilo...

Underbar vår i Sjöstaden.

Pappa och morbror kan skymtas gående, Sjöstaden.

(För) mycket godis; spana dessutom in världens fulaste godis (ja, gristrynet alltså).

En svanmamma vilar vid Råstasjön, Solna, påskdagen.

It´s all about Mixed Adventures, part 2:

Jag satte på mig tåget mot Mora, med Daniel från Skilda Världar i samma vagn, och alla var lite till sig eftersom det var midsommar 1998 och typ alla kollade på Skilda Världar.

,

Midsommar i Mora, och när jag väl gick av tåget och möttes av min extremt brunbrända kompis Ragnhild kändes det ganska dött, så när jag fick veta att min skärgårdskompis skulle fira midsommaraftonen i Leksand kändes det grymt lockande att åka vidare dit . (Jag undrar bara hur man kommunicerade på den där tiden, jag hade aldrig ens hållt i en mobiltelefon).

..

Sagt och gjort, påföljande dag gick vi till busshållplatsen och hoppades på en buss till Leksand - som aldrig kom eftersom den sista hade gått. Ok, men man kan ju alltid lifta, så som de tre glada typ sjuttonåriga tjejer vi var satte vi upp tummen i vädret som man ska och hoppades på det bästa. Inte så svårt kanske, mitt i raggarnästet Mora.

.

Ganska så snabbt stannade en raggar-van och dörren slängdes upp.

-Vart ska ni då brudar?

-Leksand!

-Okaaj, hoppa in, vi ska till Rättvik vilket är typ halvägs så vi kan släppa av er där.

.

Så vi hoppade in, bland dunkar av hembränt och till raggarmusik.

-Ska ni ha er en sup? undrade chauffören, som körde i ungefär 30 km/h på motorvägen.

Vi skakade på huvudet medan vi sneglade mot skuffen där ett par raggare låg utslagna i lädervästar. Det luktade sprit och wonderbaum, sommarkvällen ljus och mild, medan jag började undra om det här med att lifta till Leksand var en sån bra idé egentligen, liksom hörde mammas visa ord i bakhuvudet att lifta, det är farligt.

.

Efter en liten stund meddelade chauffören att de skulle göra en liten avstickare och hämta upp en kompis. Och så körde han in på en liten skogsväg och vi skumpade fram medan jag i ren panik tog Ragnhilds hand. Hämta upp en kompis? Här? I skogen? Ragnhild och jag tittade på varandra med skräck i ögonen och jag kände att this is it, nu är det kört för oss, här tar mitt liv slut, och jag hann inte ens fylla arton. Jag såg begravningen framför mig, hur dumma folk skulle tycka att vi var som liftade, om de överhuvudtaget skulle hitta oss där i skogen.

.

Jag funderade flera gånger på att öppna dörren och kasta mig ut, jag visste bara inte hur jag skulle lyckas få med de andra två samtidigt, så jag satt kvar. Vi fortsatte att skumpa runt i skogen medan föraren meddelade att han inte riktigt mindes var kompisen var...bara lite till...bara lite längre in i skogen...snart så...här någonstans... Och jag satt bara och väntade på döden.

.

Plötsligt vände han och sa ärsh, skitsamma, och jag tänkte att nu kommer kniven och repen upp, men efter ett tag var vi istället tillbaka ute på motorvägen och på väg mot Rättvik. Jag hade hjärtat i halsgropen.

.

Vid Rättvik var vi så lättade att jag ville gråta, äntligen fick vi gå ur bilen.

Trodde vi ja.

Föraren meddelade att äh, jag kör er hela vägen till Leksand, det är bara två mil till och om jag släpper av er här vet man ju aldrig vilka galningar som kan plocka upp er!

Vi vågade inte protestera utan satt snällt kvar i bilen, de däckade raggarna i skuffen rörde sig inte, och en annan raggarde drack stadigt hembränt och luktade lite svett.

.

I Leksand hoppade vi ur bilen och jag var så lycklig. ALIVE!

Föraren undrade varför så bråttom och om han kunde på en puss som tack, och jag rev upp en hundring ur fickan och slängde in den genom fönstret och skrek TACK FÖR SKJUTSEN, och sedan sprang vi därifrån till stadens stora midsommarstång - som det här året hade gått av på mitten, och hittade min skärgårdskompis och hennes vänner på gräsmattan.

It´s all about när döden ersätts med lycka:

..................... Kusin och jag 2007; vi har både bott ihop & svirat i Spanien back in the days
.
.MIN KUSIN HAR FÅTT EN DOTTER!

.
Åh, vad det ska shoppas barnkläder nu!
"Inga barn på g ännu..." fick jag i sms senast igår liksom.
.
We loose some, we win some.

It´s all about Mixed Adventures, part 1:

Sommardag januari 2005, Cochabamba, Bolivia.
.

Syster, bror, mamma, låtsaspappa och jag satt i Mitchubichin för att åka upp i bergen runt Cochabamba och vidare till Parque Tunari där det fanns en lagun. Bergen såg ju så små ut, hur lång tid kunde det ta? Färden började, och vägarna såg ut som flodbottnar där bilen hackade sig fram.

.

Vi stannade till vid ett vattenfall, tog upp en man som liftade till lagunen där han bodde, och resan gick vidare bland stup och stenar (ett under att mamma inte fick panik som lider av extrem höjdskräck). Plötsligt hade träd fallit ned rakt över vägen, så vi var tvugna att åka tillbaka tills vi hittade en gammal indian som frenetiskt tuggade kokablad och inte kunde spanska. Han lånade ut en yxa och vi högg oss igenom träden så att vi kunde åka vidare. Min låtsaspappa hade en påse kokablad med sig och höll ögonen på vägen och stupen medan han tuggade metodiskt.

.

Vi kom upp på 4400 meter över havet, åkte genom molnen, skymtade en indiankvinna och ett lamadjur i det kala landskapet, såg ner över hela Cochabamba och drog kläderna hårt om oss. Efter 2 ½ timme kom vi fram till lagunen, släppte av mannen, och småsyskonen frös i sina shorts och 5 plusgrader. Mannen berättade att det hade varit snö på morgonen, och att det fanns pumor, rävar, ormar, kaniner och kondorer runt lagunen, men vi såg bara fasaner.

Mannen hade tre gäster hos sig och frågade om de kunde få lifta med oss tillbaka till Cochabamba så att de slapp gå hela vägen, och vi åtta personer klämde in oss på de sju säten som fanns och började bege oss nedåt längs overkligt läskiga stup och minimala vägar. Då vi passerade platsen där vi hade huggit bort trädgrenarna satt mannen på en sten och väntade på att få tillbaka yxan, alldeles svart av smuts och med läppar illgröna av alla kokablad. En av de som liftade med oss pratade quechua och kunde vara tolk, och mannen fick tillbaka sin yxa och resten av min låtsaspappas kokablad.

.

Efter detta mötte vi den första och enda bilen på hela resan, och då körde vi i diket så att ena däcket fastnade mellan två stenar. Jag fick känslan av att vi skulle behöva övernatta i bergen och bli påhälsade av pumor och snöflingor, men eftersom vi hade med oss liftare, varav två starka killar, kunde de ganska snabbt få upp bilen igen med hjälp av kroppar och domkraft, och färden kunde fortsätta nedåt igen. Vilken tur att vi hade med oss dem!

.

Fem, sex timmar senare var vi tillbaka i Cochabamba och jag åt en surubi, en fisk från tropikerna.

It´s all about Better Times:

Nä, nu är det dags för lite glada stunder - fest med gamla Beverlyhills-gänget på Söder, så adiós!

It´s all about Citat från dagboken, april:

Flyttbilen väntar nedanför, halva full med Saras saker, och jag ler upp till öronen. Äntligen dagen jag har väntat på i så många år. Jag öppnar dörren och försöker hålla mig lugn.
Det är den första april 1999, dagen då jag flyttade hemifrån.

14/4 2000
Jag vill bevara denna stund i mitt minne för evigt. Det känns som jag är lycklig. Hur allt blir, är jag lycklig nu. Tittar ut genom fönstret och ser molnen, och det är så vackert. Livet är så underbart. Och jag åker...Jag vill alltid bevara denna tid i mitt hjärta och aldrig glömma. I alla framtids svåra tider - tänk tillbaka på dagar som denna och livet är mer än väl värt att leva.
.
Dagen efter åkte jag till Puerto Rico för första gången.

14/4 2001
Imorgon bär det av på kryssningen. Can’t wait! St. Maarten har en av världens finaste stränder (top ten) och St. Lucia är hur exotiskt som helst. 1 vecka till 5 olika öar, all inclusive. Och framförallt gratis. Sedan ska det ordnas cocktail-party för mina ”kollegor” från Trinidad, St. Croix och St. Thomas ombord på båten. Lite nervöst att stå för det faktiskt.
.
Jag hade drömjobbet på Puerto Rico. Jag var ett hav av känslor, och allting var så starkt.
.
2/4 2002
Jag tycker verkligen att det ar skitkul att berätta for alla att jag blev biten av ev apa idag då vi var i GIBRALTAR! Engelsk koloni ovanfor Afrika. Skithaftigt, massa apor som klättrade upp på bilen och jag skulle ju ut och ge dem Doritos och pilla. Jag är verkligen helt förälskad i Spanien nu och det tog mig typ 6 mån att bli...Nu vill jag stanna lika länge till, om det går.
.
Jag bodde 11 månader i Spanien och levde livet, en tid som känns så...avlägsen. Jag hade glömt att jag kände så för Spanien, eftersom förälskelsen släppte ungefär samtidigt som jag lämnade landet. Jag längtade till Puerto Rico varje dag.
.
1/4 2003
I helgen var jag på en födelsedagsfest och kände mig så lycklig med en drink i handen, glitter i ögonen då festen fortsatte på stranden, och med ett sånt dar färg-glatt hawaii ”halsband” runt halsen. Sedan var det åka bit fort, fort över bron med flaggor och känna vinden i håret. Jag levde ut föreställningen om Karibien till 100%. Jag är hemma.
.
Jag hade fått greencard och var på Puerto Rico för att stanna.
Tyvärr blev det inte så, och det var under lång tid svårt att relatera till det jag skrev i april år 2000.
.
April 2009
10 år sedan jag flyttade hemifrån.
Mer än 10 år sedan jag fastnade för Karibien.
9 år sedan jag hittade lyckan.
Och 0 år sedan jag kom på att ju lyckligare jag är, ju mer ledsen blir jag för att allting har ett slut, för att ni dör, för att jag dör, för att världen är så vacker att det gör ont.
.

Det finns egentligen inga ord.

Kan inte folk bara SLUTA DÖ någongång??!
.
Just nu vill jag bara vara liten och naiv igen och inte fatta att man inte lever förevigt.