Måndag kl 06:58 på pendeln: M petar lite förstrött på Metron som ligger på sätet framför. Jag ser en artikel om Madonna och kommer på att visstfan, det är idag klockan 09 biljetterna släpps.
.
Biljetterna kostar mellan 695 och 1 195 kronor och säljs via telefon, ombud och internet. Vanligt kösystem gäller i alla kanaler. – De allra flesta som vill ha kommer inte att få någon biljett. Men största chansen är ändå på internet såvida man inte köar utanför våra ombud två dagar i förväg.
.
-Det har varit min dröm sen jag var liten att se henne live, säger jag. Sist hon var här var jag knappt tio och för liten för att gå. Det är omöjligt att få tag på en biljett. Köa i två dagar?! Jag, som vanligt pessimist som jag själv skakar bort genom att mena att jag är realist.
-Men du måste ju iallafall försöka, eller hur? Om du får tag på en biljett får du 700 spänn av mig, säger M, som har världens bästa tålamod, disciplin och allt sånt där som jag inte har.
-Det är inget idé, men okej jag ska, jag börjar inte jobbet förrän kl 12 så jag har tid.
.
.
Kl. 07:30
Kl. 07:30
Konto på ticnet.se skapat.
.
Kl 08.58
Kl 08.58
Jag kastats ut ur ticnet.se för att "alla ska få samma chans", och jag ställer mig i internet-kö direkt, sitter som klistrad framför skärmen och vågar knappt röra mig. Tänk om internetsladden åker ut? Eller om jag surfar på en annan sida och förlorar min plats?
.
Klockan 9:30
Vågar mig på att läsa lite kommittébetänkanden i bolagsrätt med ett öga ständigt på skärmen.
.
Kl. 10:30
Kön minskar och jag står och vilar på sista millimetern i en kvart.
Kl.10:45Efter två timmar i ett kösystem kastas jag in i ett nytt. Jippie. Nu är jag övertygad om att alla biljetter för länge sedan är slutsålda.
Kl.11:10Jahopp. Drygt två timmar senare slutar kön att funka, ett "websidan kan inte visas" skymtas och jag tänker att biljetterna är ju ändå slut så whatever.
.
Kl. 11:20 och 7 minuter tills jag måste gå för att inte komma försent till jobbet. "din väntetid beräknas vara mindre än fem minuter" och jag får hjärtklappning och magont. Sidan pendlar mellan fem och tio minuter och klockan tickar.
.
Kl. 11:38 och jag sitter med jacka, mössa, halsduk och vantar och tänker två minuter till, två minuter! Jag kan inte komma mer än en kvart försent, inte för en sån sak som att köa till något som inte finns. Ute skiner solen och det är -4 grader och jag tänker på LP-skivorna jag köpte med Madonna som liten, den där jag fick för en femma för att den var böjd, Linus i klassen som gav mig Like a prayer, kasettbanden med Madonnas första band innan hon blev känd, alla böcker och utklipp, hela hennes liv som jag kunde utan och innan.
.
Kl. 11:40
Nu måste jag gå. Jag halvreser mig och sväljer nästan min egen tunga, för plötsligt är jag inne på tincnet´s sida och jag ser hur jag klickar i två biljetter i en bra kategori, tranporteras vidare till min bank och skriver i alla koder och vips har jag två biljetter i min inbox till Madonna på Ullevi den 9 augusti 2009 och jag hör hur jag snyftar av lycka och nästan hoppar upp i taket, och efter det har jag typ en blackout och vet bara att jag ringer M och sedan är på jobbet och möter VD´n i trappen som får veta att jag är sen för att jag köpt biljetter till Madonna. "Wow", är allt han får fram. "I know", är allt jag får fram.
.
The Beauty of Waiting alltså, två biljetter till Madonna efter knappt 3 timmars köande. (Vad var det som var omöjligt, sa du?)
.






























