Onyttigt igen - utvärdering:

Satan vad skönt det var att skippa Godisförbudet och äta onyttigheter fredag-lördag-söndag-måndag. Jag fick inte ens dåligt samvete, utan förlikade mig med tanken på att jag aldrig kommer bli en smalis och får springa milen med tunga ben.
.
Idag visade vågen ett helt kilo mindre än i fredags. Jag gillar min onyttighets-diet bättre än den andra måste jag nog säga.
.
Ps. Jag äter oftast nyttig mat och vräker inte i mig 17 kilo godis om året, och så tränar jag regelbundet. Vill annars inte rekommendera min diet till någon icke-hyperaktiv eller stillasittande person.
Ps2. Är helt inne i löpandet igen. 3 ggr förra veckan och hittills 1 gång denna vecka (imorse). Me like!

Typ 2 veckor utan godis - utvärdering:

Nu har jag inte ätit godis/snacks/chips/bullar/kakor osv på snart två veckor och står typ inte ut längre. Under denna relativt korta tid (som har känts som en evighet) har jag varken gått ner ett endaste hekto eller mått bättre. Jag har istället gått upp några hekto. Whats the point då, tänker jag? Första veckan var sjukt jobbig. Under den här tiden har det bjudits på smarriga bullar, tårtor, kakor osv på jobbet säkert fyra gånger. Jag har varit på fest utan att röra chipsskålen och jag har haft de fina chokladpralinerna från mormor framme på köksbordet i en skål varje dag bara för att retas.
.
Inget gott har kommit ut från detta. Stört. Kunde jag inte ha fått gått ner ett ynka hekto bara för att få känna att något bra kommit ut från detta? Hur kul är det att ligga på 3kg PLUS från semestern i januari, då jag inte tränade och åt precis vad jag ville inkl. kakor typ varje dag? (Alltså: Jag har gått upp 3kg från att jag kom hem från semestern, där jag gick ner 2kg. Och nej - inte i muskler).
.
Idag jobbar jag till och med hemifrån för att jag sedan igår har känt mig yr och svag. Jag är säker på att en nybakt bulle hade fått mig att känna mig piggare...
.
Lösgodiset kan jag gärna skippa, egentligen äter jag just godis väldigt sällan, men naturella chips, hempoppade popcorn, hembakta bullar/kladdkaka...är det så himla farligt egentligen? Måste jag alltid vara så drastisk?
.
De gånger när folk har påpekat att jag har gått ner i vikt och frågat hur, är svaret alltid detsamma:
-Eh...jag har inte tränat på någon månad och så har jag ätit precis vad jag vill...
.

It's not fair!

Morning Runs:

Gud vad jag diggar mina träningskompisar, numer även Real Friends.

.

Jag:

-Drog på löptur imorse och tänkte köra en repris, vad sägs om att haka på imorn kl. 07?

Träningskompis 2:

- Varför inte!

.

Så klockan 07 imorse stod hon som bestämt så fint och väntade på mig vid sjöarna. Lovely.

It's all about poledancing:

I lördags var jag hemma hos min ena träningskompis (jag åt inte godis eller chips!!) och provade den eminenta sporten pole-dance. Jag lovar er, det är mycket svårare än vad det ser ut. Nästintill omöjligt. Att kasta sig upp på den där stången resulterade i blåmärken, ömma axlar, lår, armar, händer, brännsår lite här och var samt ett fasligt dåligt självförtroende (Gud vad jag är osexig, sjukt tung, osmidig, ovig, dålig osv).
.
Kul var det iallafall, och jag ser fram emot en Uppföljningslektion. Jag måste ju lära mig Fireman ordentligt. Helt klart underskattad sport. Rekommenderas.

Roots:

Igår kväll läste jag ut Rötter av Alex Haley, boken som kom ut 1976, blev succé och sedan en tv-serie som jag följde för typ 20 år sedan. Boken fick jag av mamma för 15 år sedan, och den stod orörd i morfars gamla bokhylla hos mig tills för två veckor sedan.
.
När jag äntligen började läsa boken kunde jag knappt släppa den. Jag vet inte hur många tårar jag har fällt över den grymma slavbehandlingen och afrikanen Kunta Kintes öde då han på 1700-talet blev bortrövad av slavhandlare när han var ute i skogen för att samla trä till en trumma.
.
Boken fortsätter sedan genom hela släktens historia fram till slaveriets avskaffande, generation efter generation, och arvet som ständigt följer med och inte får glömmas.
.
Översättningen är förvisso vedervärdig, men boken är helt underbar och gripande på alla sätt och vis. Dessutom är den based on a true story... Av mig får den onekligen fem av fem stjärnor!

Fantastic Movie:

Åh, jag bara älskar Wes Andersons filmer - och denna är inget undantag. Fantastic Mr. Fox, som fick oscarsnominiering, är helt underbar, galen, fin, rolig och vacker. Den handlar om en rävfamilj, där pappan skriver kolumner i en tidning men är besatt av att stjäla kycklingar/kalkoner - vilket leder till problem för hela djurvärlden när människorna en gång för alla bestämmer sig för att skjuta räven till varje pris. Love, love, love.

.

Dagens INTE köp:

Hotell.

För jag glömde kanske att tillägga att vi egentligen inte ska till Barcelona, utan till San Pol någon timme utanför Barcelona. Där ska vi bo hos kusinen och hennes katalanske man samt sötaste ksinbarnet Nerea. Den katalanske släkten har nämligen ett fyra-vånings-hus vid stranden...
.
Ps. Är lite orolig över flygbiljetten. Priset sänktes plötsligt och jag slog till, men trots att jag har betalat (och fått "betalning registrerad") står det endast "bokad". Sen fick jag någon konstig itinerary med "Class: First", vilket känns totalt orimligt för dryga 800 spänn per person. *Help*.

Dagens köp:

Barcelona för två, 13 - 17 augusti.

.

Sweet!

Pappersblommor:

M:s brors tjej är väldigt kreativ - det var hon som gav mig garn och stickor i födelsedagspresent och som lärde mig att sticka på nytt. Hon tillverkar glasunderlägg av pussel och klipper och fixar med magnetpapper till théburkar, och jag är alltid lika imponerad. Jag är inte det minsta intresserad av scrapbooking och sånt som jag inte tycker att man har någon användning för, men sånna här andra grejjer - det är skitkul.
.
Som rosor med blad tillverkade av servetter t.ex., vilket såklart är en annan sak som hon lärde mig när vi var där på middag en söndag för inte så länge sedan. Skitgulligt. Och enkelt. Igår gjorde jag tre stycken av ett par servetter som blev över från den grekiska take-away:en - dessa kan skådas på fotot ovan.
.

Bakom rosorna står förresten ett litet vykort som min yngsta syster målade till mig när hon var 7½ bast. "Till en av verdens snälaste systrar!!!" - Kan man bli mer diplomatisk?! Hon har nämligen två storasystrar.

Dumma Dulces!

I söndags bestämde jag mig för att inte äta något godis* på bra länge (eller ett litet tag iallafall...). Jag fick en överdos i påsk och det ligger nu säkert ett kilo godis i skafferiet (Eftersom jag hade påskbuffé för 10 släktingar på lördagen fick jag en hel drös med påskägg). Förutom dessa gömmor har jag tre olika Ben & Jerrys i frysen och chips samt jolly ranchers i olika skåp. Hm...

.

I vilket fall blev jag extra avskräckt när jag hörde att svenskar äter över 17 kilo lösgodis PER PERSON OCH ÅR. Say what?! VILKA människor är detta? Jag lovar och svär att jag har långt kvar till mer än 1 kilo i månaden...

.

Idag är det onsdag och jag har klarat mig hittills, men hallå - typ 3 dagar och jag är redan lite småsugen på chips - hur bra är det?

.

Det där med "ta en frukt istället" funkar sådär, speciellt eftersom jag inte ens åt en hel räkgrönsallad till lunch, men ska jag bli lättare inför sommarens löparlopp så ska jag!

.

Igår sprang jag förövrigt 8,8 km på kvällen (50,5 min) - lagom skönt tills jag fick en blåsa på foten.

..

* Inkluderar glass, chips, kakor, choklad, efterrätter osv

Adios Gym!

Nervöst, pirrigt, lite veligt, men tillslut: Jag har precis sagt upp mitt träningskort. Fast med två månaders uppsägningstid.

.

Det känns riktigt bra faktiskt.

.

Jag vill träna ute - springa, gå, stressa ned. Och så finns det gym på jobbet, kompis Sara är Friskis-instruktör, M har gym och badminton + pingis på jobbet, alla spelar bandy på tisdagar - så who needs a paid gym liksom?

.

För mina 333, 33 sek friskvårdbidrag i månaden hade jag tänkt unna mig riktigt bra grejjer - kanske massage? Ridning? Dietist?

.

Står jag inte ut kan jag ju alltid köpa nytt gymkort i vinter igen.

Historiens tio sämsta teknik-spådomar:

"Det kommer aldrig byggas ett större flygplan, sa en ingenjör på Boeing år 1933. Då hade Boeing premiär för deras 247, ett tvåmotorigt plan med tio sittplatser. Idag finns Airbus A380 med plats för 853 passagerare"

.

"Amerikanerna har behov av telefonen, men vi har inte det. Vi har gott om springpojkar, sa sir William Preece år 1878, chefsingenjör på Brittiska postverket".

.

"Världsmarknaden för kopieringsapparaterna är max 5 000 enheter, sa IBM år 1959 till grundarna av Xerox och menade att kopiatorn inte hade en tillräckligt stor marknad".

´.

"Home Taping Is Killing Music, sa en kampanj från 1980-talet, bakom stod brittiska upphovrättsföreningen, man påstod att folk som spelade in musik från radion till kassetter skulle förstöra hela musikindustrin. Resonemanget känns väldigt bekant 2010, men nu är det fildelningen som påstås döda musiken".

.

"Kärnkraftsdrivna dammsugare kommer förmodligen bli en verklighet inom tio år, sa Alex Lewyt till New York Times 1955, chef på dammsugartillverkaren Lewyt Corp".

.

"Hästen är här för att stanna och bilen är bara en nymodighet, en modefluga, sa chefen på Michigan Savings Bank i råd till Henry Fords advokat Horace Rackham. Han avrådde från att investera i Ford år 1903".

.

"När världsutställningen i Paris stänger kommer det elektriska ljuset släckas samtidigt och ingen kommer höra talas om det, sa Oxfordsprofessorn Erasmus Wilson år 1878".

.

"Biografen är lite mer än en modefluga, det är konserverad drama. Vad publiken verkligen vill se är kött och blod på scenen, sa Charlie Chaplin år 1916".

.

"Televisionen kommer inte kunna hålla marknadsandelen efter de första sex månaderna. Folk kommer snart tröttna på titta på en plywood-låda varje kväll, sa Darryl Zanuck år 1946, filmproducent på 20th Century Fox".

.

"Det finns ingen anledning att någon skulle vilja ha en dator i sina hem, sa Ken Olson år 1977, chef på Digital Equipment Corp (tillverkare av stordatorer), när han argumenterade mot persondatorn".

.

.

Spådomarna är hämtade från IDG.se. Kanske får detta en att tänka till då välkända personer uttalar sig om framtiden även idag?

Cigaretter som svanmat, och Glad Påsk!

Blev så jäla irri när jag var och sprang 6,6 km nyss (ute för första gången denna säsong!) då en ungdoms-slyngel försökte mata en svan med en cigarett. VAD är det för fel på folk?! Jag kunde inte hålla käft utan halvkrek ÄR DU HELT DUM I HUVVET ELLER?! Hade gärna stannat och predikat, men jag ville inte sinka springtiden ännu mer som inte blev särskilt bra ändå (38min).

.

Förutom sånna här incidenter som stör mig rätt ofta så hade jag det väldigt sweet idag; 10 familjemedlemmar på besök som avnjöt min påskbuffé och M:s smarriga påskmuffins. Älskar att träffa familjen. Nästa tillfälle blir imorgon, då Nerea har sitt ettårskalas. Jippie!.

Felices Pascuas! Glad Påsk!

Global Falafel Appreciation Day:

Idag var det Global Falafel Appreciation Day, och jag hade tydligen svarat "attending" på Facebook och således förbundit mig till att käka falafel idag.

.

But I didn't.

.

Till lunch kom ena syrran över till jobbet på besök, så jag bjöd henne gå grekiska kolgrillen (yum!), och till middag var jag hemma hos kusinen, hennes man och sötaste kusinbarnet Nerea där det bjöds på kyckling och ris. (Undrar om det gills om man skjuter upp falafelätandet några dagar? Jag äter ju falafel då och då ändå - grymt gott, tycker ni inte?).

.

Förövrigt så är Nerea fortfarande den sötaste jag vet. Hon lekte med mig hela kvällen och grät när jag skulle gå. Om en vecka fyller hon 1 år, så snart blir det kalas med pompa och ståt!

Sötaste Filmen:

Älskade ettan, älskade tvåan. Det tog ett par veckor att se klart filmen tillsammans med M (tid - var är du?), men igår såg vi äntligen klart den. Gud, så söta de är! Man kan inte annat än bli alldeles varm och önska att man hade en Theodor-chipmunk som inneboende.

Middag med kombinerad spanskalektion:

Fårö i somras med b.la. Madde och Weronica

,

Lördag: 5 km på 26min 20sek (säsongsbästa!), 2-timmars-siesta och mysig middag hos Madde med Weronica där vi körde spanskalektion. De frågade, jag svarade, och jag kom samtidigt på hur mycket jag saknar den delen av mitt liv; att prata/skriva spanska dagligen. Borde prata mer spanska med M, men gör det helt enkelt inte. Även om han pratar spanska med mig, så svarar jag på svenska. För några år sedan hade jag svarat på spanska. Carajo.

.

Ps. Åh, längtar till sommaren, och att förhoppningsvis kunna hälsa på Weronica & Madde på Gotland igen för en typ fjärde gång.

,

Ps 2. Vi missade Earth Hour med 40 minuter, men kompenserade genom att ha allt släckt i 90 minuter.

Hotell och taxi, not my thing.

Sov precis två nätter här...

.

Jag gillar inte att bo på hotell, och jag hatar att åka taxi. Är jag ensam om det eller? Tycker inte om att sova i en säng som miljoner personer har sovit i och Gud vet gjort vad, med lakan som har tvättats i vet inte vad, och bäddats av vet inte vem; duscha i badkar där smutsiga människor från världens alla hörn har har sköljt sig rena, och sitta på stolar där svettiga businessmen suttit.

.

Taxi är läskigt eftersom jag aldrig vet hur chauffören skall vara. De danska är galna. Exempel från imorse från hotellet till kontoret: Persisk musik på högsta volym, hans säkerhetsbälte spänt bakom stolen (inget fegsnöre här inte), bortfällda nackstöd, köra i 200 på motorvägen, gärna bromsa-gasa-bromsa-gasa konstant så att man vill spy, sen en extra kortavgift fast den inte finns, men jag orkar inte ifrågasätta. Idag har jag åkt taxi tre gånger, och det är så jävla skönt att vara hemma. Sova i min säng, äta min mat, duscha i mitt badkar, och få gå till jobbet imorn.

.

Tillbaka i kyliga Stockholm, från ett Köpenhamn med 17+ och sol. Älskar Köpenhamn, men som vanligt - hemma bäst. Extra nice att mötas av brev med fet skatteåterbäring också. Yey!

Sammanfattning av Precious:

Sorgligaste, jävla storyn jag någonsin sett. Jag väntade typ hela filmen på den där peppen som folk pratat om, att mitt i den där hemskheten så skulle ett ljus tändas. Så fint då, att ljuset var släckt i ungefär filmens alla sekunder utom en, och egentligen knappt då heller. Fy fan alltså.
.
Kan i alla fall fatta att Preious "mamma" fick den där Oscarn, hon spelade sjukt bra.
.
Ps. Hur ska jag nu kunna somna i ensamheten på hotellet? Tänkte börja kolla på en annan film för att koppla bort, men kom på att jag bara har med mig typ Sin Nombre och Veronica decides to die - kanske inte mycket pepp där heller...

Precious i Köpenhamn.

Cashews och toblerone; nyttigaste middagen ever.

Ensam på hotellet i Köpenhamn.

Var nog världens snobb när jag checkade in och ba va, finns det inget gym? Och frukostbuffé ingår alltså inte? Förvisso ligger hotellet bredvid Nyhavn, men hallå, inget gym!

.

Sprang 5km på 26min 26sek idag efter lunch. Det var jobbigt, skitjobbigt. Fast det är skönt att det går så himla fort att bli bättre. Och egentligen blir jag mest irriterad på mig själv för att jag alltid måste slå något slags rekord. Räcker det inte bara att springa?

.

Ska lägga mig och kolla Precious nu, som jag har velat se i ett par månader - och ännu mer efter att jag såg Oscarsgalan härom veckan där en Oscar delades ut för bästa kvinnliga biroll. Kommer garanterat att grina floder.

Copenhagen here I come, again:

I eftermiddag åker jag till Köpenhamn, kommer hem torsdag kväll. Jag ska utbilda två danskar, käka frukost med teamet och sova två, ensamma nätter på ett hotell i stan. Jag tycker att det känns lite läskigt att vara två dygn själv sådär på ett nytt hotell, men det blir säkert bra. Tydligen ligger det nära vattnet där man kan både shoppa och få sig en god löptur.

.

Appropå löpning så sprang jag igår 5km på 27min & 15sek, vilket är bra för att vara jag med tanke på att löparsäsongen utomhus inte har startat för mig del. Jag måste ladda eftersom jag ska springa Vårruset 1 juni (5km) och Blodomloppet 10 juni (10km). Jag hade tänkt springa Sundbybergsloppet (10km) den 10 augusti också, men då är jag i Helsingör (Danmark) med jobbet...

.

Under dagen idag jobbar jag hemma först eftersom det blir många timmar framöver. Jag jobbar fortsatt heltid för två och känner mig konstant stressad, vilket jag hoppas ska släppa då jag har utbildat de två nya. Fast jag trivs. Och om en vecka firar jag ett år i det teamet jag jobbar i nu, hurra!

Bara lite mer jobbgrejs:

FRUKTANSVÄRT irriterande. Jag sitter vid jobbdatorn (En ny! Liten! Fin!) och skulle jobba ett par timmar hemifrån (akuta saker!) när jag plötsligt är spärrad från intranätet (katastrof!). Typ alla saker jag behöver ligger där och nu kan jag inte göra det jag hade lovat; att fixa fem danska kontrakt och se till att expertmötet inte behöver avlysas nästa vecka. Detta innebär väl att jag får vara klockan halv sju på jobbet imorn istället för att hinna. Happy times.
.
Fast jävlar vad jag trivs på jobbet, och jävlar vad glad jag är över att vara där. Det känns så himla bra. Hur stressad och gråtfärdig jag än var idag på grund av stressen att jobba heltid för två (norska kollegan långtidssjukskriven), så är jag så glad. Nästa vecka ska jag åka två nätter till Köpenhamn och utbilda två stycken danskar i processen som skall hjälpa mitt team resten av året. Sjukt bra. Snacka om att mina studier lönade sig. Jag ser livet framför mig (och första månadslönen imorn).

Dagens Blombud.

Idag fick jag blombud till jobbet.

-

De ringde på morgonen och jag gick och väntade hela dagen och hoppades på en hemlig beundrare.

.

Det var det inte.

.

Det var från förra chefen på bemanningsföretaget som ville gratta mig till tjänsten.

.

(Faktiskt andra buketten tulpaner på 5 dagar - först av ena träningskompisen i söndags, och nu av fd. chef. Sweet!)

Chokladmousse:

Hemmagjord chokladmousse till söndagens tjejkväll hos mig...Yum!

Flygplanslycka (?!) II:

Så himla TYPISKT när man har hittat bra, billig resa, fått ledigt 1.5 dagar av chefen, och bara ska köpa biljetten när den plötsligt inte finns mer, alternativt har tredubblats i pris. Jävla skit! Nu sitter jag och uppdaterar flygsidorna och vaktar på Wien-biljetten i slutet av april stup i kvarten...Vill vill vill, men vill inte, inte, inte betala sådär mycket mer än vad som var tänkt.

Flygplanslycka (?!)

Jag får alltid mens när jag flyger. Alltid. Fattar inte. Antingen på väg till flyget (oftast, så att jag ska ha ont hela resan), på flyget dit (för att behöva byta trosor och fixa på äcklig flygtoa där någon har kissat utanför och handfatet är fyllt av smutsig tvål), eller på flyget hem (äcklig toa igen).

.
Får jag inte mens blir jag sjuk precis innan.
.
Eller som igår; både förkyld, och sedan mens på flygresan hem. Hurra för mig.
,

Jag unnade mig iallafall Norges godaste godis; SMASH! En superpåse. Nästan värt smärtan.
, .
.
.(Utöver detta brukar ju som ni vet annat hända också; borttappat bagage, trasiga motorer, fastfrusna hjul, trasig air condition osv, men inget av detta hände igår. Inte ens en liten futtig försening)

Imorgon Oslo;

Det är så typiskt, har blivit förkyld lagom tills då jag verkligen inte får bli förkyld.

.

Imorn ska jag flyga till Oslo kl.07:20 och flyger hem kl.19:30 (hoppas jag hinner se Wero en sväng, men jag har massor med jobb att göra). Min norska kollega har blivit sjuk, så jag ska vara hennes back-up så länge. Detta innebär ungefär 70 timmar jobb i veckan, vilket min danska chef tack och lov inser är omöjligt, men jag ska ha hand om de mest akuta sakerna. Vet inte om det är en bra eller dålig grej, men jag hade lätt kunnat jobba 70h i veckan under ett par månader om chefen sa ok. Varning..?

Chokladmus eller glass i bollen med rostat mjöl?

En kollega var precis på Kanarieöarna och fotade den här menyn.

.

Vilken efterrätt hade du valt?

OMG it's alive!

Jag hittade nyss den här i mitt ena köksskåp. Nästan lite synd att slänga, den verkar ju uppenbarligen trivas.

.

Dax att städa..?

Bra-helg.

Helgen var skitbra. Lugn. Behövlig. Precis som jag ville ha den.

..

• Käkade med M, hans brorsa + tjej och morsa och bjöd på hemmagjord chokladmousse


• Upp 3:30 på lördagen eftersom M skulle åka bort


• 1h powerwalk i strålande sol


• Shoppade en vardagsklänning (och en tröja - men den skall tillbaka)


• Köpte massa garn på Ljunqvists (se fotot!) och började sticka en halsduk till M i svartvitt (hann sticka klart ett helt nystan på 200 meter...)


• Träffade syrran och skulle gå promenad, men vi åkte hem till pappa istället och åt blåbärspaj med soyaglass


• Såg tre filmer; Män som hatar kvinnor, Spread & Have you heard about the Morgans?


• Läste ut Singoalla av Viktor Rydberg på gammelsvenska


• Gick till gymmet och sprang 5km på 28min


• Käkade Kina-mat ute med pappa


• Åkte till mormor med pappa och spelade alfapet samt fikade i fyra timmar, även med morbror

Kvinnodagen.

Första dagen som officiellt anställd (fast jag har varit på företaget i 1.5år). Lägligt på kvinnodagen, som jag annars inte har märkt av. Syrran ringde och frågade om jag skulle gå och demonstrera, och jag kände hur jag liksom inte orkade och hur stor skillnad det är mot för en sisådär 15 år sen. Då demonstrerade jag hejvilt. För jämlikhet, för rätten till abort, för höjt studiebidrag, mot rasism - you name it. Nästa år, nästa år ska jag minsann gå med syrran och hennes kompisar, men idag, då sitter jag hemma framför Biggest Loser...
.
Första dagen som officiellt anställd alltså, och det här med rikskuponger är redan läskigt. Jag glömmer liksom bort att de faktiskt är pengar. Käkade lunch ute med en kollega och ba jaha, det här kommer från och med nu vara vardagsmat? Inte behöva räkna varje öre? Pillade lite med jobbmobilen och måste lära mig hur Ericsson funkar, och sen kom mitt Eurocard. Jag har inte fattat än att jag inte längre är student.

Retard?

Något efter alla andra såg jag äntligen Män som hatar kvinnor igår - med inställningen att den skulle vara rätt dålig. Jag gillade inte boken sådär väldans mycket heller, fattade inte riktigt uppmärksamheten. Till och med ute på en ö i Karibien så vet folk att aaah, Sverige, Stieg Larsson!. Det där sista fattar jag förvisso fortfarande inte, för så bra är den ju inte, men jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Jag gillade fakiskt filmen bättre än boken - vilket är ytterst ovanligt. Lisbet Salanders hämnd på sin förmyndare är den bästa i världshistorien, men jag tycker inte att Michael Nyqvist spelade särskilt bra. Oavsett blev jag sugen på att se fortsättningen, och det hade jag verkligen aldrig trott.

Tillägg:

...Till förra inlägget; Jag har fått en viss-tids-anställning året ut. Jag är dock nöjd, eftersom inget i dagsläget säger varför det inte skulle kunna förlängas. Allt kan alltid hända oavsett, både åt det ena och det andra hållet. Det är alltså ingen tillsvidare-anställning (det som en del av er kallar fast anställning; fast anställning är egentligen något annat som extremt få har, t.ex. domare som i princip inte går att avsätta)

.

Förutom månadslönen så får jag himla många bra förmåner som jag aldrig har haft innan; ett saftigt friskvårdsbidrag som täcker hela årskortet på gymmet, 36.25-timmars veckor, 32 dagar semester, rikskuponger, 2 timmar åt friskvård i veckan, 2 dagar att jobba hemifrån i månaden, mobil, kreditkort, flextid och extra pensionspremier, rese- och livförsäkring etc. Det är egentligen ganska hemskt vad mycket man går miste om om man inte har månadslön - nästan någon form av diskriminering skulle jag vilja säga. Framtidsstressen har för min del äntligen lagts på is ett tag.

.

Hello Good Life!

Gud.Vilken.Dag.
.
Först utbildning hela dagen, precis som igår (förutom att igår jobbade jag några timmar utöver heldagens utbildning och tränade sen 90min förutom 60min promenad, ja ni vet).
.
Sen var ju min danska chef på utbildningen idag eftersom han skulle prata om min avdelning i två timmar (samt även om mitt arbete inför de nyanställda), och vi hade även en 1:1.
.
Under 1:1:an händer det som har varit mitt mål sedan jag började på företaget för 1.5 år sedan medan jag ännu var student; ett kontrakt med heltidslön (jag framförde löneanspåk tidigare) och för mig enorma förmåner slängs äntligen fram -och jag skriver under. Kontraktet som konsult avslutas äntligen och jag har mitt första jobb med månadslön och allt det där andra.
.
Efter det fattar jag knappt att det är sant, att jag faktiskt på första dagen efter examen och semester (den första februari) efter 30 minuter, fick ett telefonsamtal med förfrågan om jag ville jobba heltid med det jag har gjort det senaste året, den enda som gör det jag gör i Sverige, och sedan ändå svävar runt i ovisshet tills idag och boom - mitt i besparingstider och nedskärningar och massa uppsägningar får jag det här jobbet - efter allt slit och allt kämpande.
.
Sedan åker vi på afterwork vid Odenplan och spelar biljard och käkar fajitasbuffé och de som har jobbat i mer än 10 år berättar historiska minnen från företaget och vi alla blandar dem med livserfarenheter och jag bara njuter och känner att Im loving it.
.
Säger bara en sak - Hello good life! Hoppas att du är här för att stanna!

Livet med min syster Madonna:

Okej, jag älskar ju Madonna (always have, always will) och den här boken får mig knappast att ändra uppfattning om hennes enorma begåvning, musik och allt annat. Poängen av författaren, dvs Madonnas lillebror, är ju att få Madonna att framstå som en egoistisk, kall och ganska osäker person som bara bryr sig om medial uppmärksamhet och pengar. Well... för det första så är det väl ganska självklart att man måste vara lite hård och egoistisk för att komma så långt som Madonna har gjort? Var detta något nytt? För det andra så får lillbrorsans försök till hämnd och att hävda sig själv inte den effekt som han antagligen vill åstadkomma. Ett exempel: Lillbrorsan "tar kokain ett par gånger i veckan och festar ganska hårt", och Madonna anklagar honom för att ha drogproblem, vilket han menar är totalt fel och elakt av Madonna (Eh? Är det så konstigt att hon anser att han har drogproblem?) Genomgående i boken framstår lillbrorsan som den osäkra svansen som bara har hängt på och glidit fram på Madonnas stjärnglans- och sedan är arg på henne för det (Avundsjuk?).

.

Bitvis är boken dock ganska kul att läsa, eftersom man får följa Madonna genom många delar av hennes liv fram till år 2007. Var hon har bott, hur hon träffade Sean Penn och Warren Beatty, vilka klubbar hon spelade på och så vidare, men språket är så himla dåligt att jag blev ännu mer irriterad. Förvisso är det väl översättaren som är dålig eftersom jag läste den på svenska, men ändå. Slarvfel som "hon har gör" och liknande förekommer många gånger.

.

Jag var ganska fientligt inställd till boken redan innan jag började läsa den (tycker att det är så fult att sälja ut sin syster sådär bara för att hon är superkändis), och den får inga hyllningar av mig direkt. Två stjärnor av fem på boktipset, verkligen inte mer än så.

Jag kan själv.

Min första sjal!

,

Tog en dryg vecka, och inte blev den särskilt snygg eftersom jag inte fattade mönstret, men jag har gjort den själv och det var dessutom kul, så more to come!

Lördagslyx:

Jag blev totalt borskämd av M i lördags med önskade tre-rätters:

.

... Förrätt bestående av ruccola, spenat, coctailtomater och fetaost...

,
... Bouillabaisse med en massa lax, torsk och räkor. Saffrans-smaken sitter i än...
.
... Hemmagjord chokladmousse, jordgubbar och färsk ananas formad till små hjärtan, hihi!

Live på Sugarbar.

Igår efter jobbet åkte min träningskompis Tanja och jag till den persiska restaurangen/baren Sugarbar i stan för att se min söta vän Caroline uppträda - för första gången! Vi mötte även upp mina andra vänner och käkade persiskt mat (inte särskilt tilltalande för smaklökarna, men mycket bra valt ställe - Carolines pappa är dessutom från Iran). Efter kycklingsspett och ris ställde vi oss i en förväntansfull skara vid scenen när Caroline började spela piano och sjunga. Jag blev så rörd att jag fick tårar i ögonen. Jag tror helt klart på en skiva i framtiden. Kanske blir hon en liten stjärna i Australien... När jag lärde känna Caroline var hon som en liten knopp, och nu har hon slagit ut i full blom. Helt underbart.
.
Förövrigt tyckte jag att det var skitmysigt att göra en sån grej en vardag. Dessutom extra kul att jag har börjat hänga med träningskompisarna på fritiden - de är helt amazing. Annars blir det mest alltid hem, ta det lugnt, träna, möjligtvis träffa släkt, hem till nån och äta middag och hänga lite. Eftersom jag både jobbar, tränar och bor inom en radie av 3,5 km blir jag extra lat och håller mig mest i hemtrakterna på vardagarna (Hur svårt är det att sätta sig på en buss i 15 minuter eller tunnelbana i typ 10 egentligen?).

Recension av fler Februariböcker:

Under månaden som gått har jag, förutom Lolita, läst en bok jag skäms för; En av Denise Rudberg. Som en dålig såpa. Helt meningslös. Hette den Åse? Den handlade om en överklasstjej som startat eget och som det går så bra för, och såklart hittar hon stora kärleken och hinner med lite dramatik på vägen. Inte bra, alls. Jag har läst flera av Rydberg (don´t ask me why), men en jag faktiskt halvgillade var Väninnan.
.
Sedan läste jag Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist, och som vanligt blir man helt medryckt av hans böcker! Jag älskade både Låt den rätte komma in och Människohamn - så även denna. Kanske snäppet bättre än Människohamn till och med. Författaren har sån fantasi, språk, inlevelse - allt! Den här boken är lättläst, sorglig och vacker - trots att storyn är totalt orealistisk. Fem stjärnor på Boktipset.se!

Recension av Lolita:

Boken av ryska Nabokov är vidrig och vacker på samma gång, och märkligt nog gör den att man någonstans känner sympati med mannen - Humbert, Humbert - trots att han är en pedofil och ett, som han beskriver sig själv, monster som från första ögonblicket blir handlöst förälskad och senare besatt av tolvåriga "nymfetten" Dolores (Lolita). Ett barn, som han sedan blir styvpappa åt. Jag är helt förundrad över hur ett sådant makabert ämne kan beskrivas med sådana vackra, poetiska ord. Språket är ett nöje att läsa från början till slut, även om boken någonstans efter de första 200 sidorna var seg i ungefär kommande hundra. Slutet tog en totalvändning och kändes nästan som en annan bok, men fortfarande lika vacker.
.
För att citera lite av de vackra vidrigheterna från boken:

...på ett strategiskt ställe med min skolkande skolflicka intill mig i bilen, för att se på barnen som lämnade skolan - alltid en vacker syn. Nöjet av detta slag tråkade snart ut lättuttråkade Lolita och eftersom hon i likhet med alla andra barn saknade förståelse för andra personers nycker brukade hon förolämpa mig och mitt behov att bli smekt av henne medan blåögda små brunetter i blå shorts, rödluvor i gröna boleros och suddida pojkaktiga blondiner i blekta linnebyxor promenerade förbi i solskenet.
.
Jag brydde mig egentligen inte om var vi bodde så länge jag kunde låsa in Lolita någonstans...
.
...ty vad jag fruktade mest var inte att hon skulle ruinera mig, utan att hon skulle skrapa ihop tillräckligt med pengar för att rymma...
.
Hon famlade efter ord. Jag skänkte henne dem i tankarna. "Han krossade mitt hjärta. Du krossade mitt liv".
.
Boken får ändå högsta betyg av mig på Boktipset.se trots ämnet, och jag är förstummad över hur boken ens har kunnat skrivas. Jag måste se Kubricks film - som med all säkerhet framställer boken på ett helt annat sätt, säkert som en något snedvriden kärlekshistoria och inte som den vidrighet den faktiskt är när man läser mellan raderna.

Städerska?

Städar och lyssnar på Madonna denna söndagkväll efter lax-och alfapeteftermiddag hos mormor (och ja, jag lärde henne att strecha ryggen efter motionscykeln).

,

Tänkte på att jag inte tycker att det är så snorkul att dammsuga och diska direkt. Men sen tänkte jag på då vi hyrde en lägenhet i Buenos Aires och en städerska kom varje vecka. Städerskan ingick liksom i hyran. Jag ogillade det så sjukt mycket. Kände press att städa innan hon kom, tyckte att det var jobbigt att hon pillade på våra saker och tog i vår disk. Pinsamt, nästan. Och jobbigt. Tyckte synd om henne. Vem vet var de händer varit och var de tvingas vara? Typ.

.

Med det i åtanke gläder jag mig faktiskt ändå åt att städa själv, för jag har provat på att ha en städerska och jag gillade det inte. Inte alls.

Realtid from SL with love.

15:54 mot Västerhaninge Ny tid 16:39
16:09 mot Västerhaninge Ny tid 16:37
16:24 mot Västerhaningen TÅGET ÄR INSTÄLLT
.
Ska det blir taxi igen på SL:s bekostnad som igår månne? Har iallafall en skitgod brunch i magen som åts med träningskompisarna. Alltid något.

Avundsjuka?

Hej kära Bullen.

l

Jag har ett problem. Jag blir avundsjuk på översminkade, blonderade överklassbrudar som inte jobbar eller pluggar och lever på sin killes pengar och får en väska av äääkta alligatorskinn i present.

l

Not!

.

När man reagerar på en sådan sak, och främst över hennes egen kommentar att hon allmänt inte har någon koll eller intresse av vilka djur som är utrotningshotade osv, så får man den sedvanliga kommentaren att man bara är avundsjuk. Så fort man reagerar på någonting osmakligt som har med pengar att göra i Sverige så blir man kallad avundsjuk. För visst är man avundsjuk på en sådan sak? Är ni inte det? Ignorans, materialism, ytlighet och produkter av utrotningshotade djur är precis vad jag suktar efter! (OBS - vet bara att alligatorer var utrotningshotade förut, vet inte om de är det längre?).

.

Jag är också avundsjuk på att vara helt beroende av min pojkvän och ägna dagarna åt att sova till typ kl.16 medan jag ser livet passera utan att uträtta en enda sak av värde eller djup.

.

Åh, jag är så glad över att vara jag och att jag har det jag har! Erkänn att ni är avundsjuka?

.

Ps. Dagens bloggtips är med andra ord denna blogg. Jag trodde under flera veckor att det var en påhittad blogg, men den verkar dock vara sann.

Whats up with killar och innebandy? Och så snacket med chefen, ja.

En timme innebandy med jobbet?

Bad idea.

Jag kan bara skriva med vänster hand och möjligtvis högra pekfingret. Tummen är uppsvälld till det dubbla och lite blod har sipprat ut från sönderslaget nagelband. Högra benet är rött efter parerade bollar och min hjärna försöker febrilt komma underfund med vad det är med killar och bandy. Jösses amalia alltså.

Jag tröstäter Ben & Jerrys (efter två laktostabletter) och ska kolla på finalen av Biggest Loser istället för att gå och träna spinning och pump.

.

1:1 med chefen, ja. Alla i teamet väntade spänt på The Good News.

Som inte kom.

Det kom inga news alls.

För hon på Finance som han skulle prata med var sjuk utan att meddela honom, och HR-chefen var på semester. Fint, han hade ju bara flugit från Köpenhamn. Förvisso knappast bara för detta, men ändå.

Snart, jag prioriterar det den här veckan.

Sure, jag har bara väntat i 16 dagar.

Jobbigt bara när bollen ligger hos flera andra som inte verkar orka skjuta den i mål.

Smånervig.

Strax 1:1 och lunch med danska chefen. Jag hoppas på good news.

Måndagsmorgon?

Jag vaknade typ 4:30 imorse och kände att aaaah, det är bara söndag! Typ 3 sekunder senare kom jag på att det var måndag.
.
Aj.
.
Den här helgen gick alldeles för fort men var samtidigt väldigt bra. Lugn fredag, träning på lördag och sedan hyrbil och inflyttningsfest i Uppsala hos Sophie, och på söndag mys med sötaste Nerea (nu 10 månader) och familj. Även M smälte av Nereas stora bruna ögon och skratt. Åååh, hon är så underbar att mitt hjärta gör ont! Tänk att få en liten sån en dag...
..
Back to work. Och så har jag blivit värvad till jobbets bandylag. Vi får se imorn om det var ett bra eller dåligt beslut.

Ur en pedofils hjärna.

Intet ont anande började jag läsa Nabokovs klassiker Lolita häromdagen. Jag visste faktiskt inte vad den handlade om, but little did I know att den handlade om hur huvudpersonen tänder på småflickor och hur man helt enkelt tas in i hans...hjärna.
.
I en pedofils mind, alltså. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men jag ska läsa ut den. Språket är bra och ja... jag vet inte. Vet inte alls.

Morgonpasset.

Jobbar heltid sen efter semestern i väntan på framtiden. Varje morgon lyssnar jag på Morgonpasset i P3 med Kodjo, Hanna och Martina när jag promenerar till jobbet i ur och skur (30 minuter). Har jag tur och går lite senare avnjuter jag dagens gäst, som är alltfrån Ingvar Karlsson till amerikanska ambassadörer, artister och författare. I'm Lovin' it. Går alltid och ler och skrattar för mig själv, och den dagliga promenaden blir alltid rolig trots att jag halkar fram på isiga vägar och går omvägar för att slippa Varning För Istappar Och Snöras. Förutom när jag ska gå hem, då. Mindre kul. Inget morgonpass.

Min mormor alltså.

Jag pratade med mormor idag. Hon berättade att hon hade fått lite ont i ryggen och jag tänkte att det är fasen inte lätt att bli gammal (88 bast i sommar). Fast då berättade hon att det snarare var träningsvärk från nya motionscykeln, så vi bestämde att jag skulle lära henne att strecha ryggen under vår nästa Alfapetkväll.
.
Min mormor alltså, få är som hon.

My sisters keeper.

På planet till och från Puerto Rico (skitomiljövänlig att flyga, jag vet!) kändes det grymt lyxigt att ha en egen tvskärm för varje säte och kunna välja mellan mängder av nya filmer, olika spel, musik, tv osv (länge leve Air France via Delta!). Dessutom korkades champagnen upp (eftersom det ingick i flygriset) medan jag alltså avnjöt en mängd filmer under den långa resan. Störst intryck gjorde My sisters Keeper som fick mig att snyfta i mörkret. Riktigt, riktigt bra och sevärd. Stark, hemsk och vacker på samma gång. Se den!
.
Ps. Gällande mitt förra inlägg så ger jag upp eftersom jag tror jag att jag blev rätt missförstådd. Jag vill inte offra mitt nulevande liv, men jag är beredd att göra det om det är det som krävs gemensamt. Jag vill gärna bo på landet och odla en del eget, men det skall skapas med eftertanke och planering och inte genom att bo ensam i en stuga utan el och vatten. Samtidigt är jorden utom all räddning, befolkning och förstörelse bara ökar och det ligger tyvärr i människans egoistiska natur.

Mother Earth.

När vi var på observatioriet i Arecibo första veckan på Puerto Rico så fanns det en sån där "population counter" inne i mini-museet. Nog för att jag vet att jordens befolkning ständigt ökar, men att se siffrorna ticka konstant gav mig panik. På den tid vi var där ökade jordens befolkning med cirka 20 000 personer, dvs cirka 2.8 personer per sekund. Nu är jag jättehemsk, men förstår ni vad det innebär när alla barn får vaccinationer? När alla människor får sjukvård? Hålls vid liv in i det sista? Inte ens får dö fast de vill? (syftar på aktiv dödshjälp). Förstår ni vad det innebär om fem år, tio år, femtio år? Ingenting kommer finnas kvar. Ingen riktig mat, inga korallrev, ingen skog, således inget syre, ingen bensin, ingen olja, ingen plast, inga jobb, inget rent vatten. Krig, svält och våld kommer finns överallt innan hela mänskligheten dör ut. Jag har tänkt på detta länge, men nu tänker jag på det nästan hela tiden, att allt jag gör bara förstör, att vi bara är bakterier på jordens yta som inte gör något gott överhuvudtaget. Bara att spola i toaletten, köpa mat i förpackningar, borsta tänderna, slänga gamla strumpor, köpa nya strumpor, precis allt.

.

Men vem vill inte hjälpa barn som svälter? Jordbävningsoffer? Fattigdom? Vem har rätt att avgöra vem som får leva och vem som måste dö? Samtidigt, när alla överlever och befolkningen bara ökar, så kommer vi alla dö i slutändan eftersom det inte finns något kvar till någon. Jordens resurser är knappast obegränsade.

.

Vem är beredd att gå tillbaka 100 år i tiden för att rädda jorden? Sluta använda vattentoalett, dusch, bil, smink, en massa kläder, engångstamponger och blöjor, engångsmjölkförpackningar, en massa papper? Jag skulle helt ärligt göra det, om vi gjorde det tillsammans. Jag skulle till och med gå med på barnafödsbegränsning, allt för att rädda jorden. Det värsta är att det inte går att göra allt detta själv. Jag skulle inte överleva i världen såsom den är skapad nu, inte med de förutsättningarna jag har nu (med mer pengar, så jo). Tänk bara på hur hela USA är skapat - du kan inte göra någonting utan bil, samhället är uppbyggt på snabbmat; mindre rika har inte råd att köpa nyttig mat när snabbmaten är hundra gånger billigare.

.

Jag blir helt galen när jag tänker på det här, rädd över hur många som överlever. För man får ju också tänka på att befolkningen ökar med 2,8 personer per sekund nu ja, men allt är i kvadrat, så när vi är uppe i 7 miljarder kommer det öka med många fler per sekund. Då väntar massvält och desperation. Kanske är det jordens sätt att säga ifrån genom att skapa naturkatastrofer och nya virus? Hur mycket ska det krävas för att vi ska förstå?

.

Jag vill bo på landet, odla min egen mat. Jag kan lätt ha utedass och skippa onödiga grejjer bara jag har råd och kärlek. Alla älskar Nyew York, jag har gått från att ogilla staden till att...ogilla den sjukt mycket mer. Stad över huvudtaget är bara skit; utsläpp, smuts, inget imponerande, komsumtion, materialism. Jag vill ha natur! Fattar inte ens hur jag kan bo i Stockholm när jag ändå gör allt för att undvika själv staden (bara att åka igenom stan ger mig panik, och att gå på stan är det allra värsta), och fattar ännu mindre hur folk kan älska stora städer med massa fula skyskrapor, oren luft och smutsiga gator.

.

När ska något hända som förändrar oss?

Caribbean sunrise down the street.

* Missing it already*

A cheesekiss, somebody?

Nån som vill ha på sig det här på en dejt kanske? Kunde bara inte låta bli att köpa det... USA har verkligen allt!

Skrytblogg (eller möjligtvis fakta?)

Idag fick jag betyg på C-uppsatsen; VG! (Vilket är högsta betyg). Fick VG på hela förra terminen också för den delen (teori & metod) och faktiskt slutbetyg i alla stora kurser i offentlig rätt. Det känns extra bra eftersom jag på sista tiden har jobbat typ 30 timmar i veckan utöver allt plugg. Lön för mödan, som det heter. Nu ska jag bara stoppa in mina andra juridik-kurser sen tidigare så att jag får en riktigt fet kandidatexamen innan diplomet förhoppningsvis anländer.

FOUND FOUND FOUND!

Yes, precis nu kom budet med min väska, hallelujah!
.
Hoppas M får sina två också; igår hade de ringt honom klockan 20 och sagt "vi kommer senast klockan 22", men ingen kom.

Fem januariböcker:

Under januari har jag läst en del böcker, förutom att själv lämna in en uppsats på 70 sidor text och läsa och opponera på en lika lång. Ibland blir jag helt manisk med läsandet och vill inte göra något annat. Fem böcker på typ två veckor:

• Envar av Philip Roth


• Dödergök av Katarina Wennstam


• För att lämna röstmeddelande tryck stjärna av Bodil Malmsten


• Americanos av Magnus Linton


• Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon

Den sistnämnda rekommenderar jag verkligen alla att läsa - Vacker, enkel, annorlunda, underbar! Dödergök var däremot en riktig miss - med tanke på att jag gillade hennes Smuts hade jag förväntat mig något ungefär lika bra, men den här skulle jag inte rekommendera någon att läsa. Storyn var bra i sig, men språket var tomt, dialogerna meningslösa, irriterande. Och sen att den lilla spanskan som skrevs var felstavad och grammatisk inkorrekt gjorde mig bara ännu mer arg. Att jag läste ut alla 540 sidor är i sig ett mysterium... Envar var allmänt mörk och gav mig ångest, död död död och ålderdom, medan för att lämna röstmeddelande var bra, kort, lättläst och träffsäker. Americanos är ett måste att läsa, den är ett reportage om latinamerkas nya rebeller och boken nominerades även till Augustpriset 2005.

Hej nya liv efter kandidatexamen!